Foto: Arbetarmakt
”Avslutningsvis är det två grejer som är viktiga. Utbildning och organisering. Vi måste skaffa oss kunskaper – skaffa er kunskaper! – och vi måste sprida dem” – så sa vår talare i det panelsamtal om Palestinarörelsen som vi var med och arrangerade i början av juli. Som en del av den kunskapsspridningen arrangerade Arbetarmakt i tisdags en temakväll om Palestina i Stockholm, med särskilt fokus på situationen på Västbanken, där den israeliska annekteringspolitiken och rena terrorn mot befolkningen eskalerat i rasande takt sedan i oktober 2023.
Ett 30-tal personer samlades för att tillsammans med oss, och efter en kortare introduktion till ämnet, se den Oscarsbelönade dokumentärfilmen No Other Land, som kom förra året (och som nu går att se på SVT Play).
Filmen är en gripande skildring av det palestinska området Masafer Yatta, där de boende i årtionden motsatt sig sionistiskt våld, ockupation och ständiga försök att rasera de palestinska byarnas sammanhållning, skolor, odlingar, brunnar och hem.
Skildringen utgår från journalisten Basel Adra, boende i området, som med kameran som vapen dokumenterar de ständiga räderna från IDF-soldater och bosättare, som inte sällan agerar sida vid sida, liksom vardagslivet under ockupation, motståndet och livets enkla glädjeämnen också i en fruktansvärd situation.
Efter filmvisningen ledde en kamrat från Arbetarmakt en diskussion om filmen, utifrån en kortare presentation av tre ämnen som anknöt till det vi sett: tvåstatslösningens imperialistiska historia sedan Osloavtalet, förtryck och motstånd på Västbanken samt Israels annekteringspolitik efter 7 oktober 2023: ”Som vi har diskuterat tidigare är det viktigt att prata om palestinier inte bara som offer utan som ett folk som dagligen gör motstånd mot och bekämpar Israels ockupation. Att vi lyfter deras ständiga kamp för att bevara sin existens och sin mark.”
Det blev en tankeväckande diskussion med inlägg som kom från många olika håll; allt från sociala mediers för- och nackdelar som redskap i kampen till Sveriges medskyldighet till det nu pågående folkmordet, liksom deltagares personliga erfarenheter av Palestinaaktivism och antiimperialism i så vitt skilda länder som USA och Iran.
En scen ur filmen som stannade kvar hos många av oss var den där filmaren Basel diskuterar med Yuval, en israelisk journalist som nyligen fått upp ögonen för och vill synliggöra ockupationens konsekvenser. Till Yuval säger Basel: ”Du har väldigt bråttom. Som om du skulle få slut på ockupationen på tio dagar”. Och, senare: “Motstånd tar tid. En droppe gör ingen skillnad – det krävs många droppar.”
Vi som deltog i denna enkla solidaritetskväll för Palestina kände oss som några sådana små droppar av motstånd. Och fler droppar ska det bli; avslutningsvis lyftes den planerade protesten vid riksdagens öppnande den 9 september, en demonstration där Palestinafrågan och den svenska regeringens stöd till Israels folkmord kommer att stå i centrum.
Redaktionen
Bokbord i anslutning till filmvisningen. Foto: Arbetarmakt