Regeringen svarar på kritiken genom att förneka vetenskapen
Klimatpolitiska rådet lämnade nyligen årets rapport som utvärderade regeringens klimatpolitik (återfinns här). Den här gången, eftersom nästa val är i höst, är rapporten även en utvärdering av regeringens politik under hela mandatperioden. Som väntat är kritiken hård – även om den här sortens rapporter som vanligt skrivs och presenterats på ett formellt och nedtonat sätt, utan att uttryckligt förklara hur usel regeringen är på klimatområdet.
Det konstateras att regeringens politik inte bara har fört Sverige längre ifrån att nå klimatmålen, både de nationella och EU:s mål, utan att den även har ökat utsläppen. Detta var förstås ingen nyhet, men det är värre än vi visste: Enligt Klimatpolitiska rådets beräkningar kommer fyra år av regeringen Kristerssons politik att i slutändan sammanlagt leda till 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter extra. Detta är i stort sett vad Sverige släpper ut på ett år med nuvarande takt. Ett år extra utsläpp, alltså. Den siffran blev dock inte så uppmärksammad, trots att den borde ha skapat krisrubriker.
Klimatpolitiska rådets nya rapport ger alltså svart på vitt – ännu tydligare än förut – hur förödande regeringens och Tidösamarbetets politik är för klimatet. Man kan inte annat än att konstatera att ”klimat”-minister Romina Pourmokhtari, eller hennes vikarie Johan Britz, ljuger när de säger att de för en bra klimatpolitik.
Också uppseendeväckande var regeringens sätt att bemöta rapporten. Eller, det borde i vilket fall ses som uppseendeväckande, men nu är kanske alla redan vana vid att det är så här regeringen bemöter experter som inte säger det de vill.
Först var vikarierande ”klimat”-minister Johan Britz inte på plats för att ta emot rapporten. Han har sedan inte velat kommentera närmare, mer än att regeringen inte håller med:
Regeringens politik och historiska satsning på kärnkraft och fossilfri energi, tillståndsprocesser och ambitiösa klimatpolitik inom EU lägger en avgörande grund för att nå det långsiktiga klimatmålet.
Att tillståndsprocesserna har förenklats är en av de få positiva saker som Klimatpolitiska rådet lyfter fram, men detta uppväger givetvis inte resten. Det återstår fortfarande att se om det blir någon ny kärnkraft, men även om så sker kommer det att dröja åtskilliga år innan denna ger någon energi alls (utan att nämna andra negativa aspekter). Mot detta ska ställas att investeringarna i vindkraft har sjunkit kraftigt under mandatperioden, åtminstone delvis på grund av regeringens politik. Att påstå att regeringen har gynnat fossilfri energi är således ytterligare en lögn – även om vi räknar med ett hypotetiskt tillskott från ny kärnkraft som möjligtvis kan komma under 2040-talet. 40 miljoner ton koldioxid extra? Givetvis inget som någon minister tycker sig behöva kommentera!
Ebba Busch sa å sin sida helt enkelt att regeringen betraktar rapporten som politiskt tyckande. Här kan vi påminna om att Klimatpolitiska rådet är en expertgrupp av sakkunniga på området. Det vice statsminister Busch säger är helt enkelt: vi behöver inte bry oss om vad experter säger, vi vet bäst själva!
Det är inte heller första gången regeringsföreträdare förkunnar att de inte behöver lyssna på experter – och att de inte överhuvudtaget behöver medge att de är experter. Så är helt enkelt regeringen linje: Vi ser ingen anledning att ta hänsyn till vetenskapen, om den inte säger det vi vill. Anförda av SD, och inte minst av Busch själv, har Tidöpartierna tydligt visat att det är den högerpopulistiska vägen som gäller. Detta uppmuntrar i sin tur en betydande del av deras anhängare att allt mer öppet förneka vetenskapen.
Klimatpolitiska rådets nya rapport – liksom regerings bemötande av den – visar än en gång, och tydligare än någonsin, att regeringens klimatpolitik är en katastrof, och att högerpopulistiska lögner är dess ledstjärna. Tyvärr har vi inte så mycket att vänta ens efter valet – Magdalena Andersson vill knappt ta ordet klimat i sin mun, och Nooshi Dadgostar är öppen för att, än en gång, öka de fossila subventionerna. Det som skulle behövas är ett massivt tryck och en massiv kamp underifrån. Om ett sådant uppstår innan dess kommer vi inte att förespråka att vi väntar till september med att fälla Tidöregeringen.
En genomgång av vad Arbetarmakt anser behöver göras för klimatomställningen finns här.
Jens-Hugo Nyberg
Bildkälla, framsidan; el_entintado/Pixabay, Klimatpolitiska rådet, montage: arbetarmakt