Vems parti? Foto: Faksimil/Your Party
De senaste dagarna har engelsk media fyllts av rubriker om en tilltagande konflikt i bygget av det nya partiet Your Party. Här följer en ny artikel om detta via våra brittiska kamrater i Workers Power. Se även våra tidigare artiklar om Your Party, när partiet lanserades, och vår uppdatering om utvecklingen tidigare den här månaden.
Your Partys lansering fyllde många med hopp. Efter åratal av tillbakagångar, förräderier och demoralisering fanns nu möjligheten till ett annat alternativ. Den ilska vi sett på gatorna, arbetsplatsen och bland landets unga visar att behovet av ett arbetarparti är stort och att det är bråttom. Ett arbetarparti skulle kunna bli det vapen vår klass behöver mot nedskärningar, imperialistiska krig och den växande extremhögern.
Splittringen i partiledningen
Den splittring mellan Jeremy Corbyn och Zarah Sultana som blivit känd de senaste dagarna har därför orsakat förvirring och uppgivenhet bland det nya partiets anhängare. De lokalavdelningar som uppstått över hela landet står nu inför två alternativ: paralysering eller en seriös diskussion om vägen framåt. Uppgiften nu är att hålla möten, diskutera och samordna oss, inte att invänta att de inbördes stridande ”ledarna” ska lösa sin konflikt.
Hur de två lägren skiljer sig åt är svårt att få insikt i, men det som framkommit är att Sultana, som har förklarat Labour-partiet för dött och som tog initiativet till partiet, står emot Corbyn, som i bästa fall förespråkar en valkoalition bestående av parlamentsledamöter och lokalpolitiker för att utöva påtryckningar på Labour utan en brytning med Labour-rörelsen.
Spontant står nog många av Your Partys anhängare närmare Sultanas offensiva försvar av partiets självständighet, men faktum är att ingen av de två lägren har gett någon förklaring av hur de tänker sig att det nya partiets program och strategi skulle skilja sig från Labour eller De Grönas så kallade ”eko-populism”.
I stället har båda sidor ända från början försökt att manövrera ut varandra på byråkratisk väg och sedan kommunicerat via sina advokater. Det är förutsägbart att ett så toppstyrt projekt, som initierades i parlamentet korridorer och sattes samman av politiska rådgivare, skulle leda till en sådan splittring.
När De Gröna nu går framåt under en ny och mer vänsterinriktad partiledning, och när de fackliga ledarna inte ser sig nödgade att bryta med Labour, behöver ett nytt vänsterparti kunna förklara varför varken socialdemokratisk reformism eller småborgerlig miljöpolitik kan erbjuda arbetarklassen några reella lösningar.
Den odemokratiska populismen
Men i Your Party- och Labour-ledaren James Schneiders populistiska projekt, vilket är vad som nu diskuteras, saknas en interndemokratisk struktur, och i stället för arbetarklassens organisering siktar man på enskilda individer. Varken Corbyn eller Sultana har haft några invändningar mot de genomgående odemokratiska förslagen på hur partikongressen ska fungera.
Corbyn brukar inte heller gilla att hållas ansvarig av partimedlemmarna. Som Labour-ledare motsatte han sig nyval av partiets parlamentsledamöter liksom budgetförslag utan nedskärningar, han struntade blankt i de kongressbeslut han inte gillade och agerade inte när principfasta antisionister drabbades av häxjakten på påstådda ”antisemiter”. När Momentum var på väg att bli till en demokratisk gräsrotsorganisation lade Corbyn och klicken runt honom ner organisationen. De skapade en toppstyrd organisation där lokalavdelningarna skuffades åt sidan, och avbröt interndebatten i ”enighetens” namn. Allt detta ledde till att aktiviteten dog ut, och att den rörelse som en gång fört honom till makten gick under. Samma fientlighet mot gräsrotsdemokrati finns nu i Your Party, maskerat i parollen ”en medlem, en röst”.
Principen om ”en medlem, en röst” handlar inte om att ge makt åt gräsrötterna, utan om att låta de kända profilerna styra. Partiledningen avgör vilka frågor medlemmarna ska få rösta om. Därmed görs aktivister till passiva individer, medan de som har en parlamentarisk plattform eller som når i media kan styra processen. Om man vill ha en fungerande interndemokrati är det en sak som gäller: lokalavdelningar, delegater och rätten att diskutera och rösta ner förslag. Inte omröstningar på nätet där alternativen dikterats på förhand av ledningen.
Det handlar om makt
De här frågorna handlar inte om formaliteter, utan om vilken strategi vi ska ha i klasskampen. Enbart parlamentariskt arbete kommer inte att räcka till för att utmana miljardärerna om makten. För även om ett vänsterparti skulle nå majoritet i parlamentet skulle överklassen kämpa emot, genom media, rättsväsendet, armén och polisen. Kampen kräver mer än passivt stöd i valen – det som behövs är en organiserad, stridbar arbetarklass.
Det är också faran med att ta populistiska genvägar till makten. Problemet med Your Party är inte att det är ”för radikalt” utan att klasskampens frågor urholkas och omvandlas till populism. I stället för att organisera arbetarklassen ligger fokus på att hitta kända talespersoner.
Och då finns ändå alla faktorer som behövs för att bygga ett parti där: Palestinarörelsen, människor som gått ihop för att försvara asylsökande och alla de unga som radikaliserats av olika proteströrelser. Potentialen är enorm. Några tusen stridbara medlemmar ur dessa rörelser är värt så mycket mer än 800 000 namnunderskrifter på nätet.
Fram och tillbaka med Our Party
På nätet presenterar sig Our Party som ett gräsrotsprojekt, men i själva verket står en inte öppet uttalad fraktion bakom arbetet, en grupp som använder samma arbetssätt som misslyckats förr, dock med en demokratisk fernissa.
Planen är att en handplockad, tillförordnad grupp bestående av fackliga ledare, jurister och ”pålitliga” aktivister, som inte röstats fram av någon, ska ha uppsikt över val, enligt principen ”en person, en röst”, till partistyrelsen. Lokalavdelningarna har här inget att säga till om. Det är okänt vem som författar kongressdokumenten, ändringsförslagen samlas in online, och kongressdelegaterna lottas fram. Så fungerar inte en gräsrotsdemokrati; det är en dimridå. Den föreslagna processen är rentav mindre demokratisk än Labourpartiets kongresser!
Sanningen är helt enkelt att varken Corbyns läger eller Sultanas fraktion, eller Our Party-fraktionen, erbjuder någon utväg. De håller alla fast vid samma felaktiga metod: toppstyrd populism, medlemsomröstningar utan debatter och parlamentarism utan kamp.
Våra förslag
Vi behöver inte ännu ett ihåligt parti eller inbördes strider mellan olika klickar. Det som behövs är ett arbetarparti, baserat på arbetsplatserna, bostadsområdena och gatorna. Ett parti som formas genom den aktiva klasskampen. Och för att komma dit måste vi vända oss utåt i kampen och bygga partiet genom kampen mot högerextremism, imperialism och nedskärningspolitik.
Det är dags för de Your Party-avdelningar som har bildats att ta tillbaka initiativet. Vi föreslår att det görs genom att kämpa för följande punkter:
- Bygg en enhetsfront mot fascismen och till alla flyktingars försvar. Vi måste organisera oss i våra bostadsområden, i våra skolor och på arbetsplatserna. Vi kan inte förlita oss på polisen eller rättsväsendet, utan måste skapa egna självförsvarsorgan för och av arbetare och ungdomar.
- Direkt aktion för att bryta all samverkan med det sionistiska folkmordet. För ockupationer, blockader, bojkotter och fackliga aktioner mot Israel och vapenhandeln.
- En riksomfattande mobilisering mot regeringens nedskärningar. Frys hyran, inför prisreglering och nationalisera energisektorn och bostadsmarknaden. Beskatta de rika och använd pengarna till att bekosta de arbeten och den välfärd vi behöver.
Välformulerade protestbrev kommer inte att få partiets toppskikt att börja dela med sig av makten. Som det heter i Internationalen: ”Ej gudar, furstar stå oss bi”. Enligt samma princip anser vi att partiets lokalavdelningar bör kräva att få tillgång till partiets resurser och medlemsregister, så att man kan kontakta aktivister i lokalområdet och, utan att invänta centralledningens tillåtelse:
- Välja två delegater per lokalavdelning till en regional konferens, som i sin tur kan välja delegater till en nationell kommitté för att förbereda en riksomfattande kongress;
- Kräva att en oberoende nationell kongress sammankallas för delegater från samtliga lokalavdelningar, för att besluta om partiets politiska inriktning och välja en ledning.
Det är några förslag som visar vilken interndemokrati vi behöver; en struktur där partiets aktivister känner sig stärkta i kampen och där ledarna kan hållas ansvariga.
Splittringen mellan Corbyn och Sultana visar att toppstyrda, populistiska projekt leder till besvikelse. Men om bara en liten del av de 800 000 som har meddelat sitt intresse för Your Party och av partiets dussintals lokalavdelningar vänder det byråkratiska grälet ryggen och i stället väljer klasskampens och gräsrotsdemokratins väg skulle det innebära ett stort steg framåt. Det är värt att kämpa för.
KD Tait