Kapitalet och den organiserade brottsligheten sitter i samma båt

Bild; Arbetarmakt Instagram

Den kapitalistiska statens repressiva kapacitet stärks massivt just nu. Men i slutändan kommer den förmågan användas som mest effektivt för att stoppa antiimperialistisk och antikapitalistisk kamp. Att skydda vanligt folk mot brottslighet är en lägre prioritet.

Högerkrafternas legitimitet för att hantera brottsligheten är lika med noll även i andra avseenden.

Faktum är att den extrema brottsutvecklingen i Sverige förmodligen är det mest elakartade uttrycket för det nyliberala och högerauktoritära viruset i samhället, det mest nakna uttrycket för den kapitalistiska moral som går ut på att roffa åt sig, förakta människoliv, alltid sätta sitt megalomaniska ego före alla andra och att se sina medmänniskor som resurser att exploatera.

Maffiaorganisationerna är kapitalistisk verksamhet i destillerad och oreglerad form. Syftet med deras verksamhet är att samla på sig kapital. Det görs genom att varor produceras för en marknad där de säljs så att maffiakapitalisten kan få ut varans (narkotikan, piratkopian, traffickingoffret, etc) mervärde i pengar. Precis som alla varor får exempelvis narkotika ett utökat värde (mervärdet) efter att det färdigställts i en arbetsprocess jämfört med värdet det har som obearbetad råvara. Precis som i den lagliga kapitalistiska ekonomin finns det lönearbetare, speditörer, distributörer, vakter, m.m för att allt ska fungera.

En skillnad jämfört med den lagliga kapitalismen är att inslaget av rövarekonomi är större i den kriminella kapitalistsektorn. Rån, stölder och bedrägerier är inte produktiv kapitalistisk verksamhet. Å andra sidan har också den lagliga kapitalismen alltid haft ett element av rövarekonomi i sig. Det handlar om en gradskillnad, inte artskillnad.

Uppdelningen i en legal och en kriminell kapitalistisk sektor är förstås delvis en illusion. I verkligheten är både gråzonerna och sammanflätningarna många. Inte minst strävar de flesta kriminella aktörer efter att bli en del av det kapitalistiska etablissemanget. Några av dem lyckas. Men för de flesta stannar det vid brottslighet som parasiterar på arbetare och småborgerliga skikt, och att spankulera runt som parodier på rika överklassmänniskor med guldkedjor, dyra klockor och märkeskläder.

Redaktionen