Det här är texten till det flygblad som medlemmar i Arbetarmakt och andra sektioner av Förbundet för Femte Internationalen kommer att sprida under kommande helg i Köpenhamn.
”Klimatkonferensen” i Köpenhamn är en fars. Hundratals ledare för världens stater och FN, hundratals experter och NGO-grupper, hundratals lobbyister från de multinationella bolagen kommer att samlas under två veckor för att förhandla och utöva påtryckningar. Redan före konferensens slut står det klart att resultatet kommer att bli patetiskt, ingenting meningsfullt kommer att komma ut av den.
Och varför skulle någon bli förvånad? Varför skulle någon förundras över att ett möte med dessa politiker och statsöverhuvuden, ”gäster” och observatörer från samma stora företag vars system och politik orsakat och förvärrat situationen, inte kommer att kunna komma överens om åtgärder som substantiellt skulle minska utsläppen av koldioxid under den kommande perioden?
Även om konferensen kommer överens om en ”slutdeklaration”, kommer det att vara en politisk rökridå. Den kommer inte ens att nå upp till de vaga löftena i det så kallade Kyotoavtalet. Den enda ”verkliga” förändringen efter Kyoto, årtionden efter att växthuseffekten blev ett erkänt hot, är att regeringarna i alla länder, inberäknat USA, nu accepterar att växthuseffekten är ett resultat av mänskliga aktiviteter. Vilken prestation! Vilket ”engagemang”?
Varför kommer konferensen att bli en fars?
Det är naturligtvis lätt att förutspå att ingenting kommer att komma fram som är adekvat för att motverka klimatförändringarna. Det är till och med lättare att förutspå att resultatet kommer att bli mindre – om det nu är möjligt – när det gäller att hjälpa människor i de länder i Afrika eller Oceanien som drabbas mest av de existerande resultaten av klimatförändringarna i form av utbredning av öknar, förstörelse av jordbruksmark eller ödeläggelse av hela öar och kustområden.
Det är emellertid viktigare att förstå varför konferenserna inte leder till något, varför de hotas av ”sammanbrott” om något allvarligt krav riktas mot exempelvis USA, EU eller Kina. Varför görs inget – frånsett några symboliska brödsmulor – för att bistå de länder som påverkas mest (och som är minst ansvariga!) för klimatförändringarna?
Orsaken är enkel och har ett namn: det är kapitalismen. I det systemet styrs produktionen mot att producera allt mer vinst. Under århundraden har det resulterat i skapandet av stora, monopolistiska multinationella företag och väldiga, imperialistiska stater som styr världen. De styr den för att göra mer vinst, för att öka sina rikedomar, dvs. de obscena rikedomarna hos en liten klass med industrimän, kommersiella företag och finansiärer.
För dem är miljön bara en ”kostnadsfaktor” – liksom arbetarna som utsugs för att producera de enorma vinster som de stora företagen gör. Ett sådant system kan aldrig bli ”miljövänligt” och hållbart. Allt skarpare konkurrens mellan de stora kapitalisterna leder till allt snabbare nedskärningar av kostnaderna, vilket ökar utsugningen, förnedringen och i allt fler delar av världen, utblottning av arbetarna. Det leder också till en fortsatt förstörelse av miljön med oförutsägbara konsekvenser.
Under generationer och årtionden blockerade alla stora producenter av olja, kemikalier, stål och bilar och ”deras” regeringar varje erkännande av problemet, för att inte tala om åtgärder för att bekämpa det. Idag presenterar sig samma företag som ”miljöförkämpar” eller till och med sponsorer av konferensen. De framställer sig nu som ”gröna”. Återigen en fars när företag som BMW eller Mercedes använder COP 15 för att gynna sina senaste ”gröna” bilar.
Det visar hela den återvändsgränd som konferensen leder till. Istället för en övergång till ett planerat och integrerat offentligt transportsystem för att ersätta det individuella transportsystemet, erbjuds världen ett skämt som aldrig kan generaliseras världen över, om inte miljön och våra städer och vår landsbygd ska bli en daglig skräckföreställning.
Alla vet att det är fullständigt omöjligt att garantera rörlighet och transporter med rimlig bekvämlighet för världens befolkning genom individuella bilar. Men det skulle kunna bli möjligt, och det är möjligt, genom en massiv investering och förbättring av offentliga transporter. Det som behövs är inte bilföretagens shower utan expropriering av de stora tillverkarna av bilar, lastbilar, flygplan, stål och energi och förstatligande under arbetarkontroll. Det skulle kräva en plan som kontrolleras av arbetarna och konsumenterna.
Det är sådana åtgärder som krävs för att omorganisera världens ekonomier för att omorganisera produktion och utbyte. Om sådana åtgärder ska kunna genomföras måste produktionsmedlen, den här planetens rikedomar, tas ur de rikas händer och kontrolleras av de som arbetar i företagen och med jorden.
Marknadssystemet är, å andra sidan, oförmöget att upprätta ett hållbart produktionssystem som tjänar mänskliga behov och vidtar åtgärder för att garantera en mänsklig miljö för kommande generationer.
Är vilket som helst resultat bättre än ingenting?
Många aktivister i Köpenhamn och världen över har genomskådat den här farsen. De vill blockera konferensen, ockupera staden. De vill klargöra att de som styr världen inte ska komma undan med ännu en patetisk charad! Det finns verkligen tusentals skäl att blockera farsen i Köpenhamn. Om de som styr konferensen, om de multinationella bolagen och de imperialistiska staterna fortsätter att dominera världen, kommer konferenser som den i Köpenhamn inte bara att vara en fars utan leda till en tragedi.
Men det finns en annan flygel i miljörörelsen som avvisar det. De stora, affärsliknande NGO-grupperna som Greenpeace, Attac, de reformistiska och etablerade gröna partierna hävdar att ”vilket resultat som helst är bättre än ingenting”, eftersom det åtminstone skulle bli en ”början”. En början på vad? Till ett lotteri om livbåtarna på Titanic? En början på ännu en ”process” med ”avsaknad av engagemang”?
Andra som det tyska vänsterpartiet Die Linkes riksdagsledamöter hävdar att man inte får störa konferensen, eftersom den hålls av FN och ”därför” (!) inte ”bara” är ett möte som domineras av de rika länderna i norr, till skillnad från exempelvis Världshandelsorganisationen (WTO).
Och om Barack Obama nu förklarar att han kommer att delta i Köpenhamn, att han ”vill något” och att USA kanske antar en lag för att minska utsläppen av koldioxid, lovordar de det som om det vore manna från himlen.
Slutligen hävdar ett antal reformister, keynesianer och även rådgivare till imperialistiska regeringar att Köpenhamn och hela ”klimatutmaningen” också kan bli en ”chans” att övergå till en mer miljövänlig, ”grön” kapitalism. Det är en av de värsta lögnerna för att lura världens arbetare och fattiga. Den nuvarande historiska krisen för det kapitalistiska system i vilket vi lever kan bara lösas genom utplåning av ”överflödigt” kapital, massavskedanden, ökad utsugning och fattigdom. Den kan bara lösas på grundval av en skärpt konflikt mellan de superrika själva genom en omfördelning av världen mellan storföretag och stormakter, som USA, EU, Kina, Ryssland m.fl.
Kapitalisterna försöker ”lösa” krisen i sitt system genom att få oss, arbetare, ungdomar och bönder och fattiga i det globala syd, att betala den. Det kommer att leda till mer miljöförstöring, inte mindre. Det kommer inte att leda till en kapitalism som tar med ”andra” imperativ än vinsten i beräkningen, utan en som kommer att vara ännu mer hänsynslös och destruktiv än idag.
Det behövs arbetaraktioner
Den mer radikala kampanjen Climate Justice Action gör rätt i att helt motsätta sig farsen i Köpenhamn. Den avvisar och förlöjligar reformisternas och NGO-gruppernas ”förhoppningar” om konferensen. De avvisar korrekt påtryckningar på klimatbrottslingarna som en återvändsgränd, vilken aldrig har lett till och aldrig kommer att leda till några förbättringar. De fördömer helt riktigt kapitalismen som problemets källa.
Men de har inte någon klar uppfattning om vem som kan störta kapitalismen och vilket system den ska ersättas med.
Vi säger som revolutionärer klart och tydligt: det är arbetarklassen i världen som är den enda kraften som kan stoppa de kapitalistiska förorenarna. Endast de kan verkligen få stopp på det kapitalistiska systemet genom internationellt samordnade aktioner.
De kan och måste alliera sig med alla de klasser och sociala krafter, som de hundratals miljonerna bönder, som också drabbas av systemets miljökris och ekonomiska kris. Den kraften kan och kommer att kämpa för att få kontrollen över jorden, industrin och bankerna. Den måste störta de härskande klassernas makt, upprätta arbetarklassens styre och ersätta den byråkratiska statsapparaten och det repressiva maskineriet med arbetarnas och böndernas råd. Endast på den grunden kan en plan för att omorganisera ekonomin och samhällslivet upprättas demokratiskt för att tillmötesgå mänsklighetens behov, och inte de rikas girighet.
Kapitalismen kan inte reformeras eller bli ”grön”. Den behöver störtas – genom en global socialistisk revolution!
Förbundet för Femte Internationalen
Bildkälla; Pixabay; Pete Linforth