Den här texten ingick i Arbetarmakts pamflettserie FRKI-dokument som nummer 8. Vi publicerade pamflettserien strax efter att Arbetarmakt bildats som organisation och svensk sektion av FRKI — Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International 1994. Syftet var att sprida ett antal grundläggande texter som definierade FRKI:s politiska program och tradition för att därigenom klargöra hur Arbetarmakt skiljde sig från de reformistiska, stalinistiska och centristiska strömningar som då och nu dominerar vänstern. ”Förbundet är bildat!” konstaterade att en revolutionärt kommunistisk och trotskistisk internationell organisation på demokratiskt centralistisk grund hade återbildats efter Fjärde internationalens upplösning i början av 1950-talet.
Innehåll:
Deklaration om ömsesidiga förbindelser
Trotskistiska manifestet är publicerat
Förbundet är bildat!
Uppdatering: 2003 bytte FRKI namn till F5I — Förbundet för Femte Internationalen. Sedan 2025 ingår FRKI/F5I i Internationella Socialistiska Förbundet efter en omgrupperingsprocess på internationell nivå.
Redaktionen
Medan stalinismen glider in i en kris och en stor armé av industriarbetare finner sin styrka i halvkolonierna, vänder sig FRKI till alla de som strävar efter att hämnas alla förräderier och nederlag för arbetarna och fattigbönderna, alla de som är beredda att krossa imperialismen och det stalinistiska väldet.
Vid sin delegatskonferens i Strasbourg föregående månad [augusti 1989] antog RRKI ett internationellt program, demokratiskt centralistiska stadgar och ändrade sitt namn till Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International (FRKI). Kongressen valde en internationell exekutivkommitté med medlemmar från varje FRKI-sektion.
Femtio år efter grundandet av Fjärde Internationalen (FI) har vi antagit ett vidareutvecklat övergångsprogram. Förberedelserna innefattade en sex dagars förslagskommission i december 1988, sammankomster och konferenser med de nationella sektionerna, som slutligen kulminerade i en kongress som varade åtta dagar. Kongressen diskuterade över 400 skrivna tillägg, som gjorts i förväg plus många fler som formulerades av delkommissioner under själva kongressen.
Som kontrast antog Fjärde Internationalens grundningskonferens sitt övergångsprogram på en dag – utan några tillägg. Skillnaden mellan då och nu är inte enbart frånvaron av en Trotskij. Den ligger i den revolutionärt marxistiska rörelsens brutna kontinuitet vad gäller program och organisation.
Det har inte funnits något revolutionärt program eller någon revolutionär international på närmare 40 år. I klasskampens huvudfrågor – imperialismens karaktär och stalinismens överlevnad efter andra världskriget, världsrevolutionens perspektiv, taktiken gentemot reformismen, stalinismen och den småborgerliga nationalismen – har förvirring rått bland FI:s centristiska fragment. Opportunism och sekterism har varit de olika s.k. trotskistiska organisationernas kännetecken, som åstadkommit förvirring, kapitulationer och vid några tillfällen förödande förräderier mot arbetarklassens avantgarde.
Det var ur den centristiska trotskismens kris under 1970-talet som de grupper framträdde, vilka kom att bilda Rörelsen för en Revolutionär Kommunistisk International (RRKI) 1984.
Workers Power och Irish Workers Group hade sitt ursprung i Vänsterfraktionen, som uteslöts ur det brittiska International Socialists (nu Socialist Workers Party) och dess irländska systerorganisation. Den tyska Gruppe Arbeitermacht uppstod ur sönderfallet av Spartacusbund – som själva var produkten av en splittring inom Förenade Sekretariatet i Tyskland. Vår franska sektion, Pouvoir Ouvrier, bildades av kamrater som bröt med den lilla franska morenistgruppen samt kamrater från Pierre Lamberts PCI.
Dessa grupper strålade samman i april 1984 för att bilda RRKI, på grundval av ömsesidiga förbindelser. Vi förband oss till grundandet av en internationell demokratiskt centralistisk tendens. Vi avvisade metoderna med nonaggressionspakter, hoptråcklade fusioner som omedelbart faller samman och internationella tendenser som domineras av en stor nationell grupps politik, och hävdade:
För att undersöka programmatiska ståndpunkter och arbetsmetoder, övervinna svagheter förknippade med nationell ensidighet och upprätta en erkänd och betrodd ledning och organisation, är det nödvändigt för revolutionära grupper att utveckla organisatoriska ramar inom vilka samarbete och privata diskussioner kan äga rum. Inom sådana ramar kan autonoma grupper med kommunister pröva sin förmåga att åstadkomma programmatiska framsteg, skapa en ledande kader och en organisation värdig de olika gruppernas förtroende och lojalitet.
(Deklaration om ömsesidiga förbindelser, april 1984)
Mellan då och nu har de nationella sektionerna genomfört det teoretiska arbete och den interna debatt som är nödvändig för att ge solid programmatisk grund åt en internationell fusion.
En milstolpe i denna process var RRKI:s överenskommelse i september 1988 att anta teser om kärnkraft på en demokratiskt centralistisk grund och överge kriteriet med enhällighet för offentliga ståndpunkter.
Processen med att bygga RRKI inbegrep inte bara fusioner utan också splittringar. I slutet av 1985 ägde en splittring rum i det österrikiska Internationale Kommunistische Liga och en liten grupp kamrater bildade Gruppe Arbeiterstandpunkt (ASt) och anslöt sig till RRKI. Sedan dess har ASt blivit en viktig faktor inom den yttersta vänstern i Österrike och gick nyligen samman med den i Salzburg baserade gruppen Socialistiskt Alternativ (SOAL).
Ytterligare stimulans för att grunda en internationell tendens kom genom utvecklandet av förbindelser med kamrater som framträdde ur centrismens kris i det bolivianska POR(Lora). I år blev Poder Obrero RRKI:s peruanska sektion. Den bolivianska gruppen Guia Obrera (Arbetarnas Vägvisare) skickade sina revolutionära hälsningar till kongressen och bekräftade sina intentioner att diskutera med FRKI, med avsikt att ansluta sig.
Även om delegaterna från Latinamerika var få till antalet, berikade de på ett omätbart sätt kongressens arbete och det slutgiltiga programmet. Den enda tidigare halvkoloniala sektionen, Irish Workers Group, har varit inbegripen i tillämpandet av den permanenta revolutionens strategi och taktik under åratal och bekämpat borgerlig nationalism, gerillastrategier och stalinistiska stadieuppfattningar. De latinamerikanska kamraterna var förmögna att ge programmet del av sina erfarenheter från arbete i förhållanden av hyperinflation, massiva gerillastrider och statlig repression, mycket skarpa vändningar från revolutionära till kontrarevolutionära situationer och stalinistiska och nationalistiska massrörelser. Deras erfarenheter var inte bara förmögna att berika de delar av programmet som ägnas åt nationella och demokratiska strider, kampen för jord, utan även delarna om de förtryckta, fackligt arbete och valarbete, antimilitaristisk kamp etc.
Det program som blev resultatet är ett mycket omfattande dokument, som inte bara utvecklar våra huvudparoller, utan vår förståelse av imperialismen, stalinismen, socialdemokratisk reformism, centrism etc. Det innehåller FRKI:s ståndpunkter ifråga om de viktigaste revolutionära kriserna under efterkrigstiden. Detta är inte en litterär eller rent historisk övning. Eftersom det inte existerade något internationellt parti som kunde dra lärdomarna av dessa kriser, eftersom centristerna blandade tidigare fel med nya, är vårt program tvunget att friska upp arbetaravantgardets minne. Genom att göra det kan vi dra lärdomarna av de viktigaste kriserna för dagens strider.
Även om FRKI:s styrkor för närvarande är små, vänder sig vårt program till massorna. Det är en vägledning till handling och erbjuder grunden för konkreta och specifika program för de nationella sektionerna och för särskilda situationer och rörelser.
Som nationellt isolerade grupper, därefter som en rörelse grundad på ömsesidiga förbindelser, har vi ständigt kämpat mot de politiska effekterna av frånvaron av en internationell demokratisk centralism och trycket från nationella förhållanden på vårt program och våra prioriteringar.
Genom att grunda en demokratisk centralistisk tendens har vi tagit ett kvalitativt steg. De nationella sektionernas arbete står nu under IEK:s formella disciplin. Samtidigt som vi erkänner vår svaghet till antal och inplantering, sex små, kämpande propagandagrupper inplanterade på endast två kontinenter, är vi nu starkare än någonsin i programmatiskt avseende. Förenade kring detta program representerar våra kadrer ett löfte inför framtiden.
Medan stalinismen glider in i en kris och en stor armé av industriarbetare finner sin styrka i halvkolonierna, vänder sig FRKI till alla de som strävar efter att hämnas alla förräderier och nederlag för arbetarna och fattigbönderna, alla de som är beredda att krossa imperialismen och det stalinistiska väldet.
Läs programmet, studera och diskutera det med oss, kämpa för dess krav och anslut er till FRKI:s kamp för en ny leninistisk-trotskistisk international.
Workers Power 122, september 1989