Artikeln publicerades ursprungligen i Arbetarmakt-Magasinet nr 1 1994. Arbetarmakt-Magasinet var en tidskrift som Arbetarmakt gav ut från 1994 till 1998, då den ersattes av Marxistiskt Perspektiv.
Redaktionen

Den nya människan (1923); El Lissitzky; Wikiart; Public domain
Arbetarmakt är en nybildad sektion av Förbundet för en revolutionär kommunistisk international (FRKI). Arbetarmakt bildades i oktober 1994 av den före detta Mot Strömmen-tendensen i Socialistiska partiet.
Mot Strömmen lämnade Socialistiska partiet efter att ha kommit till definitiv klarhet om denna grupps djupt rotade politiska dilettantism.
Istället för att gå över till någon annan existerande organisation valde gruppen att ansluta sig till det i Sverige så gott som helt okända FRKI. Vi anser nämligen att samtliga övriga så kallade vänsterorganisationer delar SP:s dilettantmässiga inställning till revolutionär politik och därför aldrig kommer att kunna utvecklas till de kraftfulla organisationer som arbetare och låginkomsttagare så väl behöver.
Vad är då FRKI?
I april 1984 beslöt fyra mindre grupper att bilda Rörelsen för en revolutionär kommunistisk international (RRKI). I ett gemensamt dokument förklarade de sig beredda att arbeta för bildandet av en internationell trotskistisk riktning eller tendens, som ett första steg mot en ny revolutionär international. Denna riktning skulle kombinera en demokratisk struktur med förmåga till samordnat och disciplinerat handlande, dvs demokratisk centralism.
De grupper som grundade RRKI kom från olika håll. Det engelska Workers Power hade bildats av Vänstertendensen (Left Tendency) som i mitten av 70-talet hade uteslutits ur International Socialists (IS), numera Socialist Workers Party. Det är en s.k. statskapitalistisk gruppering med Tony Cliff som främsta ledare. Samtidigt utkristalliserades en grupp ur IS:s irländska grupp, som bildade Irisk Workers Group (IWG). Efter flera års diskussioner med olika grupper, kom WP och IWG i kontakt med en grupp i Tyskland, som försökte ta sig ur den kris som drabbat Spartacusbund, en vänsterbrytning med Förenade sekretariatets tyska sektion. Dessa kamrater bildade Gruppe Arbeitermacht i dåvarande Västtyskland. En grupp bildades också i Frankrike, Pouvoir Ouvrier.
Verklig enighet
RRKI:s programmatiska grundval med titeln Vårt programs grundläggande ståndpunkter, är ett dokument som till stor del påminner om den plattform som Mot Strömmen-tendensen utarbetade under sin tid i Socialistiska partiet och som i lätt omarbetad form utgör Arbetarmakts principplattform.
För att få till stånd verklig enighet och inte bara nöja sig med en lös gruppering kring några allmänna och tidlösa principer, beslöt sig de fyra grupperna för att medvetet sträva efter att anta gemensamma ståndpunkter i alla betydelsefulla politiska frågor. Detta utan att grupperna för den skull gav upp sin organisatoriska självständighet. Alla dokument och resolutioner antogs med alla gruppernas samtycke istället för majoritetsbeslut.
I det dokument – Deklaration om ömsesidiga förbindelser – som antogs vid RRKI:s grundande analyserades den globala situationens huvuddrag.
I dokumentet konstaterar man att den av Trotskij och andra revolutionärer grundade Fjärde internationalen (FI) utgjorde den verkliga arvtagaren till den revolutionära bolsjevismen, samtidigt som man fastslår att FI genomgick en programmatisk urartning efter det andra världskriget, en urartning som blev oåterkallelig under åren 1948–51. Urartningen nådde sin fullbordan vid den tredje världskongressen 1951 (se Fjärde internationalens dödskamp och trotskisters uppgifter idag för en utförlig analys).
Ingen kontinuitet
Utifrån denna analys drog RRKI slutsatsen att det inte fanns någon revolutionär kommunistisk eller trotskistisk kontinuitet att åberopa sig på efter 1948–51. Vad som istället har funnits är en rad urspårade centristiska fragment av FI, som på falska grunder utgett sig för att representera kontinuiteten med Trotskijs FI. (I Sverige idag återfinns flera grupper som utgör sentida utlöpare av dessa internationella centristiska grupperingar; Socialistiska partiet, Arbetarförbundet Offensiv, olika rester av det morenistiska Socialistiska förbundet, Internationella socialister etc).
RRKI karakteriserade i sitt grundningsdokument alla dessa grupper som degenererade fragment av FI, som alla utgör ett hinder för bildandet av en ny international.
Deras anspråk på att representera trotskismen analyserades i ljuset av deras uppträdande i samband med revolutionerna i Iran, och Nicaragua i slutet av 70-talet och den djupa krisen i Polen i början av 80-talet.
De flesta grupper som reagerat mot urartningen i de centristiska huvudorganisationerna fastnade ofta i ett sterilt upprepande av nödvändigheten att ”återuppbygga”, ”återskapa”, ”återgrunda” eller ”rekonstruera” FI. Gentemot dessa vänstercentrister hävdade RRKI att det är nödvändigt att vidareutveckla den politiska och programmatiska grundvalen. Det räcker inte med att betyga sin trohet mot FI:s övergångsprogram från 1938.
Utvecklingen efter det andra världskriget innehåller en hel rad fenomen som inte förutsetts i detta program som antogs vid Fjärde internationalens grundande 1938: stalinismens utbredning efter kriget; de revolutionära kriserna i Östeuropa, t.ex. revolten i Ungern 1956; den borgerligt demokratiska kontrarevolutionens seger i Västeuropa och Nordamerika, som möjliggjorde en exempellös ekonomisk utveckling; den formella avkoloniseringen i Afrika och Asien som gett upphov till nykolonialism.
Alla dessa frågor kräver analyser ur vilka politiska lärdomar måste dras, lärdomar som i sin tur måste inarbetas i det revolutionära programmet. Därför är det fullständigt otillräckligt att uppmana till återskapande av Fjärde internationalen på grundval av 1938 års program. I stället hävdade RRKI nödvändigheten av att bilda en ”leninist-trotskistisk international, ett nytt världsparti för den socialistiska revolutionen”.
RRKI betonade samtidigt att en ny trotskistisk international inte bara kan utropas, utan måste förberedas genom bildandet av en internationell trotskistisk tendens.
I RRKl:s grundningsdokument fastslogs fyra kriterier för en sådan internationell tendens:
1. Erkännande av behovet att återutveckla ett världsprogram på grundval av metoden i 1938 års övergångsprogram;
2. Faktisk enighet beträffande tolkningen av marxismens grundläggande drag och taktik, och därmed överensstämmelse om tillvägagångssättet för det nödvändiga programmatiska arbetet;
3. Bevisad enighet beträffande tillämpningen av den revolutionära kommunismens principer, strategi och taktik, i samband med konjunkturella kriser för det proletära ledarskapet både historiskt och idag;
4. En etablerad och erkänd demokratiskt centralistisk ledning, grundad på besluten från, och valda av, en internationell konferens; samt de nödvändiga organisatoriska strukturerna för att garantera det disciplinerade genomförandet av den överenskomna politiken.
Men inte ens en sådan tendens kan uppstå utan förberedande steg, och dokumentet beskrev RRKI:s funktion på följande sätt:
För att undersöka programmatiska ståndpunkter och arbetsmetoder, för att övervinna svagheter med nationell ensidighet och upprätta en erkänd och betrodd ledning och organisation, är det nödvändigt för revolutionära grupper att utveckla en organisatorisk ram inom vilken samarbete och privata diskussioner kan äga rum. Inom en sådan ram kan självständiga grupper med kommunister pröva sin förmåga att göra programmatiska framsteg, anta gemensamma svar på aktuella politiska problem, skapa en ledande kader och en organisation som är förtjänt av de olika gruppernas förtroende och lojalitet.
FRKl bildas
Kort efter RRKI:s bildande grundades också en grupp i Österrike. Den var resultatet av en splittring i Internationale Kommunistische Liga. Denna grupp anslöt sig till RRKI som Gruppe Arbeiterinnenstandpunkt (ASt). Sedan dess har ASt gått samman med den Salzburg-baseradegruppen Socialistiskt Alternativ (SOAL) och blivit en viktig faktor inom den yttersta vänstern i Osterrike.
Två grupper i Latinamerika har också anslutit sig: Poder Obrero i Bolivia och Peru. De uppstod ur kampen inom de grupper som är knutna till Guillermo Loras Partido Obrero Revolucionario (POR). Vidare anslöt sig en grupp i Nya Zeeland (Workers Power). Det samarbete som 1990 inleddes med en grupp i USA, Revolutionary Trotskyist Tendency, med rötter i Internationella bolsjevik-tendensen, en avsplittring från internationella Spartakist-tendensen i slutet av 70-talet, avbröts från FRKI:s sida i samband med djup oenighet kring augustikuppen –91 i Ryssland. Gruppens senare utveckling har visat hur befogad denna brytning var.
Vid en konferens i augusti 1989 antog RRKI ett internationellt program, gemensamma stadgar och ändrade sitt namn till Förbundet för en revolutionär kommunistisk international (FRKI). Kongressen valde också en internationell exekutivkommitté med medlemmar från varje FRKI-sektion. Det program som antogs, Trotskistiska manifestet, är en uppdatering av Trotskijs övergångsprogram och en summering av trotskismens ståndpunkter i dagens värld.
Det är ett mycket omfattande dokument, som inte bara lägger fram FRKI:s viktigaste krav, utan också dess syn på frågor som imperialismen, stalinismen, socialdemokratisk reformism och centrism.
Det innehåller dessutom FRKl:s ståndpunkter i fråga om de viktigaste revolutionära kriserna under efterkrigstiden. Från FRKI:s sida är det inte fråga om någon litterär eller rent historisk övning. Eftersom det under större delen av efterkrigsepoken inte existerat något internationellt parti som kunnat dra de nödvändiga lärdomarna av dessa kriser, och eftersom centristerna blandade upp tidigare fel med nya, är FRKl:s program tvunget att gå tillbaka och lyfta fram de viktigaste lärdomarna från dessa kriser för dagens strider.
Även om FRKI:s styrkor för närvarande är små, vänder sig dess program till majoriteten av de arbetande. Det är en vägledning till handling och utgör grunden för de nationella sektionernas egna handlingsprogram och handlande i olika situationer och rörelser. När Trotskistiska manifestet publicerades möttes det av skrik om ”helgerån” och ”högmod” från alla de centrister som under årtionden vägrat att ta ett enda allvarligt steg mot att formulera ett program med utgångspunkt i dagens värld. I själva verket är FRKl:s program det enda seriösa försöket att med utgångspunkt från dagens situation utarbeta ett program för världsrevolutionen. Ingen annan riktning kan visa på ett liknande dokument.
För närvarande publicerar FRKI och dess sektioner följande publikationer: Storbritannien: Workers Power; Österrike: Arbeiterlnnenstandpunkt, Intakt (ungdomsgrupp); Tyskland: Arbeitermacht; Irland: Class Struggle; Nya Zealand: Workers Power; Frankrike: Pouvoir Ouvrier; Peru & Bolivia: Poder Obrero; internationell press: Trotskyist International, Revolutionärer Marxismus, Guia.
POM
