Dave Hughes var en av grundarna av Workers Power och under femton år en av dess centrala ledare, skribenter och aktivister i arbetarrörelsen innan sin död i augusti 1991. Här minns Dave Stockton, en av grundarna av Workers Power, hans bidrag till vår politiska tradition.
För tjugo år sedan – medan en grupp kamrater arbetade med vår teoretiska tidskrift Trotskyist International, chockerades vi av att höra att vår kamrat Dave Hughes plötsligt hade dött. Dave hade varit mycket sjuk i mer än sex månader – med en längre period på sjukhus – men hade nyligen visat en del tecken på förbättring.
Bara två veckor tidigare hade han deltagit på Workers Power sommarläger i Birmingham under fem dagar och deltagit i diskussioner och aktiviteter inte bara med medlemmar från Storbritannien, utan också med ett stort antal av våra kamrater från Österrike, Irland, Frankrike och Tyskland. Ett av de centrala ämnena på sommarlägret var den växande krisen i Gorbatjovs Sovjetunionen. Daves presentation av sin analys av den krisens rötter och dynamik under de föregående sex åren var en minnesvärd höjdpunkt på hela lägret.
Från grundandet av Workers Power (1975) och av RRKI (1984), föregångare till Förbundet för Femte Internationalen, hade Dave skrivit utförligt både om rysk historia (The Road to Red October) och det samtida Sovjetunionen. Han var inspiratören och huvudförfattaren till The Degenerated Revolution (1983), den bok i vilken Workers Power utvecklade sin teori om stalinismens expansion i Östeuropa, Ostasien och Kuba efter andra världskriget.
Därefter gick Dave vidare med att inte bara analysera den framväxande krisen i Östeuropa och Sovjetunionen utan också utveckla och vidareutveckla det program för politisk revolution som först utarbetades av Trotskij för Sovjetunionen under 1930-talet för att göra det användbart i nuvarande förhållanden.
Till skillnad från många andra som kallade sig trotskister, lurades inte Dave av den ojämförliga debattöppningen efter att Michail Gorbatjov kommit till makten. Han insisterade bestämt på att byråkratin inte skulle kunna reformera sig själv framgångsrikt; bara en politisk revolution, en sådan som Trotskij föreställt sig, som genomförs av de sovjetiska arbetarna själva, skulle kunna rädda de planerade egendomsförhållandena – de landvinningar som återstod av Oktoberrevolutionen.
Dave ägnade hela sin intellektuella kraft och organisatoriska skicklighet åt kampen för den revolutionen. Han besökta Sovjetunionen och tog kontakt med socialister och med arbetare i den framväxande arbetarrörelsen. Han hävdade att om de sovjetiska arbetarna inte anammade målet att störta den styrande byråkratin och införde demokratiskt centraliserad planering, skulle inte bara en återgång till marknaden utan också kapitalismens återupprättande vara oundvikligt. Han trodde att detta skulle medföra katastrofalt lidande. Även i det avseendet visade han sig ha rätt – även om det blev efter hans död.
Dave förutspådde 1987 att Gorbatjovs projekt skulle misslyckas – inte bara på grund av den parasitära byråkratins konservatism eller förälskelsen i marknaden hos den akademiska intelligentsia som utgjorde Gorbatjovs hejarklack, utan på grund av att arbetarklassen inte kunde tas i anspråk för projektet. Han skrev i ”Gorbachev and the Soviet Working Class” (i Permanent Revolution nr 6, hösten 1987):
”Gorbatjov ber arbetarna att delta i farsen med att blåsa liv i den döende planekonomin. I utbyte erbjuds de ingenting alls materiellt. Var finns de nya varorna i affärerna? Var finns de förbättrade kvalitetsvarorna? Var finns beviset för att något verkligen kan eller kommer att förändras? Det är inte bara så att han har mycket lite att erbjuda. Arbetarna har lärt sig att bortse ifrån byråkratins löften. ’Ni får det att fungera, sedan deltar vi’ är det vanligaste uttrycket för arbetarklassens ’låga moral’ som perestrojkans tidningsmurvlar oftast tillgriper.”
Men Dave varnade också för att denna cynism – ”historiskt rotad i de nederlag som arbetarklassens och dess bolsjevikiska, leninistiska avantgarde lidit i händerna på stalinismen, är ett allvarligt hinder på vägen till den sovjetiska arbetarklassens självständiga politiska kamp”.
Men detta hinder avlägsnades inte i tid. De nya fackföreningarna kom under inflytande av Boris Jeltsin och de nyliberala intellektuella som gick över till hans sida från Gorbatjov som förhalade allt. I oktober 1990 varnade Dave för ”den nya fackliga federationens missledande ledning vilken hade omfattande illusioner om den snabba vägen till marknaden. Det finns en akut ledningskris som bara kan lösas av ett revolutionärt trotskistiskt parti och program. Det måste som sitt mål ställa upp störtandet av den byråkratiska kast som återinför kapitalismen.” (i Workers Power nr 135)
I mars 1990 skrev Dave också en resolution för vår internationella organisation, Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International, som exakt förutsåg händelsernas gång:
”Stalinisterna kan, när de ställs inför det byråkratiska styrets växande kris och hotet om revolution, inleda ett förebyggande angrepp i form av en bonapartistisk kupp av Gorbatjov eller någon av hans motståndare. Men i en period med ökad masskamp kan detta bara bli en temporär byråkratisk lösning: det skulle oundvikligen bli massiva protester och motstånd. Tillslaget skulle antagligen besegras och inleda en situation med dubbelmakt såsom det blev i Östeuropa 1989.” (”The Death Agony of Stalinism: The Crisis of the USSR and the Degenerate Workers’ States”, resolution som antogs av internationella exekutivkommittén 4 mars 1990)
Dave fick inte uppleva och analysera det byråkratiska styrets slutliga sammanbrott och de stora stegen mot kapitalismens återinförande. Hans begravning ägde rum samma dag som de så kallade hårdföras statskupp kollapsade.
Vi har sannerligen saknat hans klokhet och praktiska kunnande under åren som följde. Men under tjugo år har vi fört vårt arbete vidare på den grund som han lade. För närvarande arbetar vi med en andra upplaga av The Degenerated Revolution, som expanderats för att täcka den byråkratiska ekonomins kris, stalinismens politiska kris och kapitalismens återinförande i Östeuropa, Sovjetunionen och Kina. Det behöver inte påpekas att vi kommer att tillägna boken det ännu levande minnet av vår käre kamrat och vän Dave Hughes.
Dave Stockton