Rapport: Arbetarmakt på Socialistiskt forum 2013

Arbetarmakt deltog naturligtvis på Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm. I år hade vi inte något bokbord, och någon plats för ett seminarium gavs oss inte heller (trots att vårt möte om Grekland på förra årets forum var det mest välbesökta under det passet). Det kan förstås ha varit ett sammanträffande, men det samlade intrycket av årets forum var ändå en av tilltagande reformistisk inriktning.

Flera radikala vänsterorganisationer hade visserligen bokbord på forumet, men man hade också berett plats åt uttalat icke-socialistiska föreningar och företag som Dramaten, litteraturtidskriften 10TAL, projekt för köttskatt, och Republikanska föreningen.

Även på seminarierna var anpassningen åt mitten och efter den reformistiska arbetarrörelsens ledarskikts behov ett år före valet uppenbar: istället för ett samtal med publiken innebar många av de större mötena att tre eller fyra heltidspolitiker pratade med varandra och åhörarna tyst lyssnade. Mer sällan än tidigare år fanns det tid för frågor eller inlägg från publiken.

Ett V-seminarium som ställde frågan om välfärden har en kärna bestod i en paneldebatt mellan en socialdemokrat, en vänsterpartist och en Timbro-anknuten debattör, där den sistnämnde sjöng marknadens lov utan några särskilt starka mothugg från sossen och vänsterpartisten. Vänsterpartiets representant i debatten, Aron Etzler, framhöll istället hur välskötta vänsterpartistiska kommuner är – här tänkte han kanske på platser som Fagersta, där Vänsterpartiet, som ju har egen majoritet, bland annat har privatiserat hemtjänsten.

På ett möte om Vänstern och valet, arrangerat av Ung Vänster, sades visserligen mycket bra om Sverigedemokraterna och Alliansen, men frågan om arbetarklassen i det här landet verkligen kan lita på Vänsterpartiets löften om en ”radikalt annorlunda politik” – detta är ju trots allt ett parti som enhälligt stödde privatiseringen av Telia och som, tillsammans med S, har stått för många besparings- och nedskärningskampanjer på landstings- och riksnivå – kunde aldrig lyftas.

Naturligtvis hölls en rad bra möten också – bland annat ett belysande möte om anklagelserna om bolsjevismen som en judisk ideologi, och en paneldebatt om hur vi kan stödja motståndet i Syrien.

För oss revolutionärer var alltså behållningen av årets Socialistiska forum mestadels samtalen i korridorerna – där bland annat avhoppen och uteslutningarna från Vänsterpartiet ofta diskuterades. Markus Allard, aktiv vänsterpartist i Örebro, hotas som bekant av uteslutning efter att offentligt ha uttalat sitt försvar för Revolutionära Fronten mot statlig repression, och sin – grundläggande marxistiska – analys av polisen. (För att läsa mer om bakgrunden till den debatten, se till exempel vårt stöduttalande till RF, UV-medlemmen Malcom Tamale Kyeyune om Vänsterpartiets hantering av kritikstormen, Henning Süssner Rubins artikel och Johan Perssons utträdesförklaring.) Kamrater från Arbetarmakt sålde nya numret av vår tidning, och av vår teoretiska tidskrift Revolutionär Marxism, i lokalerna. Om du inte var där och kunde köpa dem, kontakta oss för att beställa ett exemplar.

Den fest som varje år hålls efter forumet förtjänar en fotnot – musiken (bland annat Linda Pira och Stor) var av toppklass, men man undrar varför forumets arrangörer i år igen valde att hålla festen i en lokal där drycken, trots inträdespriset på 100 kr, är så pass dyr – 33 cl öl för 54 kr, och ett glas vin för över 70 kr.

I en tid då kapitalismen krisar, borgerligheten går på offensiven och rasismen växer i Sverige och i Europa förtjänar Sverige ett bättre, mer kampinriktat socialistiskt forum. Forumet bör inte främst vara inriktat på parlamentariska fraktioners jakt på positioner, utan ärligt och öppet ställa sig frågan om vilken väg vi kan föra arbetarkampen framåt, och ge ett annat svar på många besökares grundfråga – vad ska vi göra? – än bara en uppmaning om att rösta på ett reformistiskt parti och hoppas på det bästa. I den diskussionen vill vi i Arbetarmakt finnas med – och vi lägger fram vårt svar öppet och tydligt: dags att bryta med reformismen, och bygga en revolutionär rörelse för arbetare, ungdomar och kvinnor.

Arbetarmakt