Vi kanske inte gör mycket för klimatet, men jävlar vilken lön jag får!
Bildkälla: ”230419_JS_XPO_XEL0932” (CC BY-NC-ND 2.0) by @Sweden2023EU
19 september överlämnades regeringens budgetproposition för 2025. Bland mycket annat innebar det att de, och speciellt ”klimat-” och ”miljö”minister Romina Pourmokhtari åter gick ut och slog sig för bröstet och pratade hur bra deras klimatpolitik var. Klimatmålen skulle minsann nås, för att regeringens klimatpolitik är så bra!
Man behövde dock inte vänta länge på kritiska granskningar. Det framgick nämligen även i regeringens underlag hur det låg till, om än inte så tydligt i presskonferenser, eller varje gång Pourmokhtari talar till folket.
Det mål som ser ut att – kanske – kunna nås är EU:s ESR-mål till 2030. Detta mål täcker dock bara en del av den nödvändiga omställningen och reglerar främst utsläppen från vägtransporter, jordbruk, arbetsmaskiner och egen uppvärmning av bostäder och lokaler. Dock är det inte ens säkert att det målet kommer att nås. Det finns flera oklarheter. Exempelvis om transportsektorns utsläpp mest kommer att minska på grund av ökad elektrifiering eller mest öka på grund av minskade bränslepriser. Dessutom: om målet nås är det i första hand tack vare den förra regeringen, alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Under den regeringen gjordes mer än vad EU krävde, framför allt på grund av en hög reduktionsplikt, och detta överskott kan den nuvarande regeringen tillgodoräkna sig. Så om ESR-målet nås, vilket på grund av Tidöregeringens politik är oklart, kommer det att i första hand vara tack vara den förra regeringens politik (som också den var högst otillräcklig i förhållande till klimatkrisen!) och så mycket kreativ bokföring som EU:s regler tillåter. Med andra ord: att några mål kommer att nås för att regeringens klimatpolitik är bra är helt enkelt inte sant, oavsett hur mycket ”klimatminister” Pourmokhtari, likt en svensk Bagdad-Bob älskar att påstå sådant. Hon har också upprepade gånger, också i strid med fakta, påstått att Sveriges utsläpp minskar nu, de minskar hela tiden! Om journalistkåren hade varit lite mindre beskedlig och respektfull mot makten hade det kanske varit svårare att ljuga så uppenbart.
Och EU:s ESR-mål är bara ett av flera mål. Det andra EU-målet, som handlar om skogen, kommer av allt att döma inte att nås. Inte heller Sveriges egna klimatmål, som antogs som lag 2017. Det regeringen säger – mellan raderna och inte alls på presskonferenser – är: vi skiter helt enkelt i dessa mål, lag eller inte! Enligt regeringens siffror kommer utsläppen av koldioxidekvivalenter att minska till 2030, men inte speciellt mycket – särskilt om man räknar in den förväntade ökningen från flyget, vilket regeringen inte gör. Faktum är i vilket fall att hittills har regeringens politik lett till ökade utsläpp – vilket är helt absurt i ett land som Sverige under den pågående globala klimatkrisen. Det finns verkligen inga ursäkter för att inte genast minska utsläppen. Regeringen hävdar att de lägger grunden till att uppnå netto noll (det vill säga inga nettoutsläpp av växthusgaser) till 2045, men det har de långt ifrån visat – detta bygger i mycket hög grad på önsketänkande. Dessutom gäller det inte bara att uppnå målet till 2045, utan alla växthusgaser som släpps ut fram till dess. Utsläppen måste därför minskas genast (eller snarare för 30 år sedan) och det snabbt!
En snabb genomgång av vad regeringen har gjort som ökar utsläppen ger vid handen: sänkta bränslepriser genom att skatterna på bensin och diesel har minskat, liksom reduktionsplikten; elbilsbonusen slopades, liksom stödet till kommuner för exempelvis nya cykelbanor och satsningar på kollektivtrafik; järnvägsunderhållet har skurits ned till förmån för vägunderhåll; utbyggnaden av höghastighetståg och nya stambanor har stoppats. Dessutom har hinder rests för utbyggnaden av vindkraft till havs genom att regeringen har stoppat finansieringen av elkablar för anslutningen till elnätet, vilket innebar att Vattenfall stoppade projektet Svenska Kriegers Flak. I DN 5 oktober utmålade flera sakkunniga, däribland Anna Krook-Riekkola, biträdande professor i energiteknik, regeringens politik som ett tydligt hinder för utbyggnaden av vindkraft till havs. Till detta ska givetvis läggas alla åtgärder regeringen inte har vidtagit. Här är exempelvis några förslag vi reste i en tidigare artikel. Det kan tilläggas, för att vara rättvis, att regeringens budget innehåller vissa satsningar, som utbyggd laddinfrastruktur för elfordon och bio-CCS (infångning och lagring av koldioxid efter förbränning av förnybara restprodukter), men i förhållande till vad som skulle krävas är det verkligen skandalöst lite. Speciellt med tanke på att de faktiskt satsar ännu mer försämringar.
Finansministern – och förövrigt tidigare medlemmen i Livets ord – Elisabeth Svantesson skröt om hur mycket regeringen satsar på klimatet: mer än någon tidigare regering! Och det stämmer att regeringens budgetpost för klimatet är något högre än Magdalena Anderssons S-MP-regerings – men bara om man inte räknar med inflationen. Om man kompenserar för den så ligger Tidöregeringens klimatbudget några miljarder efter den budget som också den var sorgligt otillräcklig – och detta när klimatkrisen har fördjupats ytterligare. Faktum är att regeringen satsar något mera på subventioner av fossila transporter – alltså genom att minska intäkterna genom att skatten på bensin och diesel, samt reduktionsplikten minskas och flygskatten slopas – än de gör på klimatet och miljön. Klart att det går att känna sig stolt över en sådan ”satsning” på klimatet, men bara om man skiter i klimatet, alternativt är i behov av hjälp för sin brist på verklighetsanknytning.
Nya rapporter om klimatkrisens fördjupning
Bara de senaste dagarna har det kommit flera uppseendeväckande nyheter om hur klimatkrisen förvärras. En ny rapport visar att alla ekosystem på land – skogar, jordar, växter – nästan inte nettoabsorberade något kol alls förra året. Detta är väldigt allvarligt. Hittills har mycket av utsläppen absorberats, vilket innebär att koncentrationen i atmosfären inte ökar lika snabbt. Ännu värre är att havens – en ännu viktigare kolsänka – förmåga att absorbera kol visar tydliga tecken på att minska. Detta kan innebära att koldioxiden i atmosfären – och därmed uppvärmningen – ökar ännu snabbare än forskarnas modeller hittills har visat.
Dessutom varnar 14 klimatforskare, däribland Johan Rockström, i en ny rapport för att vi står inför en global nödsituation, bortom alla tvivel, och de manar till beslutsamma åtgärder, då mänsklighetens framtid hänger på en skör tråd. De beslutsamma åtgärder de menar är emellertid inte att öka de fossila subventionerna, siffertrixa lite för att uppnå åtminstone ett av EU:s mål samt att ljuga om att man har en bra och ambitiös klimatpolitik. Det sistnämnda är dock uppenbarligen regeringens linje i en klimatkris som fördjupas.
Vi kan inte säga säkert att den rapporten har helt rätt, även om den är gjord av väldigt meriterade forskare. Det finns fortfarande många oklarheter och osäkra variabler i vad som kommer att hända med klimatet – men den borde tjäna som en allvarlig varning. De som vill tona ner klimatkrisen brukar ofta hänvisa till IPCC. Men IPCC:s rapporter bygger på vad många kan komma överens om, inklusive representanter för stater. Detta ger ganska försiktiga uppskattningar och är att betrakta som något av ett golv för vad som kan hända vid en viss nivå av samlade utsläpp. Det kan mycket väl bli betydligt värre och det vore uppenbarligen dåraktigt att inte ta rapporter som denna nya på allvar. (De mer uttalade klimatkrisförnekarna brukar tro att IPCC är en konspiration som har hittat på hela klimatkrisen för att gynna oklara ekonomiska intressen som uppenbarligen måste vara starkare än den fossila industrin, men de är ju bara stollar).
I ljuset av vad vi vet om klimatkrisen, inklusive de nyaste rönen, är det svårt att betrakta regeringen som annat än kriminell. Den måste bekämpas, så snart som möjligt avsättas, och sedan ställas till svars (givetvis med återbetalningsskyldighet av alla intäkter de har fått genom detta agerande, inklusive totalt slopande av alla pensionsprivilegier de tror sig ha ”intjänat”). Och om de bemöts med grönsaker ibland (obs, helst inte länge ätbara – slöseri med mat är en inte oviktig orsak till klimatkrisen!) så må det vara hänt.
Jens-Hugo Nyberg