Bild: Photo © iStockphoto.com/Ron Thomas
En av de frågor som har påverkat människor i Sverige mest det senaste året är de ibland skyhöga elpriserna, något som i synnerhet har drabbat dem som bor i bostäder, speciellt hus, som värms upp av el. Bland dem har elräkningar på flera tusen kronor i månaden inte varit ovanligt. Vissa månader har elräkningen även för vanliga radhus där de har snålat på elen och värmen ändå kommit över 10 000. Ingen större fara för höginkomsttagare kanske, men det är långt ifrån bara de som har drabbats av enorma elräkningar.
Så varför har elpriserna skjutit i höjden på ett sätt som ingen hade kunnat ana? En vanlig förklaring är att elen i EU inte räcker till, så vi tvingas – eller de som styr systemet ser sig tvingade, kanske man ska säga – att köpa fossilgas från Ryssland, något som har blivit väldigt mycket dyrare i och med invasionen av Ukraina. Och det stämmer ju att om tillräckligt mycket el skulle produceras här så skulle ingen dyr rysk fossilgas behöva köpas in. Det är dock nödvändigt att nämna en annan faktor: den avreglerade elmarknaden.
Det som är bra för marknaden är inte bra för oss
Fram till 1996 var elmarknaden i Sverige reglerad, och produktionen var mestadels statlig. Elpriset låg då lite över produktionskostnaden, och ingenting sådant här skulle hända. Allt detta förändrades när elmarknaden avreglerades – av Göran Perssons S-regering, värt att notera. Sverige har under elkrisen varit det land i EU som har exporterat mest el, så om svenska konsumenter bara skulle drabbas under de ganska få dagar då Sverige har behövt importera el skulle det inte ha varit så farligt. En annan faktor är att vi har en gemensam EU-marknad för el.
Det i sig är inte orimligt – det är utan tvekan en bra idé att utjämna tillgången och efterfrågan på el mellan flera länder. Problemet är att det sker just på marknadens villkor. Priset för alla inom ett elområde bestäms av den el som är dyrast. Alltså om nästan all el produceras jättebilligt, men lite av den produceras av dyr Putin-gas så blir all el den dagen dyr.
Detta kan beskrivas som ett marknadsmisslyckande, men det är i vilket fall inget misslyckande för marknadens aktörer, de vinstmaximerande elbolagen. För dem är det ju den idealiska situationen: den mesta elen produceras billigt, men den billiga elen räcker inte riktigt till, vilket leder till att all el säljs dyrt. Det funkar ju inte alltid lika bra för elbolagen – ibland är priserna låga – men tillräckligt ofta. Resultatet var uppenbart och har visats tydligt det senaste året: rekordhöga priser för oss, drömvinster för elbolagen. 2006 visade Sveriges Radio att de stora elbolagen faktiskt hade samarbetat och begränsat elproduktionen för att hålla elpriset uppe. Om något liknande kommer att avslöjas om det senaste året får vi se. I vilket fall visar elkrisen nästan övertydligt att det som är bra för marknaden inte är bra för oss andra.
För oss som inte har några vinstintressen i elbolagen, det vill säga de allra flesta, ligger det i vårt uppenbara intresse att elen ska produceras till ett överkomligt pris. Det ligger till och med i det officiella EU uttryckliga intresse att vi inte ska köpa gas av Putin, ändå befinner vi oss i den situationen att det fortfarande görs.
Snabb, statlig utbyggnad av förnybar energi
Då vi har en ännu värre kris att tampas med, det vill säga klimatkrisen, är det givetvis nödvändigt att lägga till att all elproduktion måste ske fossilfritt (det vill säga inte heller med fossilgas, Putins eller inte). Den förnybara energin måste helt enkelt byggas ut betydligt snabbare än vad som sker.
Åter kommer vi här till problemet att marknaden ska få styra. För att lösa klimatkrisen skulle vi behöva planerade och storskaliga satsningar. Det skulle behövas att staten – eller staterna, för detta kan som bekant inte lösas inom Sveriges gränser – gick in, återtog kontrollen, beräknade vad som behövdes och satte igång att bygga. Vindkraften – i synnerhet till havs – måste byggas ut, liksom solkraft, vågkraft och annat. En självklar del blir massiva forskningsprojekt för att förbättra teknikerna och uppfinna nya. En hel del forskning pågår, men uppsplittrad på en mängd olika enheter, där de privata företagens dessutom omgärdas av affärshemligheter och vinstkrav, kommer den oundvikligen att bli mindre effektiv. På en återreglerad marknad skulle också priserna enkelt kunna kontrolleras. Men så länge det finns privata elbolag är det minsta vi kan kräva att deras övervinster åtminstone ska beskattas rejält!
Det råder i vissa kretsar – i synnerhet men tyvärr inte bara i internets kommentarsfält – ett oresonligt har mot vindkraften, inklusive vad som närmast får betraktas som konspirationsteorier om att vindkraften är helt ineffektiv och att det i vilket fall inte blåser på vintern. Faktum är dock att det faktiskt överlag blåser mer på vintern, och att vindkraften producerar mer el då. Hittills i år, när detta skrivs, har vindkraften i Sverige producerat mer el än kärnkraften. Detta ska förstås inte uppfattas som att det inte finns nackdelar. Ibland blåser det inte tillräckligt, och detta inträffar även på vintern. En del av lösningen är utbyggnad – i synnerhet till havs där det i allmänhet blåser mera. Genom att placera ut havsbaserad vindkraft på lämpliga ställen runt kusten skulle en säkrare tillgång uppnås. Sverige är inte det optimala landet för varken sol- eller vågkraft, men de och eventuellt andra och kommande energikällor skulle kunna ge ett viktigt tillskott. Överföringskapaciteten från norra till södra Sverige måste byggas ut, och överhuvudtaget måste elnätet förstärkas och öka sin kapacitet. Detta kräver åter statliga satsningar och kan inte överlåtas till enskilda företag.
Redan nu är koordinationen mellan el från vindkraft och från vattenkraft viktig för att jämna ut eltillgången. När det blåser mycket behöver inte vattenkraften producera så mycket utan kan spara sitt vatten, vilket istället ger el när vinden inte vill samarbeta med elproduktionen. Det bör också byggas pumpkraftverk – vattenkraft vars syfte är just att jämna ut eltillgången. När det finns överskott på el används en del av den för att pumpa upp vatten, som sedan ger ny el vid behov. En annan metod att lagra el är batterier. Med nuvarande teknik går det det dock åt mycket energi liksom sällsynta metaller för att tillverka dem, varför detta sannolikt inte kommer att bli någon huvudlösning – däremot kan de fylla en viktig funktion i att stabilisera elnätet. Större potential finns förmodligen i vätgas. Överskottsenergi vissa dagar används alltså till att skapa vätgas, som sedan kan användas till att skapa el. Det finns mycket som tyder på att väte också vore ett bättre sätt att driva icke spårbundna fordon på än el, så det skulle kunna bli en stor del av lösningen. Stora satsningar behöver göras på det området.
Vad gäller kärnkraften talar det mesta emot att den ska vara en viktig del av lösningen. Den är mycket dyr att bygga och tar lång tid – nästan alla reaktorer som byggt på senare år har blivit rejält försenade, ibland med över tio år, och mycket dyrare än beräknat. Inte minst är avfallsproblemet inte alls löst, uranbrytningen har en stor miljöpåverkan och risken för olyckor kvarstår. Det verkar inte ens finnas ett speciellt stort intresse för att bygga nya kärnkraftverk. Att det finns ett stort intresse av att prata om det vet vi, inte minst från Tidölagsregeringen som fullkomligt älskar att använda kärnkraft som en besvärjelse för att få det att låta som att de tar klimatfrågan på allvar. I vilket fall kommer ingen ny kärnkraft att vara byggd till 2030, och det är högst osäkert om speciellt mycket skulle stå klart till 2040, ens om företag plötsligt skulle ställa sig i kö för att få bygga (ni vet som de köar efter att få bygga mer vindkraft). Huvuddelen av omställningen från den fossila energin kommer därför inte att kunna hänga på kärnkraften, även om man skulle tycka att det vore en bra idé i övrigt. Däremot är avvecklingen av all fossil elproduktion och att skapa säkra alternativ mer prioriterad än att avveckla kärnkraften.
Inför progressiva elpriser!
Målet bör inte heller vara billig el till alla ändamål oavsett vad. Vanliga människor behöver billig el till sina grundläggande behov. Många som bor i hus är inte alls rika. Huset kanske köptes när det var billigt, eller ärvdes, de boende kan nu vara pensionärer etc. Däremot kan det ifrågasättas om någon ska få billig el för att värma upp en utomhuspool, eller överhuvudtaget till en lyxvilla – för att inte tala om flera hus samtidigt. Det är helt bisarrt att en person fick 773 000 spänn i elstöd – något som motsvarar förbrukningen hos omkring 75 villor! Varför inte ett progressivt elpris? Låginkomsttagare kan få betala ett lågt pris året om, medan de rika får finna sig i de högsta noteringarna från vintern 2022-23.
Inte heller är det självklart att alla företag ska få obegränsad tillgång till billig el. Skatten på bolagsvinster har minskat kraftigt de senaste årtiondena, det vore väl rimligt att de får räkna med att lägga ut lite på el, beroende på vad de gör. Exempelvis tillverkning av vindturbiner och solpaneler kan få den billiga elen, medan onödig eller klimatskadlig verksamhet kan få räkna med höga elräkningar även i fortsättningen. Därtill bör givetvis bolagsskatten åter höjas och förmögenhetsskatten, och överhuvudtaget progressiva skatter, återinföras.
Motståndet mot vindkraft måste bemötas. När det gäller det mer principiella eller foliehattsartade motståndet behövs det information. Ett annat problem är de som inte har något emot vindkraften i sig, men bara inte just där de bor. Betydligt mer el har förlorats genom vindkraft som inte har fått byggas än från de två så omtalade nedlagda reaktionerna på Ringhals som exempelvis Ulf Kristersson och Ebba Busch lögnaktigt försöker ge hela skulden för elkrisen. Utbyggnad ska givetvis ske med hänsyn till naturvärden och lokala intressen, men också med hänsyn till behovet av att snabbt avskaffa all fossil elproduktion inom EU. Det är också rimligt att kommuner som producerar el får fördelar av det, som garanterat lågt elpris (med möjlighet till undantag för höginkomsttagare och onyttig produktion enligt ovan), eller att en del av intäkterna går till att upprätthålla servicen i kommunen. Det är å andra sidan inte orimligt att kommuner som konsekvent vägrar utbyggnad får tåla ett lite högre elpris – där undantag bör göras för låginkomsttagare.
Vänsterpartiet har ett lite mindre ambitiöst förslag med Sverigepriser. Det innebär att Sverige fortsätter att exportera el som nu, men att priserna för konsumenter inom landet inte ska styras av den europeiska marknaden. I avsaknad av återreglering av elmarknaden är det uppenbart att detta åtminstone vore ett steg framåt.
Några nyckelkrav:
- Återreglera elmarknaden. Förstatliga elproduktionen. Planerad och snabb statlig utbyggnad av vindkraft och annan förnybar energi.
- Om detta inte genomförs måste åtminstone de absurt långa handläggningstiderna för utbyggnad kortas drastiskt och omställningen på andra sätt hjälpas på traven. Försvarsmaktens möjligheter att stoppa utbyggnad slopas.
- Så länge privata elbolag tillåts måste deras övervinster beskattas ordentligt.
- Massiva forskningsprojekt för att utveckla och förbättra de förnybara energislagen, samt utveckla nya.
- Den absurda modellen där en dyraste elen inom ett elområde bestämmer elpriset på all el en given dag måste omedelbart slopas!
- Inför progressiva elpriser. Låg- och medelinkomsthushåll behöver el till överkomliga priser, men det finns ingen anledning att hålla lyxkonsumtion under armarna – och givetvis inte heller att betala flera hundra tusen i elstöd till någon.
Jens-Hugo Nyberg
Läs mer i denna artikel om varför klimatomställningen behöver en planerad ekonomi.