I lördags samlades mellan 300 och 400 personer i Husby i norra Stockholm för att delta på Motståndsforum som organiserades av ett 20-tal organisationer inom Septemberupproret. Det blev en heldag med diskussioner om och planer för hur högerkrafterna, kapitalismen och imperialismen ska slås tillbaka. Bland de viktiga ämnen som avhandlades fanns kommande vänstersamarbeten i valet 2026, klimatkrisen, antirasism, Palestina och Iran.
Som en av Septemberupprorets medlemsorganisationer deltog Arbetarmakt i organiseringen och med ett bokbord med material för att ge ett revolutionärt marxistiskt perspektiv på kampen, däribland ett flygblad om vårt offentliga möte om Ukraina den 12 mars – läs mer om det här. Under dagen passade Arbetarmakts aktivister också på att pryda Husby med våra antiimperialistiska affischer.
Motståndsforum var mycket väl genomfört och kan inte beskrivas som något annat än en succé när det gäller deltagarantal och stämning. Alla vi dryga 70-talet organisationer som var inblandade i att genomföra forumet borde enas om att göra detta till ett årligt evenemang, som på sikt kan ersätta ”Socialistiskt” Forum som träffpunkt nu när det evenemanget helt har tagits över av socialdemokratins och Vänsterpartiets byråkrater och pampar, med resultat att den radikala vänstern och aktivister har uteslutits från det sammanhanget.
Ett problem med det gamla Socialistiskt Forum var att det aldrig fungerade som plattform för att att organisera, fördjupa och radikalisera den utomparlamentariska kampen. Socialistiskt Forum hade alltid en akademisk och byråkratisk slagsida, och har nu alltså helt vält över till att enbart vara en tummelplats för reformismens och småborgerlighetens frasradikala (om ens det) mellanskikt, ett skikt som instinktivt skyr allt vad kamp heter.
Det är viktigt att denna utveckling inte återupprepas (här återfinns en kritik från Arbetarmakt mot Socialistiskt Forum). Vad som behövs är ett forum som integrerar teori, politik och praktisk kamp till en helhet. I det avseendet befann sig Motståndsforum redan på en högre nivå än vad Socialistiskt Forum någonsin befann sig eftersom Motståndsforum samlade både aktivister och sympatisörer till diskussioner som både handlade om politik och om den fortsatta kampen.
På stormötet om eventuella kommande vänsterkoalitioner inför valet 2026 förde vi från Arbetarmakt fram linjen att en radikal vänsterkoalition i lokalvalet i Stockholm vore ett stort steg framåt, men att det inte räcker. Vad som verkligen behövs i dagens läge är att radikala vänsterkrafter bildar ett socialistiskt enhetsfrontsparti.
Ett socialistiskt enhetsfrontsparti skulle bygga på att de ingående organisationerna och partierna behåller sina respektive strukturer, men enas runt en begränsad politisk plattform som fokuserar på klasskampen idag, snarare än teoretiska och historiska frågor. Därigenom blir det möjligt för grupper med olika bakgrund att hålla fast vid sina respektive traditioner och att föra fram sina egna specifika analyser i diverse frågor, men samtidigt ingå i ett större gemensamt ramverk som agerar samfällt mot högerkrafterna på alla de kampavsnitt där det trots allt råder relativt stor enhet mellan olika vänsterkrafter.
För en kommunist och trotskist är den uppenbara invändningen mot idén om ett socialistiskt enhetsfrontsparti förstås att både de verkligt hårda klasstriderna och den kommande revolutionen kräver ett kommunistiskt bolsjevikiskt parti som kan matcha motståndarsidans nivå av fast organisering. Detta är en giltig invändning. Men frågan är hur vi kommer dit. För att återuppbygga ett kommunistiskt parti, som inte har funnits i Sverige sedan början av 1920-talet, kommer det att krävas övergångsorganisationer och en hel serie av kamprörelser, debatter och initiativ av olika slag.
Ett förenat socialistiskt enhetsfrontsparti skulle kunna fylla en genuint progressiv roll genom att bli en samlingsplats för det verkliga motståndet mot högeroffensiven som har fått pågå i decennier i Sverige utan ett segrande motstånd. Ett socialistiskt enhetsfrontsparti skulle kunna samla tillräckligt mycket kritiskt massa för att bli den attraktionspol för motståndet som ingen svensk vänsterorganisation bevisligen har lyckats med att bli på egen hand.
Vi från Arbetarmakt argumenterade för ett socialistiskt enhetsfrontsparti under Motståndsforum, och vi kommer att fortsätt att göra det med målet att den idén blir verklighet. Vi har redan tidigare fört fram den här tanken, då inom det som hette Rött Forum, som var en föregångare i mindre skala till Septemberupproret som fanns för tio år sedan.
Vi har samlat några av våra texter om vänsterenhet i en pamflett som heter Hur kan vänstern enas?, en pamflett vi sålde på Motståndsforum. Du kan både läsa den på vår hemsida och beställa den i pappersformat här.
Sammanfattningsvis var Motståndsforum ett bra exempel på både de styrkor och de svagheter den radikala vänstern i Stockholm har i dag. Det blev många bra, ibland intensiva, diskussioner under seminarierna liksom vid bokborden och under den avslutande middagen och festen. Att vi lyckades genomföra detta arrangemang tillsammans, i kamratlig och konstruktiv anda, var ett viktigt första steg och en förutsättning för de fortsatta diskussioner och aktiviteter som väntar under det både inrikes- och utrikespolitiskt sjudande året 2026. Vi i Arbetarmakt vill tacka alla i och runt Septemberupproret som gjorde forumet möjligt, och alla deltagare som slöt upp. Vi ser fram emot att fortsätta föra fram våra synpunkter på de frågor som är aktuella, och att fortsätta föra fram vår linje om behovet av omorganisering av vänstern och för en revolutionär linje.
Foto: Arbetarmakt
Foto: Arbetarmakt
Redaktionen