De omtumlande fallen på världens börser under veckan och det brådstörtade sänkandet av räntorna med 0,75 procent från USA:s centralbank den 22 januari visar att den globala kreditkris som inleddes i somras långt ifrån är över – istället bidrar den till en djupare ekonomisk kris. Sänkningen av räntan med 0,75 procent är den största på 25 år. Våra brittiska kamrater i Workers Power analyserar det ekonomiska läget i en artikel som vi har översatt.
Redaktionen
Det största fallet på världens börser sedan 11 september möttes med panik av dem som utformar den ekonomiska politiken och enhetligt pessimistiska bedömningar från bankirer, börsmäklare och bourgeoisiens ekonomiska analytiker av tillståndet för USA:s ekonomi. Plötsligt talar de fina herrar som insisterade på att ”grunderna i USA:s ekonomi är sunda” om en recession som närmast oundviklig. Några använder till och med D-ordet, dvs. depression.
Richard Crossely, ledande analytiker och trendbedömare på NCB, skriver mitt under fallet för aktierna att han iakttagit svagheter i den globala gruvindustrin och finansföretag som är kopplade till starkt stigande priser på livsmedel vilket producerar ”en tydlig bild av framtidsutsikter, recession och inflation”. Morgan Stanleys chefsanalytiker i Europa tillkännagav ”[m]er dåliga nyheter om den globala tillväxten. Vi anser att det är ganska säkert att inte börja köpa aktier innan USA:s ekonomiska svaghet tydligt börjar spridas.”
När Morgan Stanley hänvisar till den idé som omfattas av en del att Kinas uppgång kan motstå en recession i USA, vilket kallas för tesen om ”löskoppling” (decoupling), tillfogar man: Vi tror inte på löskoppling, och intressant nog är det just där som vi får det största gensvaret för närvarande, vilket visar att löskoppling skulle bli en obehaglig överraskning för investerare. Investerare är väl medvetna om recessionen i USA, men de förefaller inte förvänta sig att den på ett meningsfullt sätt ska sprida sig globalt. Det gör vi.”
Sandy Chen, bankanalytiker vid Panmure, ökade på nedstämdheten: ”Vi tror att det kommer betydligt mer smärta. Om/när de stora aktieförsäkrarna nedvärderas, kommer en virvelvind med nedvärderingar och nedskrivningar att sätta igång…” Denna virvelvind med stigande svårigheter att betala skulder skulle riskera att störta en av de allra största strukturerna – USA:s 45 biljoner i avtal med kreditderivat. Ambac, den största försäkraren av obligationer, har nedvärderats av värderingsagenturerna senaste veckan.
David Bulk vid Cantor Fitzgerald talade om det ”bittra stänk av rädsla” som genomsyrar Londons City, medan Michael Metz, chefsstrateg för investeringar vid Oppenheimer i New York, sade att USA:s centralbank (Federal Reserve) inte har ”någon kraft att vända på det som enligt min uppfattning är den värsta recessionen under tiden efter andra världskriget”.
När bostadsprisernas fall blir värre, arbetslösheten stiger, detaljhandelns försäljning stagnerar och med den högsta inflationen på 17 år, anser många bedömare – inklusive investeringsbanken Merrill Lynch – att USA redan befinner sig i recession. Citigroup, den största banken i världen, förutspår nu negativ tillväxt i USA under det första kvartalet 2008.
Marknaderna i Asien föll starkt: Indiens aktiebörs föll med mer än 7 procent två dagar i rad och med ungefär lika mycket på de kinesiska börser som notas av Hang Seng i Hongkong.
Kinas uppgång har inte skapat förutsättningarna för en ”lång våg” av uppgång i världsekonomin. Dess effekt var att skapa historiskt låga inflationsnivåer på grund av exporten av billiga varor – men alla indikatorer sedan april 2007 pekar på att kinesiska priser nu stiger och att dess effekt att hålla tillbaka inflationen nu upphört.
En större recession i USA kommer att få en avgörande inverkan på världsekonomin som helhet – vilket finansmarknaderna redan signalerar. Industricyklerna i USA och de andra imperialistiska blocken (Japan och EU) är ännu inte synkroniserade. Det kontinentala Europa – speciellt Tyskland och Frankrike – tog mycket längre tid på sig för att komma ur recessionen i början av 2000-talet. Men inte ens den stora eurozonen kommer att kunna motstå en stark nedgång på sina marknader i Nordamerika.
Marxisternas roll i denna kris är trefaldig:
- att analysera krisen, visa hur enbart den marxistiska analysen av kapitalismen kan förklara dess dynamik,
- att varna arbetarklassen för de angrepp på arbetstillfällen och levnadsstandarden som bourgeoisien kommer att inleda mot oss och ökningen av globala spänningar mellan de stora kapitalistiska och imperialistiska makterna som kommer att följa i krisens spår,
- att visa hur de existerande ”försiktiga” ledarna för arbetarklassen är oförberedda på att motstå en ökad våg av angrepp, de har ingen teori för att förklara krisen och har framför allt inte någon förståelse av krisens ursprung i det kapitalistiska systemets egen inre karaktär.
Bildkälla, framsidan; Canva