Natten mot den 22 juni bombade USA Iran som ett sätt att understödja Israels anfallskrig. På eftermiddagen den 23 juni kom Irans svar i form av missiler mot militärbaser som tillhör USA i Irak och Qatar. Som kommunister och antiimperialister erkänner vi Irans legitima rätt att besvara den imperialistiska aggressionen med egna krigshandlingar.
I en konflikt mellan en imperialistisk stat och en stat som trycks ner och begränsas i det världskapitalistiska systemet så är vi för den imperialistiska statens militära nederlag. Militära nederlag för imperialisterna försvagar dem och destabiliserar deras världsordning. Det öppnar vissa möjligheter för världens förtryckta att gå till motoffensiv, även om sambanden här inte ska ses som alltför direkta eftersom en mängd andra faktorer också spelar in när det gäller möjligheten rycka fram mot världskapitalismen. Det torde hursomhelst inte råda något tvivel om att ett militärt nederlag för Israel och USA mot Iran skulle skada deras prestige och bromsa upp deras pågående expansion i Mellanöstern. Detta vore progressivt och därför är vi inte neutrala i kriget mellan USA/Israel och Iran. USA har redan ett hårt militärt grepp om Mellanöstern i form av mellan 40 till 50 000 soldater stationerade där på minst 19 olika militärbaser. Detta är en enorm kontrarevolutionär styrka som finns på plats för att garantera USA:s fortsatta ekonomiska och politiska kontroll över området (Källa). Om den här infrastrukturen försvagas så är det positivt, sett från arbetarkampens perspektiv eftersom denna militära styrka är ett direkt hot mot varje folklig rörelse. Därför vill vi se att USA och Israel tvingas upphöra med sina krigshandlingar som ett resultat av Irans framgångsrika krigshandlingar. Det är inte speciellt sannolikt att det kommer att ske på grund av USA:s och Israels överlägsna styrka, men det är vår principiella inställning.
I den militära konflikten mellan USA och deras vakthund Israel gentemot Iran så bör kommunister alltså stå på Irans sida. Men det betyder inte att vi ska ge regimen i Iran något politiskt stöd. När det gäller regimen så måste stödet begränsas till enbart handla om deras militära handlingar i självförsvar mot imperialisterna och sionisterna. Regimen som sådan ska inte stödjas. Det är en ytterst reaktionär och fascistisk regim men på grund av händelseutvecklingen och logiken i imperialismens och sionismens expansionism så har denna regim hamnat i den positionen att den tvingas begå handlingar som försvårar för imperialisternas planer – och det är dessa handlingar och inget annat som vi ger ett visst stöd.
Det är på sin plats att säga ett ”visst stöd” eftersom den islamiska regimen inte bedriver, och inte kan bedriva, ett genuint antiimperialistiskt krig i djupare mening. Ett sådant krig skulle bygga på mobilisering av arbetarklassen, bönderna och de förtryckta massorna inte bara i Iran utan i stora delar av Mellanöstern och närliggande områden. Dessutom skulle en progressiv regim lättare kunna mobilisera internationellt stöd i form av arbetare som blockerar handel och logistik kopplat till Israel och USA. Ett revolutionärt och socialistiskt Iran skulle kunna mobilisera massorna på ett sätt som den islamska kapitalistdiktaturen aldrig kan göra. Det militära stödet till den kan bara vara kortsiktigt och tillfälligt. Det är dock viktigt att klargöra det orimliga för socialister utanför Iran att kräva att Iran först måste få en progressiv regering innan man erkänner Irans rätt att försvara sig.
I skrivandets stund är det oklart hur kriget kommer att utvecklas. Israel har just brutit den vapenvila som Trump försökte få till så risken är stor för fortsatt krig. Om det så småningom skulle bli fråga om allmän mobilisering i Iran dvs om civila kallas in i armén så vore det rätt från en revolutionär synvinkel om iranska vänsterorganisationer uppmanar sina medlemmar att gå in armén för att delta i kampen mot USA och Israel. Det skulle inte vara bra för vänsterns och arbetarrörelsens framtid om den överlät försvaret av Iran till islamisterna och regimen. Inne i armén så borde vänsterorganisationerna organisera celler som kan sprida propaganda, precis som bolsjevikerna gjorde inom den ryska armén under första världskriget, innan ryska revolutionen. Om det blir ett mer omfattande krig och den iranska staten går samma öde till mötes som Saddam Husseins regim i Irak, det vill säga att armén och staten faller sönder, så skulle det vara fördelaktigt om de revolutionära vänsterkrafterna fanns strategiskt placerade inom armén för kunna vända ett sönderfall för den islamiska diktaturen till en strategisk offensiv där gerillaorganisationer och miliser byggs upp som kan bedriva kampen mot USA och Israel på progressiv grund. Det är ett möjligt scenario där en tillfällig antiimperialistisk enhetsfront skulle kunna växa över i en oberoende vänsterrevolutionär kamp från massorna mot imperialismen.
Hur fascistisk och korrupt den nuvarande regimen i Iran än är, och hur svag och desperat dess krigföring än är, så understryker deras prekära situation hur den imperialistiska världsordningen fungerar. USA och andra imperialistiska makter kan ge sig själva rätten att påtala ett visst problem i ett annat land och sen självsvåldigt besluta sig för att straffa eller krossa det landet, ibland med hundratusentals civila dödsoffer som följd. Det var vad som hände i Afghanistan, Irak och Libyen. I alla dessa tre fall påstod USA att man invaderade och bombade för att rädda civilbefolkningen från hemska ledare. Men inom de nuvarande maktrelationerna kan de flesta stater inte ge sig själva den rätten. Bolivia, som är ett land i Sydamerika där en stor del av befolkningen fortfarande kan räknas som ursprungsfolk, skulle aldrig kunna komma undan med att skicka en militär expedition till USA eller Kanada för att ingripa mot diskrimineringen och våldet mot ursprungsbefolkningen som fortfarande pågår där. Mali, ett land i Västafrika som under 2010-talet invaderades av Frankrike och Sverige under förevändningen att civilbefolkningen behövde skyddas mot islamism och terrorism, skulle aldrig kunna skicka soldater till ett europeiskt land för att försvara afrikanska invandrare och papperslösa mot inhuman behandling.
Nu har USA och Israel bestämt att Iran ska bombas. Men USA och Israel struntar fullkomligt i den iranska befolkningen. Ett demokratiskt Iran är inte en viktig målsättning för dem. Imperialisterna och sionisterna vill bara ha en lojal regim på plats i Teheran. 1953 organiserade västimperialisterna en kupp mot den demokratiskt valde Mosadeq vilket ledde till det bloddrypande men USA-lojala styret under Shahen. USA och Israel samarbetar gladeligen med de islamistiska diktaturerna vid Persiska viken eftersom de inte utmanar Washingtons geopolitiska intressen.
Redaktionen
Bildkälla, framsidan: Februari 2009 på Forward Operating Base Loyalty i Bagdad. Det var en av de baser som USA utgick ifrån när de skulle slå ner allt uppror mot deras ockupation av Irak; Wikimedia Commons; Public domain