Foto: Spisen, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons / Vänsterpartiet bildbank, CC0, via Wikimedia Commons
Efter att jag valdes till partiordförande för Vänsterpartiet inledde jag turnén Industrisamtal Sverige. Jag var nyfiken på hur vi i klimatomställningens tid kan utveckla industrin med de goda förutsättningar och världsledande kunskaper som vi har. Under våren har jag haft ett stort antal samtal med företagsledare från bland annat LKAB, SSAB och Northvolt. Det har gett en bra bild av vad som krävs politiskt för att på allvar skapa en ny storhetstid för svensk industri och sysselsättning.
Orden är Nooshi Dadgostars, som mycket riktigt har synts på otaliga bilder de senaste åren där hon lämnat de trygga mötesrummen och traktamentesmåltiderna i Stockholms innerstad för möten med industrikapitalister runt om i landet. För det är inte de arbetare som får industrierna att gå runt hon framför allt lyssnat till – utan kapitalisterna och deras idéer och krav.
Det recept Dadgostar fick med sig hem var fortsatt privat ägande av en ”grön” industri som drivs för profit, med staten som stöttepelare och leverantör av arbetskraft och infrastruktur. Detta, lovade Vänsterpartiet i inlägg efter inlägg, skulle skapa ”en ny storhetstid för svensk industri och sysselsättning”.
Nu kan vi alla mäta Vänsterpartiets kapitalistiska förslag mot verkligheten och facit. Ett havererat klimatprojekt, den största konkursen på länge, hotande massuppsägningar och kapitalister i toppen som går skadeslösa och rentav tjänar på det hela. Där har vi politiken V-ledningen lagt fram i ett nötskal.
Och under hela Northvolts kollaps har de styrande i bolaget skickligt duckat medias frågor och hållit sig undan. För att ta ett axplock av händelser från den senaste tiden:
I april 2024 rapporteras att försäljningen saktar ned. Kommunikationschef Matti Kataja är dock inte orolig.
I augusti samma år rapporteras om flera mystiska dödsfall bland företagets anställda, liksom arbetsplatsskador och tillbud som inte rapporterats. Bland andra Dagens Arbete rapporterar:
Nyheterna om arbetsmiljöbrister och olyckor på Northvolt har avlöst varandra den senaste tiden. I slutet på förra veckan kom nyheten om ännu en olycka i Skellefteå i juli, då en man brännskadades efter att ha fått frätande kemikalier, bland annat litium och lösningsmedlet NMP, i ansiktet.
Trots att olyckan utreds av polisen har Northvolt valt att inte anmäla händelsen till Arbetsmiljöverket.
– Man har bedömt att det inte faller inom ramen för sådant som ska anmälas, säger kommunikationschefen Matti Kataja.
I september är krisen akut, och affärspressen söker desperat vd:n för svar:
– Var är Peter Carlsson och vad gör han?
– Vår vd leder aktivt företaget, säger kommunikationschefen Matti Kataja utan att svara på frågan.
– Så var är han?
– På jobbet.
I oktober börjar råttorna fly skeppet, och det framkommer att vd:n för Northvolt Ett lämnar sitt uppdrag med omedelbar verkan. Kommunikationschef Kataja ”svarar inte på frågor om varför Duchesne lämnar sitt uppdrag eller på vems initiativ det sker”, rapporterar TT.
I november kommer rapporter om att Northvolt blåser underleverantörer. En sådan pratar med SvD:
– Min kontakt på Northvolt sa att det inte skulle bli några pengar, och att han egentligen inte fick prata med oss, säger Kenneth Stenlund.
– De hade fått order att inte ens svara i telefon om vi ringde.
Och samma månad fortsätter rapporterna att strömma in om förhållandena på fabriken. Som i lokaltidningen Norrans granskning:
– De lovade mig en platt hierarki, men så var det inte. Det ser ut som platt hierarki men är snarare etniskt baserad och det är ett av Northvolts största problem. Det är en stark polarisering och mycket hänger på de som anställer. Det som står på hemsidan stämmer inte, ja visst finns det över 100 nationaliteter, men inget samarbete, säger hen.
Åsikter som inte kom från cheferna ansågs som onödiga och icke välkomna, fortsätter ingenjören:
– Jag har lång erfarenhet från yrket, men när jag påtalade problem eller föreslog lösningar för chefen så var det hysch-hysch.
En annan talar om hur problem snarare gömdes undan än åtgärdades.
– Man skulle inte felrapportera, gjorde man det såg det illa ut för chefen eller för teamet och gjorde man det ändå så stängde de rapporterna utan åtgärd, för att det skulle se bättre ut, säger personen.
Hen menar att problem inte åtgärdas om inte cheferna själva anser att det finns ett problem.
– Och det gör de bara om det är direkt risk för liv eller egendom.
Kommunikationschef Kataja viftar åter bort rapporterna: ”Vi är ett internationellt företag med en stor mångfald bland medarbetare och chefer, och vi är stolta över att vi har lyckats knyta till oss ledande experter från hela världen”, med flera betydelselösa klyschor.
Uppräkningen kan fortsätta hur länge som helst. Och vem är då Matti Kataja, kommunikationschefen som jobbat övertid för att förneka alla problem och in i det längsta skydda Dadgostars vänner i Northvolts toppskikt medan de skott sig på kollapsen? Förutom att ha sin bakgrund på pr-byrån Prime, kända för att ha skyddat det privata vårdbolaget Carema under alla deras skandaler, är han mångårig medlem i Vänsterpartiet, och började sin karriär som Lars Ohlys pressekreterare.
När Northvolt nu rasar ihop som ett korthus och cheferna flyr Skellefteå med fickorna fulla av plundrade pengar medan skadade, döda och arbetslösa arbetare är kvar i staden ser vissa vänsterpartister en möjlighet. Som Jonas Wikström, f.d. V-ersättare i riksdagen som själv jobbade med partiets kampanj i förra riksdagsvalet, nu skriver: ”Har ingen aning om varför inte Vänsterpartiet har någon ny kommunikationschef på plats än. Men nu ser det ju ut som om en av de bästa kandidaterna blivit tillgänglig: Matti Kataja, Northvolts kommunikationschef. Kom ihåg var ni läste det först.”
Om Kataja trots allt inte vill ta jobbet, kan man tillägga, finns andra att välja på, som Jenny Lindahl, som sen 2022 är ”director” på pr-byrån Kreab, eller Linda Westerlund Snecker, som gått direkt från riksdagen till rollen som chefslobbyist på Rud Pedersen – med tidningen Etc:s ord ”lobbyjätten och elitbyrån utan kollektivavtal som hjälper hemliga företagskunder att få till privatiseringar”, och som senast i dagarna dök upp på en vapenmässa som den privata krigsindustrins lobbyist.
Som Klägget noterar i sin namninsamling för att utesluta Snecker ur Vänsterpartiet har hon sagt att hon genom sitt nya, välbetalda lobbyistjobb hoppas kunna ”öka kunskapen om V [och] göra V till en relevant spelare” – för kapitalisterna, då, inte för arbetarklassen. Det är ett talande citat. När Vänsterpartiet nu förbereder sig för att styra tillsammans med Centerpartiet med att hålla ”regeringsskola” bör vi, som V-toppen Wikström skriver, komma ihåg var vi läste det först, och vad resultatet blev för Vänsterpartiets kapitalistiska ”storhetstid för svensk industri och sysselsättning”: storhetstiden gällde bara de kapitalister hela projektet från början utgick från, de som personligen kunde berika sig på projektet, och för deras lydiga lobbyister, som Kataja. För arbetarklassens del var det ingen storhetstid, det blev ingen industri och ingen sysselsättning.
Redaktionen
Se även: Samhället ställde upp för Northvolt, nu får samhället ta smällen