Återkomsten för den demokratiska rörelsen i Iran är beviset på att proteströrelsen inte bara är ett drag i arabvärlden. Massiva protester under 2009 skakade regimen men armén och polisen behöll kontrollen och besegrade rörelsen på gatorna. Nu är demonstranterna tillbaka och det ser ut som om rörelsen kommer att få mer fart under de kommande veckorna.
Anhängare till regimen och anhängare till oppositionen har stött samman vid en begravning för en student som dödats under protesterna i Teheran. Det är fortfarande oklart om studenten tillhörde oppositionen, men den ilska som rörelsen känner över polisens våld är tydlig. Människor hatar säkerhetsstyrkorna och de halvfascistiska ligisterna i Basijimilisen.
Gatuprotesterna i Iran har avslöjat den iranska regimens hyckleri inför demonstrationerna i Egypten. Presidenten Ahmadinejad hyllade dem som inspirerade av den iranska revolutionen (islamiska kontrarevolutionen) 1979. Tillsammans med den statliga iranska teven och pressen applåderade han modet hos de som var ute på gatorna i Egypten, men när protesterna kom till Teheran blev det annat ljud i skällan.
Den iranska rörelsen intar en annan ställning i revolutionerna och upproren på senaste tiden. Till skillnad från premiärministrarna i länder som Tunisien, Egypten, Jemen, har Ahmadinejad inte en västvänlig, pro-israelisk ståndpunkt. Men det finns fortfarande en djup misstro mot den odemokratiska regimen. Varje slags uppror i Iran kommer att vara mycket annorlunda än i länder som Egypten, eftersom USA och Israel kommer att vara mer angelägna om att Ahmadinejad ska bort. Snabbare än ögat gick Hilary Clinton ut och uttalade sitt stöd för protesterna, men i Bahrain intar USA en inställning med ”vänta och se” till rörelsen. Det är alltså inte bara de iranska mullorna som är hycklare!
Dessa protester har inspirerat kraftiga hot från regeringsvänliga krafter, som hotar med repressalier mot de som deltagit i oppositionens demonstrationer och organisationer. Medlemmar av Irans parlament har hotat med rättegångar med dödsstraff för oppositionsledarna Mousavi och Karroubi, vilka i kölvattnet efter Tunisien och Egypten har återkommit som oppositionens borgerliga ledare. Det har kallats till en demonstration för regeringen under veckan, vilket kan ge upphov till en stor motdemonstration. Det har också rapporterats att två krigsfartyg som tidigare planerat att gå in i Suezkanalen vände och gick tillbaka för att inte öka spänningarna i regionen.
Protesternas dynamik kan förändras drastiskt i Iran om arbetarklassen ger sig in i kampen. De ekonomiska bördorna har ökat på grund av internationella sanktioner och avskaffandet av subventioner på bränsle. Många kommentatorer har påpekat att när arbetarklassen genomför massaktioner, som nu i Egypten, är en spelförändrare i oron i Mellanöstern. Faran är att massrörelsen övertas av pro-imperialister som manipulerar den för sina egna intressen. Ett störtande av regimen får inte låta USA upprätta en västvänlig regim, vilket bara skulle stärka Washingtons och Londons makt i regionen.
Rachel Brooks
Bildkälla; Wikimedia Commons; Fars Media Corporation; Creative Commons Attribution 4.0 International