Recension: Svenska Spanienfrivilliga

Richard Jändel, Kämpande solidaritet
Möten med svenska spanienfrivilliga

Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap/Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek 1996

Richard Jändels intervjubok med svenska spanienfrivilliga är ett värdigt och välkommet tillskott till litteraturen om ämnet. För en gångs skull får inte stalinisternas lögner stå oemotsagda.

Ken Loachs film Land och frihet, som visades på biograferna 1996, blev ett tydligt och klart bevis för att stalinismens inflytande inom vänstern och arbetarrörelsen inte är helt utplånat. Trots att stalinismens främsta centrum i Moskva har fallit vägrar liket att hålla sig helt stilla.
För stalinister som skolats under 30- och 40-talet framstår inbördeskriget i Spanien, ofta tillsammans med motståndsrörelsen under andra världskriget, som något av en höjdpunkt i rörelsens historia. Att båda perioderna kännetecknades av allianser med borgerliga krafter mot radikala delar av arbetarrörelsen tycks inte bekymra stalinister.

I många år har den stalinistiskt influerade kommittén för spanienfrivilliga fått representera arbetarrörelsens officiella bild av spanska inbördeskriget. Bilden av en strid mellan demokratins goda krafter och diktaturens onda har skymt den aspekt av inbördeskriget som alltid varit viktigast för revolutionära socialister och andra radikala socialister, nämligen det klasskrig som fanns inneslutet i striden mellan folkfronten och Franco.

Ken Loachs film lockade fram åtskilliga gamla stalinister, en del av dem själva spanienfrivilliga. Både i Storbritannien och här hemma spydde de galla över Loach och de krafter i inbördeskriget som stod för social revolution och inte bara antifascism (vänstersocialisterna i POUM, ofta kallade ”trotskister”, och anarkisterna). I Proletären och Norrskensflamman, och nu senast i Arbetarhistoria, har de gett uttryck för sin indignation över att Loach skulle ha förtigit de radikala krafternas roll som objektiva eller till och med subjektiva medhjälpare åt fascisterna.

Annan bild
Richard Jändels bok är därför ett välkommet bidrag till skildringarna av inbördeskriget. Jändel tar inte ställning mellan de stridande parterna inom folkfronten, borgare, stalinister och socialdemokrater å ena sidan och vänstersocialister, anarkister m. fl. å den andra sidan. Men det viktiga med hans bok är att den varken förtiger eller förfalskar motsättningarna. De finns där för läsaren att själv ta ställning till. Jändel har naturligtvis inte kunnat intervjua mer än en bråkdel av de spanienfrivilliga, närmare bestämt tio stycken. Boken är illustrerad med både personligt material från de intervjuade och mer allmänt material, varav en del kunnat beskådas på Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek i Stockholm.

Visst kan ett och annat invändas mot Jändels inledande panorama över händelserna i Spanien på 30-talet. Och visst kunde litteraturlistan även innehålla skrifter och böcker av anarkister och trotskister (t. ex. saknas Felix Morrows bok och den polske trotskisten Bortensteins ögonvittnesskildring, båda översatta till svenska, för att inte tala om Ryssland förrådde oss av J. García Prades). Men tiden har ändå inte stått stilla.

Gamla ärkestalinister som Per Eriksson och Karl Staf, som båda är involverade i ett nytt försök att återbilda det gamla SKP och Ny Dag, får finna sig i att samsas med ”kilbomaren” Stig Berggren och syndikalisten Helmut Kirschey. Den senare blev själv internerad av Stalins säkerhetstjänst och anklagad för att ha planerat en statskupp. (Hans berättelse om begravningen av anarkistledaren Durruti är mycket läsvärd.)

Det känns onekligen märkligt att företrädare för så olika riktningar har kunnat samsas inom samma pärmar. Man undrar vilka kompromisser som varit nödvändiga under arbetet. Flera av de medverkande stod under en tid mot varandra i närmast total fientlighet. En fientlighet som hos några inte alls tycks ha mildrats. Arne Larsson, som medverkar i boken, och som numera tillhör KPMLr, höll nästan på att gå helt över styr av ilska förra året när han uttalade sig om Loachs film i Proletären.

Läs boken, men kritiskt.

POM

Bildkälla, framsidan; La Mano, minnesmonumentet i Stockholm över de svenska spanienfrivilliga, Wikimedia Commons; Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International license.