Avrättningen är nära: frige Ahmadreza Djalali!


Vi har tidigare krävt att Ahmadreza Djalali, dömd till döden i Iran, ska frisläppas. 2017 var Djalali, som vanligen bor i Sverige med fru och två barn, i Iran för att organisera konferenser i katastrofmedicin, något han är specialist i. Istället för att kunna bidra till utvecklingen av katastrofmedicin blev han gripen och på falska grunder anklagad för spioneri och dömd till döden. Nu sitter Djalali och väntar på att avrättas, istället för att bidra med sin expertis nu under coronapandemin.

Det nya som har hänt är att Djalali den 24 november ringde till sin fru, Vida Mehrannia, och berättade att han skulle flyttas till en isoleringscell i ett nytt fängelse, och att han hade fått höra att hans dödsstraff ska verkställas inom kort.

Ett stort antal Nobelpristagare och internationella organisationer har krävt hans frisläppande. Så dock inte de svenska regeringen, som inte vill gå längre än till att uppmana Irans diktatur att inte avrätta Djalali, trots att han är svensk medborgare. Sedan det nya beskedet har utrikesminister Ann Linde meddelat att hon har talar med Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif, och åter uppmanat honom att avrättningen inte ska verkställas. Fortfarande utan att nämna något om krav på frisläppande, trots att rapporter från i somras talade att Djalali var döende redan av att hållas inlåst under bedrövliga förhållanden. Vi har inga illusioner om att den nuvarande socialdemokratiska ledningen ska börja föra en bra utrikespolitik, men att Ann Linde inte ens kan kräva att en dödsdömd politisk fånge, som dessutom är svensk medborgare, ska frisläppas visar hur extremt undfallande hennes utrikespolitik är. Alla socialdemokrater som fortfarande anser att partiet ska stå för solidaritet borde verkligen reagera, och kräva att regeringen öppet kräver att Ahmadreza Djalali frisläpps!

Det här är bara en av många anledningar till att Irans blodiga diktatur måste störtas. Förra årets protester var de hittills allvarligaste, då arbetarklassen och de fattiga hade en mera framträdande roll än vid tidigare massprotester, och parollerna och handlingarna var radikalare. Det räckte inte den gången, men så länge diktaturen inte kan lösa landets problem – något den inte kan göra – kommer missnöjet att fortsätta gro, och explosionerna av missnöje att återkomma. Den blodiga, islamistiska har suttit vid makten i över 40 år. Det är hög tid att den faller.

Jens-Hugo Nyberg