Lyckad gala i solidaritet med Grekland

Nätverket för Grekland, en partipolitiskt obunden organisation som verkar för solidaritet med Greklands folk i den ekonomiska krisen, kom nyligen igång på allvar. Lördagen den 3 maj anordnade de sin första större aktivitet – galan Solidaritet utan ränta, på Åsö gymnasium i Stockholm.

Den kapitalistiska kris som tog sin början i USA 2008, och som sedan dess har spridit sig över världen med nedskärningar, arbetslöshet, fattigdom och nyfascism i sitt spår, har till stora delar försvunnit från nyhetsagendan. Men bankernas kris fortsätter att drabba Europa hårt – särskilt Grekland är svårt utsatta för den borgerliga nedskärnings- och privatiseringspolitiken.

Därför var det glädjande att Nätverket för Grekland på lördagen arrangerade en solidaritetsgala kring frågan. Den fascism som vuxit sig stor i krisens skugga i Grekland, genom partier som Gyllene Gryning, är dessutom högaktuell också i Sverige efter angreppen i Kärrtorp och Malmö.

Åsö gymnasium var fullsatt – redan i dörrarna meddelades att galan var slutsåld. Väl inne i lokalerna möttes besökarna av bokbord från nätverket, fackliga nätverk, förlag och organisationer som Nej till EU. Fika och grekisk mat fanns till salu, liksom konstverk från en rad kända tecknare och konstnärer, som alla donerat försäljningsintäkterna till nätverket.

Många av besökarna i den fullsatta aulan var av en äldre generation – kanske från den generation av vänsteraktivister som var aktiva kring Vietnam-rörelsen, vilket också bekräftades av de vänstergrupper och -tidningar som var synliga (Folket i Bild/Kulturfront, Kritiska EU-fakta). Men här fanns också barnfamiljer, ungdomar, och väldigt många svensk-greker.

Värda att nämna från dagens musikaliska program, under ledning av konferencier Tomas Bolme, är folkmusikgruppen Taximi. De levde verkligen upp till den bild man har av grekisk folkmusik: multinstrumentell, multibegåvad, ofta med en sorgsen underton.

Därefter var det dags för ett av kvällens stora dragplåster: Mikael Wiehe. Wiehe gjorde bejublad entré på scenen och var som så ofta i högform med aktuella mellansnack om behovet av att stå upp mot fascismen och om kapitalismens kris. De låtar han spelade var också valda med kvällens tema i åtanke: ”En sång till modet”, ”Jag har vänner” (tillägnad antifascister) och Peggy Seegers ”Song of Choice”, om den på 70-talet framväxande fascismen i Latinamerika – i Mikael Wiehes översättning som ”Valet”. Applåderna och jublet ville aldrig ta slut. Efter några sånger anslöt även den grekiskspråkige spelkamraten och virtuosen Ale Möller, och tillsammans rev de två av några grekiska visor, samt en alltid aktuell, extra svängig Peps-cover – ”Falsk matematik”. Denna publikfavorit föregicks av Ale berättelse om en grekisk bekant som inte fått lön på flera månader, men som heller inte kan få arbetslöshetsersättning eftersom han ju har ett jobb. ”Är inte det falsk matematik?”

Efter Mikael Wiehe spelade ett gäng chilensk-svenska musiker, Marcelo Cortes och Beatrice Piñeda, med latinamerikanska och svenska visor om solidaritet och drömmen om en värld utan gränser.

Dror Feiler, musiker, konstnär och vänsterpartist, stod också han för en av kvällens starka insatser. Den frijazz på saxofon han spelade beskrev han själv skämtsamt som ”balsam för själen, men inte för öronen”. Och kanske var musiken svår att ta in för en nybörjare, men hans appell om behovet av motstånd mot fascismen – här och nu, på gator och torg – väckte stora applåder. Feiler var nyss hemkommen från protesterna mot Svenskarnas partis nazistdemonstration i Jönköping, och betonade – kanske mot Vänsterpartiets partilinje – att det är rätt att stoppa fascisternas möten. Han berättade också om en skakande episod som nyligen inträffat i Malmö. När han en kväll var på väg hem körde en bil upp bredvid honom. Rutan vevades ned och någon av männen i bilen frågade om han var Dror Feiler, ”juden och kommunisten”. ”Ja”, svarade Dror, ”det är jag.” Sen följde bilen efter honom i några hundra meter, och kastade hot och okvädningsord efter honom. Hot i dag – mord i morgon; i Grekland, Ukraina och i Sverige är fascisternas program likadant, även om deras praktik ser olika ut beroende på styrkeförhållandena.

Senare under kvällen framträdde bland andra Nike & Röda orkestern, som spelade nyskriven rock med grymt skönt gung.

Utöver de musikaliska framträdandena läste Jenny Wrangborg några av sina vid det här laget välkända dikter om kapitalismens direkta effekter här i Sverige, och flera grekiska kamrater läste sina dikter. Enligt uppgift spelades några av uppläsningarna in för att sändas i grekiska SVT, ERT – som ju abrupt stängts ned av nedskärningspolitikerna i den grekiska regeringen, men som trotsigt sänder vidare på nätet.

Kajsa Ekis Ekman, eldsjäl i Nätverket för Grekland och författare till boken Skulden, den utmärkta analysen av krisens verkan i Grekland (recenserad i Arbetarmakt nr 4/13), höll ett tal som också får ses som ett av kvällens huvudnummer. Ekis berättade om att krisen i allra högsta grad fortsätter att drabba Greklands fattiga och arbetare, även om media här slutat skriva om den. Många av de ”åtgärder” borgarna tvingat igenom för att ”lösa krisen” handlar helt enkelt om att låta kapitalister sko sig på det allmänna, genom t.ex. privatiseringar av dricksvattnet. Hon berörde även den framväxande fascismen, och berättade om den roll denna ideologi spelar under kapitalismen: som en sista utväg för kapitalister, när det återstår som det enda alternativet till arbetarrörelsen eller socialismen. ”Här i Sverige behövs inte fascismen på det sättet än – här är Moderaterna och Socialdemokraterna ännu inte så misskrediterade.” Hon lyfte också fram det politiska samtal som är så närvarande i grekernas vardag: ”När svenskar öppnar tidningen tänker man: ’Jaså, är det så det är.’ När greker öppnar tidningen diskuterar de genast: ’Nu skriver de så här. Vad menar de med det? Vad är planen bakom det här?'” Huvudbudskapet i Ekis tal var att krisen i Grekland egentligen inte alls är något specifikt grekiskt – Grekland är bara det första offret, ett experiment, för den typ av politik kapitalisterna vill eller kommer att tvingas försöka genomföra i resten av Europa. Hon uttryckte fortfarande ett hopp om att en vänsterregering, genom vänsterpartiet Syriza, skulle kunna dämpa den kapitalistiska krisens värsta effekter i Grekland, men menade också att detta kanske inte kommer att vara tillräckligt. Något Arbetarmakt instämmer i: vi har inga illusioner om att aldrig så radikala eller välmenande vänsterreformister ska kunna lappa ihop ett i grunden sönderfallet ekonomiskt system – därför är vi revolutionärer.

Nätverket för Grekland fortsätter sitt välbehövliga solidaritetsarbete, mot den kapitalistiska krisen. Arbetet utgår från följande grundsatser:

1. Stoppa EU/IMF:s åtstramningspaket.
2. Människor före banker.
3. Ge ungdomen arbete och framtid i Grekland.
4. Stoppa nedmonteringen av demokratin.
5. Solidaritet med alla som bor i Grekland – Nej till rasism och fascism.

Dennis Forsgren, Nätverket för Grekland, hade all anledning att vara nöjd med dagen.

-Vi hade aldrig räknat med en uppslutning av den här storleken och är helt överväldigade, säger han till Arbetarmakt.

Vad sker härnäst i nätverket?

-Innan ett kortare sommaruppehåll kommer vi hålla två medlemsmöten, varav det första den 15 maj i Grekiska föreningens lokaler på Idungatan 4a, kl 18. Våra medlemsmöten kommer, utöver diskussion om organisationens framtida verksamhet, också att erbjuda någon typ av fördjupning kring Greklands situation. Alla är varmt välkomna, både de som känner att de vill engagera sig aktivt i nätverket och de som vill utöka sin kunskap om vad som sker i Grekland och i Europa!

Vi i Arbetarmakt kan bara tacka för ett bra arrangemang, och uppmanar alla läsare att följa Forsgrens uppmaning: gå med i och bygg Nätverket för Grekland!

Besök även Nätverket för Greklands hemsida.