Episode Of The Revolutionary Motions Alla Foppa (1900); Achille Beltrame; Wikiart; Public domain
Följande artikel är skriven av en kamrat som själv deltog i de massomfattande protesterna i Iran härom året. Det är just utifrån de erfarenheterna som Tahrirtorgets betydelse i Kairo idag berörs.
Kairos torg och Teherans gator
Det Kairo vi sett den senaste tiden representeras av ett torg: Tahrihrtorget, eller Befrielsetorget. Den egyptiska revolutionens öde är sammansvetsat med torget. Revolutionen står fortfarande på dagordningen så länge folket ockuperar det.
Torg och gator
I Teheran utspelade sig striden mellan folk och regim på stadens många gator och i dess gränder, medan ett torg har blivit stridsplatsen i Kairo. Fördelen med Tahrirtorget är att det redan från protesternas början blev till ett samordningscenter för rörelsen, och att folk vägrade lämna det. Världens ögon riktas mot torget, och eventuella repressalier från regimen måste på så vis utföras inför rullande kameror. Det har hållit tillbaka en del av Mubarakregimens repression. Om armén till exempel skulle delta i repressionen mot rörelsen, skulle den inte fortsatt kunna upprätthålla sin falska image som neutral part i konflikten. De tiotusentals människor som kontinuerligt håller torget gör det dessutom svårt för regimen att ta tillbaka kontrollen över det. En annan fördel med torget i Kairo, jämfört med Teherans gator, är de möjligheter det ger till självorganisering. Under gatustriderna i Teheran var folkmassan alltför flytande, och de som deltog i demonstrationerna lyckades inte upprätthålla någon mer kontinuerlig kommunikation eller samarbete. Men folket på Tahrirtorget står där dag och natt – något som ger det egyptiska folket en chans att utvecklas från en formlös massa till en välorganiserad rörelse.
Torget är en befriad zon, som ger plats åt fria och ohejdade politiska diskussioner och debatter, helt utom regimens kontroll. Det kommer att höja folkets politiska medvetande, och avslöja dem som är i färd med att förråda rörelsen. Det är en egenskap Teherans gator saknar. Det mesta man kunde göra var att samlas helt anonymt i ett par timmar för att sedan skiljas åt igen. Det gick inte att organisera sig, samordna rörelsen eller ens ha politiska diskussioner under sådana förhållanden. Man skrek sina slagord snabbt, innan polisen kom till platsen och återtog kontrollen över gatan.
Förvisso hade Teherans gator några fördelar över Kairos torg. Polisen har mycket svårare att stoppa en flyktig massa som intar gatorna likt en porlande flod, ständigt redo för förändringar. Om ett torg hade symboliserat rörelsen i Teheran, skulle polisen ockuperat det – det skulle snart bli en symbol för slutet på rörelsen. Och Iran skiljer sig från Egypten på flera sätt. I Teheran fanns inte ens en tusendel av de kameror som nu riktas mot Kairo. Medierapporteringen blir ett skydd för folket. Dessutom ska det erkännas att den iranska regimen är mer erfaren, mer dynamisk. Mubarak uppträder mer som den iranske shahen. Han försöker slå tillbaka ett stadsbaserat massuppror med armén, pansarvagnar och vapen. Men det fungerar inte. Den iranska regimen har handskats med uppror i städerna förr, och använder istället mer flexibla, mobila lösningar. Om Mubarak skulle ta till sådana repressiva styrkor kan den egyptiska revolutionen få svårt att överleva.
Hur viktigt är torget?
Jag tror att ockupationen av Tahrirtorget och kampen för att hålla det är av stor betydelse för hela den pågående egyptiska revolutionen. Det har spridit en revolutionär stämning i hela Mellanöstern. Tahrir symboliserar ett uppror för frihet och samhällelig rättvisa. Om Teherans folk kunde samlas på en central plats och hålla den i några dygn, skulle man vinna en stor fördel mot regimen. Men så har inte skett. Man har bara lyckats upprätta frizoner i ett par timmar, under demonstrationer. När rörelsen sen inte lyckades formulera ett mål (nej till regeringen, eller nej till hela regimen), tappade den fart och försvann.
Men kan ett torg vara avgörande?
Torget är avgörande, om än på ett symboliskt snarare än ett verkligt plan. Tahrir har blivit en symbol för rörelsen. Men att torget ockuperas betyder inte att folket har segrat. Det är bara en symbolisk seger. Om folket stannar på torget kommer Mubarak att avgå. Det är en realitet, möjliggjord av folkets motstånd. Men den slutgiltiga segern når man inte på gator och torg, utan på andra strategiskt viktiga platser.
Sankt Petersburg och stadsupprorets konst
Jag ska inte skriva om intagandet av Vinterpalatset här, för folket skulle inte ha segern i sin hand ens om de gav sig på Mubaraks presidentpalats. När bolsjevikerna ockuperade Vinterpalatset i oktober 1917 uppnådde de bara en symbolisk seger. Upproret hade redan segrat. På Trotskijs inrådan valdes post-, telefon- och telegrafstationen och tågstationen ut som huvudsakliga mål. Kommunikationsmedlen var centrala för regimen. När Kerenskijs regering förlorade dem, tappade de också möjligheten att administrera sina organ. De förlorade makten. Ockupationen av Vinterpalatset var därför bara en segerfest för revolutionen.
Om folket stannar på Tahrirtorget kommer makten förmodligen att gå till andra härskare än Mubarak. Men om de vill ta makten från hela överklassen, och föra över den i samhällets händer, måste de istället ockupera Kairos verkliga maktcenter.
Vahid Valizadeh