Bild (inklusive bild på förstasidan): Folkets bio
På Hvitfeldtska bodde vi
Dokumentär, 2023.
Regi: Nils Petter Löfstedt (tillgänglig på SVT Play till 21 december 2025)
Det här är en sevärd film om vad som hände på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg under protesterna mot EU-toppmötet 2001, när polisen bestämde sig för att omringa skolan. Polisen satte upp en mur av containrar för att hindra vänsteraktivisterna som bodde på skolan att röra sig fritt i staden. Det hela slutade med att polisen stormade skolan och grep 459 personer, i huvudsak ungdomar.
Filmen talar till mig på ett speciellt sätt, eftersom jag var med på Hvitfeldtska och var en av de som greps. Men filmen kan mycket väl ses också av nya personer som kanske inte ens var födda än när händelserna inträffade. Nils Petter Löfstedt, som gjort filmen, utgår från den fotodokumentation han gjorde på Hvitfeldtska gymnasiet när han var där som vänsteraktivist just de där dagarna när allt hände. Filmen skildrar också var vänsteraktivisterna som var med hamnat i sina liv 20 år senare. (Men när jag skriver denna recension är det över 22,5 år senare).
Filmen bygger på omsorgsfullt tagna foton av de boende på Hvitfeldtska (där alltså inresta aktivister tillåtits av Göteborgs kommun att övernatta och hålla politiska möten) men också på de som från utsidan protesterar mot den mur av containrar som polisen satte upp och det godtyckliga frihetsberövande som polisen utövade.
Flera medlemmar i Arbetarmakt bodde på skolan tillsammans med en brokig skara aktivister, främst ungdomar. Arbetarmakt skulle delta i protesterna mot den amerikanske presidenten George W. Bush, som landade i Göteborg 14 juni 2001. Arbetarmakt skulle också delta i en aktion som kallades ”Vita overallerna”. Med mjuka skydd på kroppen och hjälm skulle vi kunna motstå batongslag och ta oss fram och avbryta EU-toppmötet, som vi ansåg var ett verktyg för att bygga högre murar kring Fästning Europa (för att hålla flyktingar borta). EU-toppmötet var också ett verktyg för den rika delen av världens utsugning av fattiga länder. Arbetarmakt stödde inte och stödjer inte nu heller den skadegörelse skedde på Kungsportsavenyn den 15 juni. Dock ser vi polisen som huvudansvarig för det våld som drabbade Göteborg och vi erkänner rätten till självförsvar mot polisens vilda och livsfarliga stormning (med hästar) av Hvitfeldtska gymnasiet (som skildras i filmen).
Styrkan i Nils-Petter Löfstedts film ligger mycket i att han var där själv och fotograferade med omsorg. Dessa fotografier har en levande roll i filmen och intervjuerna har också en bredd, där inblandade människor ur olika generationer kommer till tals. Dessutom intervjuas finska och australiensiska aktivister och man får således en inblick i den globala proteströrelse mot kapitalismen som fanns då. Många aktivister som intervjuas har också kvar sitt politiska engagemang mot orättvisor, och det är glädjande.
Kalle Ekvall
Se även: Göteborgskravallerna 20 år – våra ståndpunkter då och nu