Olje- och gasbolagens planer måste stoppas!

Bara ett exempel på vad vi har att vänta mera, mycket mera av ju längre den globala uppvärmningen tillåts fortsätta. Bild: https://www.flickr.com/photos/jeff_head/20799665403

Det är helt fastslaget att vi befinner oss i en klimatkris som kommer att bli värre och värre, och som kommer att utmynna i en enorm global katastrof om inte omställningen bort från fossila bränslen görs tillräckligt snabbt. Enorma områden hotas av akut torka och brist på dricksvatten, andra av översvämningar och allt värre oväder, extrema värmeböljor har redan börjat döda allt fler människor och delar av världen kan komma att bli direkt obeboeliga för människor. Detta kommer att drabba många miljoner, kanske flera miljarder människor, som kan få leva i misär, tvingas fly eller dö. Om vi inte agerar tillräckligt kraftfullt och snabbt kan vi räkna med att drabbas av den värsta globala katastrofen i mänsklighetens historia. Vad gör olje- och gasbolagen i den situationen? De planerar att utvinna nya fyndigheter, enorma sådana.

Den exakta omfattningen av planerna har inte publicerats, men enligt The Guardians noggranna undersökning kommer dessa enorma olje- och gasprojekt att under sin livstid, om de används till fullo, skapa motsvarande 18 års globala utsläpp av koldioxid, med dagens utsläppstakt. När vi betänker att världen, för att ha någon chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad, måste minska sina koldioxidutsläpp med hälften till 2030, och med ytterligare hälften till 2040, inser vi att det är utsläpp vi absolut och under inga omständigheter har råd med. Annorlunda uttryckt: dessa planer, om de sätts i verket och används fullt ut, beräknas skapa utsläpp på 646 gigaton (miljarder ton) koldioxid – detta är mer än de 500 gigaton vi måste hålla oss under för att ha en chans att klara oss under 1,5-gradersgränsen. Det är helt uppenbart att de planerna måste stoppas.

Orsaken till planerna är givetvis lika uppenbar: de enorma vinster olje- och gasbolagen kan göra. BP, Shell, Chevron och Exxon Mobil beräknas ha gjort nära två biljoner (tusen miljarder) dollar i vinst mellan 1990 och 2020, och med de nuvarande rekordhöga priserna hoppas de öka kassaklirret ytterligare.

Siffrorna över hur stora mängder olja och gas dessa planer kommer att producera, och hur stora utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser det kommer att orsaka är osäkra – men vi vet att de kommer att vara mycket större än vi har råd med. Således måste planerna stoppas. Det är trots allt naturligt för privata och vinstmaximerande företag under kapitalismen att agera såhär – även om det detta i slutändan även kommer att slå tillbaka på dem själva, men det är just långsiktig, rationell planering som inte gynnas av ett kapitalistiskt system. Just därför kan vi inte överlåta åt privata, vinstmaximerande företag att besluta om sådant här.

Vad gör göras?
Ett självklart krav är att regeringarna i de berörda områdena måste stoppa planerna. Nu är dock problemet att regeringarna helst stryker industriintressena medhårs, så vi kan inte räkna med att enbart förnuftsargument kommer att få dem att agera med tillräcklig kraft. Givetvis behöver vi opinion och massiva demonstrationer, men det kommer att krävas mer än så. Vi skulle behöva, förutom stora demonstrationer med uttalade krav att stoppa dessa projekt, även blockader och politiska strejker (mer om behovet av politiska strejker kan ni läsa här).

Med en tillräckligt kampvilliga fackföreningar och en arbetarklass som var redo att ta strid för detta skulle dessa metoder kunna vara nog. Detta är dock för närvarande inte situationen i något land och verkligen inte i Sverige. Medan vi försöker ändra på den situationen måste vi därför diskutera även andra metoder.

En är civil olydnad. Extinction Rebellion har utfört många civil olydnadsaktioner i flera länder, och Ende Gelände har utfört imponerande aktioner i Tyskland. Alla former av civil olydnad mot dessa planer förtjänar självfallet fullt stöd – inklusive kravet att ingen som genomför dem ska straffas.

Tiden är dock knapp. Kom ihåg att den vetenskapliga expertisen har kommit fram till att utsläppen av växthusgaser måste halveras till 2030 om vi ska ha ens en chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad – och för varje tiondels grad den går utöver det kommer att få allvarliga konsekvenser. Det är därför nödvändigt att även diskutera andra, mer kontroversiella metoder.

I sin bok How to blow up a pipeline diskuterar Andreas Malm vilka metoder som kan behövas. Jag går i den här artikeln igenom frågan lite mer utförligt, här blir det bara en kort sammanfattning. I en situation av klimatkris, som snabbt kommer att förvärras, och där åtgärder inte vidtas tillräckligt snabbt – som de här avslöjandena visar finns det till och med saker som går åt helt fel håll – måste vi överväga även vissa metoder som vi normalt inte förespråkar.

Malm hänvisar till ett förslag från en forskargrupp under ledning av Dan Tong. De föreslår ett förbud mot alla nya enheter som släpper ut koldioxid. Så det en massrörelse borde göra till att börja med är, enligt Malm, att förkunna och genomdriva det förbudet. Skada och förstör nya koldioxidutsläppande enheter. Låt kapitalisterna som envisas med att fortsätta att investera i att sätta vår framtid på spel veta att deras egendomar kan komma att förstöras.

Detta vore dock bara början, för det andra villkoret är en betydande minskning av den fossila infrastrukturens livslängd. Med andra ord: inte bara ett förbud mot all ökning av utvinningen av fossila bränslen. Den redan existerande utvinningen av fossila bränslen, bensinbilar e.d. måste också avvecklas i förtid, långt innan de skulle göra det av tekniska eller marknadsmässiga skäl – vilket givetvis skulle innebära en massiv kapitalförlust för ägarna.

Det omedelbara syftet med en sådan kampanj mot koldioxidutsläppande egendom skulle därför vara att avskräcka från att investera i detta, och visa att investeringarna kan förstöras. Det skulle göra den produktion och den resursförbrukning som ökar på den globala upphettningen dyrare, och göra investeringarna mer riskabla, med det vidare målet att pressa staterna till att snabbare genomdriva ett förbud.

Självfallet skulle det vara nödvändigt att vara betydligt mera selektiv än exempelvis suffragetterna när de krossade varje skyltfönster på en gata. Poängen skulle vara en riktad förstörelse mot just dem som förstör klimatet, och därmed våra levnadsbetingelser. Där inkluderar Malm de rikas skrytkonsumtion med absurda yachts, privatflygplan med mera, och betonar vikten av att inte göra arbetare och fattiga till måltavlor, utan att istället mobilisera vrede mot överklassen och den fossila industrin.

Malm är också noga med att framhålla att han bara förespråkar förstörelse där inte människor skadas. Så för att klargöra: han föreslår inte att vi ska skada, än mindre döda dem som i årtionden medvetet har förstört vårt klimat trots de förödande effekter detta har för miljontals människor, utan bara skada en del av dess egendom, som ett ytterligare sätt att förmå dem att sluta med sin i praktiken massmördande verksamhet för sina egna privata vinster. Det kan knappast betvivlas att åtskilliga borgerliga tyckare kommer att yla om ”terrorism”, men det medvetna våld som Malm föreslår är oerhört mycket mindre än det som olje-, kol-, gas-, och bilbolagen har utsatt och fortsätter att utsätta jorden, speciellt jordens fattiga, för.

Poängen är inte att detta ska ersätta den fredliga klimatrörelsen, demonstrationerna, agitationen och folkbildningen. Malm trycker på dessa som helt nödvändiga. Frågan Malm ställer är: behövs det inte något mer? Har föreslår inte att Fridays for future ska organisera egendomsförstörelse, att merparten av alla klimataktivister ska börja med det eller att Greta Thunberg ska agitera för detta i sina tal. Precis som i fallet med medborgarrättsrörelsen i USA, som gavs extra tyngd av omfattande kravaller, krävs det inte ens att ledningen för de fredlig mobiliseringarna uppskattar att en gren av rörelsen tar saken i egna händer för att det ska få effekt som ett påtryckningsmedel. Hur gärna vi än vill att nivåerna av växthusgasutsläpp inte ska få bestämmas av lönsamhetskalkyler så är det ett faktum att dessa i nuläget och den närmaste framtiden har en stor betydelse. Att göra förstörelsen av vår planet dyrare är därför viktigt i sammanhanget, och om inte regeringarna vill göra det i tillräcklig grad måste det komma underifrån.

Vi har all anledning att diskutera dessa metoder. Det var redan känt att det är bråttom, och de planer som The Guardian avslöjade visar att det är ännu mera bråttom än vi förstod. Självfallet måste vi fortsätta att förespråka massdemonstrationer, och även mer militanta massaktioner, som blockader, politiska strejker och civil olydnad. Men oljebolagens nya planer måste helt enkelt stoppas. Om det krävs materiell förstörelse som hindrar, försenar och fördyrar genomförandet av planerna, eller att oljebolagen uppmuntras att komma på andra tankar genom att deras egendomar på annat håll angrips så har vi som faktiskt bryr oss om att stoppa den globala uppvärmningen ingen anledning att fördöma det.

Jens-Hugo Nyberg