Seger åt städarbetarna!

Företag som hänsynslöst utnyttjar migrantarbetare är tyvärr inget nytt på svensk arbetsmarknad.

I dagarna har vi uppmärksammats på en ny kampanj som sätter ljuset på sådan utsugning – och på några som kämpar emot. Som kampanjen Solidaritet med städarbetarna beskriver det på Facebook:

14 timmars arbetspass, inga raster, obetalda löner, ingen semester, dåligt arbetsmiljö, hot och trakasserier från arbetsgivarens sida.

Detta är bara några av alla problem som varit vardag för tre städarbetare från Polen som jobbar i Sverige. Nu har de bestämt sig för att ta fajten och för att, fackets med hjälp, kräva förbättringar av sina villkor.

Städarna kräver:

  • Höjning av lönen till en miniminivå i branschen
  • Korrekta anställningsavtal
  • Att företaget rättar de uppgifter de lämnat till skatteverket så att städarna kan betala korrekt skatt.

Arbetsköparna – ett städföretag som bara anställer migrantarbetare – vill varken diskutera med facket eller de anställda. Deras reaktion på kraven var att avskeda de anställda direkt.

Facket har flera gånger förklarat för företaget att de bryter mot lagen, men hittills har detta inte hörsammats alls, de fortsätter förhandlingsvägra.

När facket försökt ogiltigförklara avskedet och skickade stämningsansökan till Arbetsdomstolen gällande företagets förhandlingsvägran svarade företaget genom att försöka vräka två av städarna, Kasia och Krzysztof, från deras boende.

På tisdagen kom följande uppdatering från kampanjen:

Sedan vårt senaste inlägg om att Kasia och Krzysztof måste flytta från sitt hem har det varit tyst från företagets sida. Om företaget fortsätter förhandlingsvägra och trakassera städarna så kan vi den 15 maj avslöja vad företaget heter.

Under tiden kan vi berätta lite mer om situationen. Även om Kasia och Krzysztof inte kan vräkas hur som helst så letar de efter ett nytt boende nu. Arbetsköparen har nycklar till deras lägenhet och med tanke på hur de har agerat hittills känns det inte tryggt att vara där.

Det är många arbetsköpare som anställer migranter och använder sig just av bostaden de hyr ut till dem som medel att kontrollera de anställda. Klagar du på villkoren så riskerar du inte bara att få sparken utan även att hamna på gatan.

En av de tre städarna, Maciej, förstod att hyran till företaget betyder att han hamnade ännu mer i beroendeställning.

Han sade emot och meddelade att han gärna flyttade till en lägenhet som han hyrde på egen hand. Chefen svarade att om Maciej ville ha jobbet så skulle han bo i företagets bostad. Det gavs alltså inget inget val. Än idag får han inte se det efterfrågade hyresavtalet som företaget undanhåller, därför blir det svårt för honom att veta vilka rättigheter han har som hyresgäst.

De bostäder företaget hyr ut har låg standard. Trots detta, och att de bor trångt, betalar de anställda rejäl överhyra som hamnar i företagets ficka. I en av företagets bostäder som hyrs ut till de anställda har även kameror satts upp i korridoren och en av bostadens regler är att de anställda inte får befinna sig i köket om de inte lagar mat. Detta för att folk inte ska kunna snacka ihop sig och prata om jobbet.

För bara några månader sedan skrev vi i Arbetarmakt så här om den segerrika städerskestrejken 1974-1975:

Strejken segrade, trots att både lagarna och de fackliga ledningarna var emot dem. Det var ett av de främsta exemplen på att en till synes marginaliserad och maktlös grupp framgångsrikt kan ta strid för sina rättigheter. Avgörande blev deras egna kampvilja och det omfattande stöd de fick från allmänheten, och speciellt arbetarna på Domnarvet och LKAB:s gruvor.

Mycket har förändrats sedan 1975 (och i det här fallet har arbetarna, turligt nog, inte sin fackliga ledning emot sig), men tyvärr inte arbetsköparnas försök att ständigt flytta fram sina positioner, på arbetarklassens bekostnad. Där ser det likadant ut som det gjorde då. Och precis som då är det här ett försök att slå mot en del av arbetarklassen, som arbetsköparna kanske uppfattar som svag, för att sedan genomdriva samma förändring för alla andra arbetare.

Även i dag rör det sig, liksom vid tiden för städerskestrejken, om en ”till synes marginaliserad och maktlös grupp” – den här gången om migrantarbetare i Sverige. Precis som då finns här kampvilja, vilket alla som besöker kampanjens Facebook-sida tydligt ser. Den andra avgörande faktorn är allmänhetens stöd.

Vi i Arbetarmakt vill därför uppmana hela vänstern och arbetarrörelsen att ställa sig bakom städarbetarnas kampanj. Följ Solidaritet med städarbetarna på Facebook för uppdateringar, och swisha en slant till kampanjens stödkassa: 123 17 89 577. Mer information följer. Tillsammans ska vi se till att städarbetarnas kamp blir segerrik!