Ett populärt tema på de slagord vi ropar i Palestinademonstrationerna varje vecka är behovet av sanktioner mot Israel. Eller, rättare sagt, krav på att sanktionera Israel. Men är det samma sak? Vän av ordning går till Svenska Akademiens ordlista. Först har vi sanktioner, substantivet:
sankt·ion substantiv ~en ~er 1 stadfästelse; bifall, godkännande 2 mest i pl.; straffåtgärd: ekonomiska sanktioner mot Iran – De flesta sammansättn. med sanktions- hör till sanktion 2.
Som vi ser här kan ordet, illavarslande nog, betyda både godkännande och straff, men i den andra och vanligare betydelsen känner vi igen det – vapensanktioner mot Israel, till exempel. När ordet blir ett verb (”Sanktionera Israel!”) uppstår dock värre problem:
sankt·ion·era verb ~de ~t • stadfästa, godkänna
Att sanktionera något betyder alltså enbart att godkänna det. Exempelvis: Vi på företaget kan inte sanktionera att ni använder fikarummet för fackliga möten.
Hur det kommer sig att ”sanktion” betyder både godkännande och förbud är detta inte rätt spalt för att utreda, men för att undvika missförstånd föreslår vi att ”sanktionera” i slagord byts ut mot en ordföljd med samma antal stavelser, men mer korrekt betydelse: sanktioner mot. Exempelvis: Vad vill vi ha? Sanktioner mot Israel! Att ”sanktionera Israel”, däremot, gör riksdagspartierna som bekant redan, helt utan vår hjälp.
Redaktionen