Här är en lätt redigerad version av det tal Arbetarmakts representant höll vid den demonstration för Palestina i Flen som vi var medarrangörer till tidigare i juli. Läs även våra inlägg det panelsamtal som hölls efter demonstrationen.
Redaktionen
Första gången i Flen för mig, och första gången jag är på en demonstration där det inte är några poliser – och det känns skönt och bra! Tack för att ni har kommit till den här viktiga manifestationen i solidaritet med det kämpande palestinska folket, som reser sig mot sionistisk terror och imperialistiskt förtryck. Det är därför vi samlas här i dag, för att visa vårt stöd för dem. De utsätts i dag för mord, barn bränns ihjäl, folk skjuts ihjäl och alla seriösa bedömare i världen är i dag överens om att detta är ett folkmord. Det är enbart de mest fanatiska Israelvännerna som i dag förnekar att det är ett folkmord. I den meningen har vi lite medvind, kan man säga. Sanningen har börjat komma fram om den hemska situationen för befolkningen i Palestina och framför allt i Gaza.
Etablerad massmedia och olika proffstyckare tycker om att säga att situationen i Gaza började den 7 oktober 2023, med utbrytningsaktionen från Gaza och in i Israel. Som antiimperialister och antisionister måste vi säga att det var en motståndshandling. Det var frihetskämpar och motståndskämpar i Gaza som gjorde en helt rättfärdigad motattack mot den sionistiska, förtryckande staten. Det är bara en del av smutskastningen och den sionistiska och imperialistiska propagandan att framställa aktionen den 7 oktober på något annat sätt. Det var en frihetshandling.
Vi måste säga att den aktionen var resultatet av decennier av kolonialt, rasistiskt och imperialistiskt förtryck. Det var ingenting som började den 7 oktober 2023. Det var en del av en längre utveckling. Det som hände var att palestinska motståndskämpar reste sig upp och slog tillbaka, och visade att palestinierna inte behöver vara offer som ligger ner och blir sparkade på. De kan ställa sig upp och slå tillbaka, framgångsrikt, och skada den sionistiska fienden. Det är något som vi bör välkomna, som antiimperialister, om vi är motståndare till kolonialism, rasism och imperialism.
Israel bildades genom att stjäla land och döda palestinier och fördriva folk från deras hem och deras mark. Det här skedde 1948. 150 000 människor fördrevs genom den sionistiska terrorn det året. De tvingades bli flyktingar, och hundratusentals människor har vuxit upp i flyktingläger efter 1948. De som sprider ut propagandan om 7 oktober vill sällan prata om det här. De vill sällan prata om de hundratusentals människor som utsattes för etnisk rensning och de tusentals barn och vuxna som mördades av sionistiska ligor och den sionistiska terrorstat som då bildades.
Israel har bedrivit mord på palestinska civila i flera decennier. Det är logiskt – Israel som stat, hela projektet, bygger på att man ska erövra mark och driva bort den ursprungsbefolkning som bor på marken för att bilda staten. Den sionistiska rörelsen var öppen med det här redan innan staten Israel bildades. Man diskuterade öppet om man skulle etablera ett Israel i Uganda eller om man skulle etablera det i Argentina, eller om man skulle etablera det i det brittiska mandatet Palestina. Man var inriktad på att hitta ett område någonstans utanför Europa, där det finns människor att driva bort, för att kunna etablera en exklusivt judisk stat. Det ligger alltså i sakens natur att det bygger på fördrivning av människor och ockupation. Det är bara så Israel kan existera som en ockupantmakt.
Det är därför situationen för palestinierna aldrig kommer att kunna lösas så länge Israel fortsätter att existera. Det finns ingen lösning som inkluderar en fortsatt existens för den här staten. En lösning för det palestinska folket bygger på att man etablerar en demokratisk stat med lika rättigheter för alla människor. Det är raka motsatsen till det som Israel bygger på, som är en exklusiv, etnostat med privilegier för en viss grupp människor, och som ockuperar en större grupp människor. Och, som vi ser nu, inte bara ockuperar utan även bedriver ett folkmord mot dem för att ge utrymme till den här ockupantstaten. Därför finns det ingen lösning som inkluderar att Israel fortsätter att finnas till.
I den imperialistiska propagandan brukar det, när man argumenterar på det här sättet, kallas för antisemitism: ”Ni vill driva bort judar, ni vill massmörda judar”. Det handlar inte om det. Det handlar om att bilda en stat med lika rättigheter för alla, inte en apartheidstat där en stor befolkning lever under järnhäl och förtrycks av en minoritet. Det är vad det handlar om, inte om något antisemitiskt.
Det är fullständigt rättvist, absolut, att det skulle kunna finnas en judisk stat, men den borde i sådana fall ha bildats i Europa, i början av 1900-talet eller i slutet av 1800-talet. Det fanns områden i Europa där det fanns en stor judisk befolkning. Man kunde ha gett dem autonomi eller en egen stat i något europeiskt område. Men de rasistiska staterna och imperialistiska staterna var inte intresserade av det. De ville inte ha judarna. De ville gärna dumpa dem i Mellanöstern för att få en kolonial bosättarstat där, som man kunde använda som någon form av förlängd arm för sina egna intressen i Mellanöstern. Det är så Israel funkar. Förutom att det är en ockupantmakt är det också en sorts militär förläggning eller militärbas i USA:s intresse och västimperialismens intresse, som bevakar Mellanöstern i Washingtons och västimperialismens intresse.
Därför är den palestinska kampen inte bara antisionistisk. Den är också ett uppror mot den imperialistiska världsordningen. Så de palestinska motståndskämparna befinner sig i fronten för att resa sig mot hela den imperialistiska världsordning som förtrycker Afrika, Asien, Latinamerika och så vidare. Därför är den här kampen enormt viktig, och därför måste vi säga: Seger åt den palestinska motståndskampen, för ett fritt Palestina, bojkotta Israel! Vi måste ställa krav på till exempel den svenska regeringen, att de ska ta emot civila från Gaza för att få vård i Sverige. Vi måste också fortsätta med vår solidaritet och vår kamp för det palestinska folket. Jag hoppas att det här inte är sista gången vi ses, utan att vi kommer att fortsätta att ses ute på gatorna för Palestinas befrielse.