En ny våg av mobiliseringar mot de skenande priserna på livsförnödenheter, valutans kollaps och växande misär skakar Teheran och dussintals andra iranska städer. Återigen utmanas Ayatollans förtryckande regim. Samtidigt har USA-imperialismen än en gång hotat Iran i ett försök att dra vinning av krisen. Det här upproret kan bara fortsätta framåt på ett progressivt sätt genom en oberoende mobilisering från arbetarklassen och det iranska folket via demokratiska strukturer och bygget av ett revolutionärt socialistiskt och internationalistiskt alternativ.
En våg av protester
Tusentals iranier – arbetare, studenter och butiksägare – gick ut på gatorna i slutet av december i Teheran. Snabbt hände samma sak i stort sett över hela landet, i städer som Shiraz, Mashad, Tabriz, Karaj, Qazvin och Isfahan bland andra. En explosionsartat kollaps för landets valuta och hyperinflation var den utlösande faktorn. Det har förstört köpkraften hos arbetarfamiljerna – växelkursen är 1.4 miljoner iranska rial för en dollar – vilket gör mat och grundläggande förnödenheter outhärdligt dyra.
Protesterna började som en reaktion mot den försämrade levnadsstandarden men utvecklades snabbt till att inkludera ett motstånd mot den reaktionära och religiösa regimen, med slagord mot den högste ledaren Ayatollah Ali Khamenei samtidigt som politiska krav förs fram. Mobiliseringarna har fortsatt för åttonde dagen i rad ända fram till måndagen den 5 januari (och efter det/övers.).
Ett repressivt svar och ökad regional instabilitet
Precis som alltid har den fundamentalistiska regimen svarat med repression. Säkerhetsstyrkorna, inklusive Basji-milisen och revolutionsgardet har dödat mer än 20 människor, dussintals är skadade och nästan 1000 personer har arresterats (vid tidpunkten för översättningen har dessa siffror ökat dramatiskt/övers.). ”Den högste ledaren” har anklagat ”utomstående fiender” för att exploatera det ekonomiska missnöjet och uppmanat till att ”sätta dem på plats”. Samtidigt har officiell massmedia betonat det här perspektivet för att rättfärdiga statens våld. Den här situationen destabiliserar ytterligare Mellanöstern som redan är oroligt på grund av staten Israels folkmord mot det palestinska folket, och på grund av den fälla som palestinierna har hamnat i som ett resultat av överenskommelsen mellan Netanyahu och Trump.
Trumps aggressioner och förnyade hot
Iran har drabbats hårt av de ekonomiska sanktioner som återinfördes efter att USA bröt kärnvapenavtalet 2018, vilket har bidragit till den nuvarande ekonomiska förödelsen. Man har också fått utstå militära attacker, inklusive USA:s och Israels bombningar 2025. Nu hotar Trump återigen landet med nya interventioner om regimen använder våld mot demonstranterna. Trump är gränslöst cynisk: medan han framställer sig som ”fredsvän” har han undertryckt palestinakämpar i USA, bombat Venezuela och kidnappat president Nicolas Maduro och hans fru. Det verkliga syftet med Trumps retorik är att lägga grunden för möjliga framtida ingripanden.
En urspårad revolution
Den iranska revolutionen 1979 genomfördes genom strejker och oberoende mobilisering av miljoner arbetare, bönder, fattiga skikt i storstäderna och ungdomar – från vilka organ för självorganisering, självförsvar och gräsrotskoordinering skapades som exempelvis arbetarråd (Shoras), strejkkommittéer, fabrikskommittéer och kvarterskommittéer. Tack vare kraften hos revolutionen lyckades den störta den sista Shahen av Persien, Muhammad Reza Pahlavi, och hans diktatur, som hade varit en hörnsten för USA-imperialismen i Mellanöstern.
Arbetarklassen spelade en avgörande roll – framförallt genom generalstrejker och kontroll över strategiska sektorer som oljeproduktionen – men saknade ett revolutionärt ledarskap som kunde klara av att kämpa om makten. Under Khomeinis ledning upplöste det shiitiska prästerskapet dubbelmaktens olika organ, krossade vänstern och lyckades kontrollera hela processen tack vare sitt religiösa och sociala inflytande.
En reaktionär regim som utmanas av den folkliga kampen
Ayatollorna etablerade en borgerlig, teokratisk, reaktionär och kontrarevolutionär regim på hemmaplan med en politik som över tiden har rört sig mellan å ena sidan halvhjärtade konfrontationer och å andra sidan överenskommelser med USA-imperialismen. Utöver begränsade och för-annonserade attacker på Israel så har den iranska regimen inte lyckats utveckla ett konsekvent och beslutsamt stöd till det palestinska folket under det folkmord som sionismen har genomfört. Den har snarare agerat i enlighet med sina egna regionala intressen.
De krav som förs fram från olika sektorer av samhället och repressionen 2025-2026 kommer inte som en blixt från en klar himmel. Under de senaste 15 åren har det med varierande intensitet förekommit protester bland annat i förbindelse med den arabiska våren 2011-2012 och för politiska och sociala rättigheter från 2009 och framåt. Bara för att ta ett exempel: 2022 svepte ett massivt uppror fram över hela Iran efter att Mahsa Amini dödades medan hon satt arresterad, vilket blev en protest mot det religiösa förtrycket och orättvisorna.
Solidaritet med kampen och för en revolutionär socialistisk väg framåt
Uppgifterna från den avbrutna revolutionen 1979 hänger samman med dem som är aktuella just nu och de är grundade i orättvisorna hos en teokratisk form av kapitalism, en auktoritär regim och den imperialistiska och sionistiska aggressionen.
Därför:
- Uttrycker vi vår solidaritet med de som protesterar för sociala rättigheter; mot fattigdom, ojämlikhet och försämrad levnadsstandard samt till försvar för de demokratiska rättigheter folket förvägras på grund av förtryck och förföljelse.
- Kräver vi ett slut på förföljelserna; bestraffning av de som är faktiskt och politiskt ansvariga för morden på människor som har kämpat för sina rättigheter; frigivning av de politiska fångarna.
- Stödjer vi alla initiativ som underlättar arbetande människors självorganisering och självförsvar, oberoende av monarkister samt pro-sionistiska och pro-imperialistiska krafter.
- Tillbakavisar vi inblandning av utländska makter såsom Trump och hans sionistiska allierade, som bara försöker använda det iranska folkets kamp för sina egna geopolitiska syften.
- Kan kraven på ekonomisk rättvisa, demokratisk frihet och mänsklig värdighet bara förverkligas om de formuleras underifrån, leder till att den regim som har exploaterat och förtryckt generationer av iranska arbetare besegras, och om man distanserar sig från annan imperialism såsom den kinesiska och ryska.
- Är den viktigaste uppgiften att bygga upp ett starkt och konsekvent vänsteralternativ, organiserat runt målsättningen socialistisk revolution i Iran och Mellanöstern – för att svepa undan monarkistiska, fundamentalistiska, pro-imperialistiska och sionistiska regeringar så att de som aldrig har fått styra kan göra det: arbetarna och folket utan ett system med exploatörer och förtryckta, med fulla sociala och politiska rättigheter; ett socialistiskt system.
Internationella sekretariatet för Internationella Socialistiska Förbundet
05-01-2026
Bildkälla, framsidan; Wikimedia Commons; Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication.