En delegation från Arbetarmakt deltog i helgen som observatörer vid Solidaritets kongress. Det blev en intressant dag med många givande diskussioner med kamraterna i Solidaritet, och redan smids planer på fortsatt konkret samarbete. Under kongresshelgen spred vi vår nya broschyr, Hur kan vänstern enas?, där vi lade fram vår diskussion av Solidaritets program och några tidigare erfarenheter vi har av enhetsarbete.
Vi tackar Solidaritet för inbjudan och för ett väl genomfört möte med allt från seriösa politiska diskussioner, planer för konkreta samarbeten, god mat, möten med vänsteraktivister från hela Sverige till dans till kampsångsklassiker på kvällen. Vi hoppas att kongressen ska mynna ut i en ny nivå av vänsterenhet i Sverige, och att den blir ett första steg mot ett nytt arbetarparti. Nedan följer det tal en representant för Arbetarmakt höll till kongressen.
Redaktionen
Foto på förstasidan: Solidaritet
Jag vill börja med att tacka för att vi har blivit inbjudna! Vi från Arbetarmakt önskar er lycka till med denna viktiga kongress. Vi hoppas att den blir framgångsrik och att ni kommer fram till många bra beslut, inte minst när det gäller det praktiska arbetet.
Jag representerar alltså Arbetarmakt, en kommunistisk, internationalistisk, antiimperialistisk organisation. Vi har arbetat en hel del med Solidaritets medlemmar i Stockholm just i Palestinafrågan. Det har varit ett konstruktivt, produktivt arbete, där vi bl.a. arrangerade en gemensam protest i centrala Stockholm med krav på att Sverige ska ta emot patienter från Gaza. Det var en bra solidaritetsaktion för det kämpande palestinska folket i den tragiska situation som de upplever. Vi hoppas att kongressen kan resultera i fler liknande samarbeten framöver.
Vi ser bildandet av Solidaritet som ett steg framåt för den antikapitalistiska kampen i Sverige. Det är helt rätt steg att ta, som vi ser det. Vi anser att Vänsterpartiet för länge sen har upphört att vara en meningsfull kraft för progressiv kamp. Som vi ser det finns det ingenting att hämta där. Radikala krafter i Vänsterpartiet bör bryta med detta pro-imperialistiska och pro-kapitalistiska parti. Om du vill bygga något socialistiskt och radikalt, något som kämpar, måste det ske utanför Vänsterpartiet. Därför är det positivt att Solidaritet har bildats. Det är ett stort steg framåt för den radikala kampen i Sverige. Vi välkomnar det och önskar er all lycka i ert arbete.
Vi tror att alla idéer om att reformera Vänsterpartiet, och än mer om att reformera Socialdemokratin, är fullständigt naiva och hopplösa. Det är utanför dessa två förstelnade och byråkratiska, prokapitalistiska maskiner som vägen framåt ligger. Vi menar att det som skulle behövas är ett nytt, stort, brett arbetarparti. Vi tror att Solidaritet är ett steg som potentiellt kan leda till det.
Vi lever i en period, en epok, där många stora frågor ställs på sin spets. Extremt avgörande frågor, som behöver en lösning. Vi har klimatkrisen, som hotar planetens och mänsklighetens existens och som kräver socialistiska lösningar. Det menar vi är oerhört viktigt. Det pekar på kampen mot kapitalismen och imperialismen som fundamental när vi pratar om klimatkrisen. Det kommer inte att finnas några lösningar inom det här systemets ramar.
Vi har det möjliga, kommande imperialistiska världskriget. Alltså ett potentiellt tredje världskrig, som skulle vara extremt förödande, med tanke på kärnvapnen, upprustningen och teknikutvecklingen. Det riskerar att bli ett krig med oerhört mycket mer förödande konsekvenser än de två tidigare världskrigen. Det här leder till viktiga strategiska och politiska frågor som måste lösas, där vi menar att det inte finns några pacifistiska lösningar på hotet.
Vi anser att alla imperialistiska makter måste utmanas genom att arbetarklassen i alla länder ser den egna härskande klassen i sina länder som huvudfienden. Lösningen på ett kommande imperialistiskt omfördelningskrig är att man omvandlar det kriget till revolutionära inbördeskrig, precis som skedde efter första världskriget, där det sen blev revolution i Tyskland som störtade kejsardömet, där det blev revolution i Ryssland, i Ungern och i många länder. Det menar vi är vägen framåt för att avväpna imperialisterna. De kommer inte att avväpnas genom fredsappeller, utan genom uppror och kamp från massorna.
Vi har problemet med imperialistiska och koloniala angrepp som pågår nu. Det finns massor av exempel. Jag nämner två: Palestina och Ukraina, som exempel på två imperialistiska övergrepp. De radikala, kämpande vänsterkrafterna bör ge sitt stöd till revolutionära, antiimperialistiska och befrielsekrig. Seger åt det palestinska motståndet är den paroll vi anser är korrekt. Vi är mot tvåstatslösningen. Israel har inget existensberättigande. Det är en kolonial bosättarstat som inte borde finnas över huvud taget. (Applåder.)
Det glädjer oss att Solidaritet i sina texter tar ställning mot staten Israels rätt att existera. Det är oerhört välkommet att vänsterkrafter tar upp det, mot den naiva och reaktionära tvåstatslösningen. Vi menar också att Ukraina är utsatt för ett imperialistiskt övergrepp. Parollen där är: Ryssland ut ur Ukraina!
Vi har den pågående högervågen, med nazistiska och halv- och helfascistiska partier som går framåt, och normaliseringen av rasism i samhället på olika sätt. Den konservativa vågen, privatiseringarna, övervakningskapitalismen, staten som blir allt mer odemokratisk – allt det här är stora och avgörande frågor som kräver svar.
Kapitalismen går tillbaka mot sitt normaltillstånd. Efter andra världskriget – i en viss del av världen, i Europa, i västvärlden – kunde kapitalismen framstå som ganska snäll under ett tag, ganska demokratisk. Men det vi ser nu är att kapitalismen är tillbaka till normalläget, där den är odemokratisk, förtryckande och har fascistiska drag. Det ställer krav på kampen. Här menar vi att socialismen är svaret. Det kommer inte att finnas någon fredlig väg till socialismen. Den kapitalistiska staten måste övervinnas genom ett uppror av massorna.
Som jag sa är det ett steg framåt att Solidaritet har bildats. Vi är väldigt positiva till idéerna om en sorts allians i valet. Vi tycker till och med att det skulle kunna vara bra om man gick längre än så, som i projekt som Enhedslisten och Rødt, till exempel, i Danmark och Norge. Där har olika krafter gått samman och gått längre än i bara en vanlig valallians. Man har bildat gemensamma organisationer, gemensamma partier. Det finns många exempel på det i andra länder också. Vi skulle gärna se fler diskussioner om en valallians, och även om hur man skulle kunna gå ännu längre för att fördjupa en sådan allians till någon form av organisation eller parti som kan inkludera olika radikala vänstergrupper.
Jag önskar er återigen lycka till. Vi hoppas att vi kommer att stå enade i kampen för en socialistisk värld!