Vi återpublicerar här ett uttalande från vår pakistanska sektion, Revolutionary Socialist Movement, om konflikten mellan Indien och Pakistan. I skrivande stund har ett eldupphör uppnåtts, men det är osäkert om det kommer att hålla.
Spänningarna mellan Indien och Pakistan har ökat dramatiskt under den senaste veckan. Länderna står på randen till öppet krig.
Efter terrordådet i Pahalgam i Indienkontrollerade Jammu och Kashmir, där reaktionära islamister dödade 25 turister och en turistguide, har media, statsförvaltning och överklassen i Indien respektive Pakistan gått in i en kedja av allt mer upptrappad retorik och angrepp på varandra. Den 6 maj utbröt också militära konfrontationer, när Indien utförde luftangrepp på Kashmir och Pakistan. 26 personer dödades och 46 skadades i dessa, enligt pakistanska uppgifter. Pakistan svarade med angrepp som dödade tio personer i Kashmir. Fem indiska stridsflygplan och två drönare ska också ha skjutits ned.
Enligt Pakistans nationella säkerhetsråd betraktar man det som att Indien har förklarat landet krig och att Pakistan därmed, i enlighet med FN-stadgan, har rätt till ”självförsvar”. Indien hävdar att angreppen skedde med ”kirurgisk precision” mot ”terrorister” och deras anhöriga, men indiska regeringsföreträdare meddelade också att landets militär ”är redo att slå tillbaka vid en pakistansk upptrappning”.
Styret i båda länderna föredrar troligen att begränsa konflikten, men ett fullskaligt krig mellan de två kärnvapenmakterna är fortfarande ett reellt hot.
Båda länderna hävdar att de försvarar sig mot den andra partens angrepp, men bakom retoriken finns den klart reaktionära striden om vem som ska kontrollera Kashmir.
Den indiska staten säger sig bekämpa ”terrorism”, men Modis ultrareaktionära regering håller i själva verket Kashmir under kolonialt förtryck och förvägrar dess invånare självbestämmande. Den indiska härskarklassen eldar på anti-muslimsk rasism, upprätthåller kvinnoförtrycket och kastsystemet och manar på våldsamma hindunationalistiska grupper som är allierade med regeringen – allt detta för att försäkra sig om att den indiska arbetarklassen inte förenas och att förtrycket av den kan fortsätta. Hotet om krig med Pakistan har också som syfte att ena folket bakom regeringen.
Den pakistanska regeringens retorik är lika förljugen. Man hävdar sig försvara Kashmir, men har försökt slå ner massrörelsen där under de senaste månaderna. Pakistans minoritetsfolk, i Kashmir, Baluchistan och Khyber Pakhtunkhwa, förnekas självbestämmande. Pakistan kritiserar Modi för att använda ”terrorhotet” som förevändning för sitt förtryck av Kashmirs befolkning, men använder själva samma argument för att försvara deportationen av hundratusentals afghanska flyktingar från landet.
Borgerliga partier i båda länder har ställt upp till försvar för det egna fosterlandet. Oavsett om de sitter i regering eller i opposition har samtliga partier med all önskvärd tydlighet visat att arbetarklassen och de förtryckta inte kan vänta sig något motstånd mot krigsupptrappningen från dem.
De så kallade indiska kommunistpartierna, CPI och CPI(M), har också återigen visat sina sanna färger som chauvinister och borgerliga lakejer. Samma förräderi mot den internationella arbetarklassen finns också hos deras motsvarighet i Pakistan, som partiet Haqooq-e-Khalq.
Ett krig mellan Indien och Pakistan skulle vara rakt igenom reaktionärt. Arbetarklassen och de förtryckta i båda länderna måste organisera sig mot en upptrappning till ett öppet krig, vilket skulle innebära en katastrof för arbetare och bönder, soldater och civila, hinduer och muslimer, i Indien, Kashmir och Pakistan.
Som en del av krigsupptrappningen försöker härskarklassen uppvigla nationalistiskt och rasistiskt hat mellan pakistanier och indier. Den ökade spänningen är tänkt att röja vägen för förnyade angrepp på nationell befrielsekamp och försämringar i våra arbetsvillkor. Kapitalisterna ser fram emot att berika sig, medan belöningen för arbetarna och de fattiga är arbetslöshet, fattigdom eller en gevärskula.
Vi uppmanar alla organisationer som har tagit ställning mot den reaktionära krigshysterin i Pakistan och Indien, inklusive Pakistan Trade Union Defence Campaign, Jammu Kashmir National Student Federation och Revolutionary Students Front, att förena sig i massaktioner mot kriget, på arbetsplatser och på gatorna.
Vi fördömer det krig som nu påförs det förtrycka folket i Kashmir, mot deras vilja. Vi stödjer det kashmiriska folkets motstånd mot ockupationen. Vi erkänner Kashmirs rätt till självbestämmande och står för ett oberoende, självstyrande socialistiskt Kashmir, som en del av en frivillig federation av arbetarrepubliker i Sydostasien. Och vi motsätter oss allt förtryck av nationella minoriteter i Pakistan och Indien.
Arbetarklassen och dess fackliga organisationer liksom dess ungdoms- och kvinnoorganisationer, måste motsätta sig båda sidors krigsplaner. Kampen mot kriget måste föras samman med kampen för att störta det system som vilar på utsugning, förtryck och strider mellan nationer: kapitalismen och imperialismen.
Revolutionary Socialist Movement, Pakistan
7 maj 2025