Vänsterpartiets ledning är en borgerlig och antisocialistisk kraft som gärna poserar i vänsterskrud men som alltid står på kapitalets sida när det verkligen gäller.
På senare tid har Vänsterpartiets ledning alltmer kastat den radikala masken åt sidan. De är nu öppna om att socialismen inte betyder ett samhälle efter kapitalismen där makten över ekonomin inte längre ligger i fåtalets händer utan hos arbetarklassen. ”Socialism” betyder för Vänsterpartiets ledning inget annat än begränsade reformer helt inom kapitalismens ramar.
Denna politiska inriktning förtjänar inte ens att kallas för socialdemokratisk i ideologisk mening eftersom den klassiska socialdemokratin påstod, utan att mena det förstås, att socialismen var slutmålet för reformerna. Men reformer utan en socialistisk målsättning är inget annat än socialliberalism – och det är där V:s ledning och partiapparat, liksom socialdemokraternas ledning, har hamnat idag.
V-ledningens begränsade politiska målsättningar leder följdriktigt till en strategi för att samexistera med andra partier med snarlika målsättningar, därav inriktningen på att försöka kvala in som lojal partner till S och C i en gemensam regering med dem. Eftersom S och C inte vill detta väntar ytterligare anpassning högerut från V-ledningens sida. Allt för att bli accepterade av det borgerliga etablissemanget.
Som ett led i den processen måste vänsterfolk i V rensas ut eller tystas om de aktivt motsätter sig högervridningen. Sveket mot Palestinarörelsen och kryperiet för sionismen ska också ses mot den här bakgrunden.
För att verkligen stå emot de stegrade attackerna från borgarklassen måste arbetarklassen och de förtryckta organisera sig i ett nytt revolutionärt kommunistiskt parti – kom med i Arbetarmakt och bygg ett sådant!
Redaktionen