Lördagen 10 maj -25 marscherade vi genom centrala Stockholm för att visa vårt stöd till palestiniernas kamp. Uppskattningsvis deltog nästan 1000 personer. Vi från Arbetarmakt deltog och sålde bra av det senaste numret av vår tidning som har ett antiimperialistiskt tema. Vi delade också ut flygblad för vårt offentliga möte i Stockholm måndagen den 12 maj kl 19.00 på Solidaritetshuset. Rubriken för mötet är ”Seger åt det palestinska motståndet” och det är med den inriktningen vi deltar i Palestinarörelsen. Verklig Solidaritet är inte att tycka synd om palestinierna i största allmänhet, det är att ge fullt stöd åt dem när de slår tillbaka mot sionisterna och imperialisterna med de medel som finns till hands, inklusive väpnat motstånd.
Demonstration gjorde klart att den stödjer motståndet, vilket är bra. Det är viktigt och välkommet att Palestinarörelsen inte låter sig tämjas av de två socialdemokratiska partierna S och V. Vietnamrörelsen i Sverige på sin tid undvek den fällan och det var en av orsakerna till dess framgång. Även då försökte V (dåvarande VPK) hålla tillbaka rörelsen genom att motsätta sig parollen om Seger åt Vietnam och jämställde därmed imperialismen med ett förtryckt folk som försvarade sig. Fortfarande idag klarar Vänsterpartiet inte av att vara antiimperialister.
På demonstrationen i lördags förekom tyvärr en del olycklig retorik från scenen när det gjordes en för stark koppling mellan den sionistiska bosättarkolonialismen och de judiska flyktingarna från Europa till Palestina efter andra världskriget. Palestiniernas situation beror inte i första hand på de judiska flyktingarna vid den tidpunkten. Flyktingarna var bara en bricka i sionisternas och stormakternas spel. Både västimperialismen och det stalinistiska Sovjetunionen stödde bildandet av Israel med tanken att en sionistisk formation skulle gynna deras egna intriger och intressen i regionen. Det sionistiska bosättarpojektet i sig självt hade pågått sedan slutet av 1800-talet. När vi förklarar den katastrof palestinierna utsatts för är det alltså imperialismen, sionismen och stalinismen vi måste fokusera på, inte flyktingarna efter 2:a världskriget.
Redaktionen