Bildkälla: Verbal förlag
Recension av Bageriet i Paradiset av Frances Tuuloskorpi (Verbal förlag 2025)
Det är knappast någon överdrift att säga att Frances Tuuloskorpi är en av de mest välmeriterade fackliga aktivisterna i Sverige de senaste årtiondena. Detta mest på brödfabriker, där hon bland annat länge var fackklubbens ordförande på Stockholmsbagaren, men även i tvätterier och storkök.
Tuuloskorpi har även en blogg, där hon har visat att hon kan skriva föredömligt pedagogiskt och tydligt. Det låter som ett recept på en lyckad bok, och det är det också. I den berättar hon om sina erfarenheter som organisatör och de metoder de utvecklade, som de började kalla folkrörelselinjen. Målet för denna är att det fackliga arbetet på en arbetsplats inte ska skötas av en eller ett fåtal aktiva, utan att alla ska bli engagerade. Exempelvis berättar boken om erfarenheter av att låta positionen som arbetsplatsombud rotera.
Boken berättar om åtskilliga strider, både vilda strejker och mindre konfrontativa metoder för att förbättra arbetsvillkoren och öka mobiliseringen på arbetsplatserna. Samt om hur denna kamp mötte högerns och arbetsgivarnas offensiv för att försämra arbetsvillkoren och lagarna för vårt skydd.
Bageriet i Paradiset innehåller många erfarenheter av kamp i olika former och är en utmärkt handbok i hur fackligt basarbete kan se ut. Sedan är Tuuloskorpi långt ifrån överens med Arbetarmakt om allt. Hon är inte intresserad av frågor som att bygga en opposition i form av en facklig basrörelse för att vinna makten i de fackliga organisationerna, för att inte tala om att bygga ett revolutionärt ledarskap för arbetarklassen (se exempelvis följande text från 2010 för ett exempel på vår syn här). Detta är dock ingen anledning till att inte läsa denna välskrivna bok, fylld av viktiga erfarenheter av kamp.
För fler erfarenheter har Tuuloskorpi också varit redaktör för flera volymer av Hopsnackat, med många olika personers erfarnheter. Mer om dem – inklusive alla berättelserna online – finns här.
Jens-Hugo Nyberg