Källa: https://www.flickr.com/photos/160866001@N07/48764185373
De första klimataktivisterna har nu dömt till fängelse. Det rör sig om några aktivister från Extinction Rebellion som i några olika aktioner blockerade flygplatser. Tidigare i höst hade Solna tingsrätt dömt 12 aktivister från Återställ våtmarker för sabotage för att ha blockerat E4:an. Sabotage är en betydligt allvarligare rubricering än ohörsamhet mot ordningsmakten, som domstolarna tidigare har nöjt sig med i liknande fall (för att vara noga anklagades de för både sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten), men de dömdes inte till fängelse den gången. I samtliga fall har aktivisterna och deras försvarare nekats att visa att klimatkrisen gör att aktionerna kan klassas som nödvärn. Exempelvis Amnesty har kritiserat den nya, hårdare linjen mot klimataktivister. Faktiskt borde alla som bryr sig om klimatet – eller, med andra ord, vår framtid – eller om rätten att protestera uppröras.
Enligt Emissions Gap Report 2021: The heat is on är världen, med de utfästelse de olika regeringarna har gjort, på väg mot en uppvärmning på 2,7 grader. Detta skulle få katastrofala följder. Dessutom är vissa uppskattningar ännu mer pessimistiska. Nästa IPCC-rapport väntas ha prognosen 2,8-3,3 graders uppvärmning om världen fortsätter som nu. Detta är dessutom prognoser som de nyligen har skärpt till. Med den rådande bristen på radikala åtgärder är risken stor för att kommande uppskattningar kommer att peka på ännu värre siffror. Med de återkopplingar som många forskare, bland annat Johan Rockström, har pekat på vet vi dessutom inte vad som kommer att hända om vi överstiger 2 graders uppvärmning. Det är just därför vi borde göra allt som står i vår makt för att hålla den under 2, och helst 1,5 grader.
Världens regeringar gör dock inte vad som krävs. De säger att de gör det, men deras påståenden är helt ihåliga. Storföretagen gillar också att prata om omställning numera – efter att tidigare ha gjort sitt bästa för att förneka att klimatförändringarna ens existerade – men deras omsorg ligger i att fortsätta skapa enorma vinster, oavsett hur detta påverkar klimatet. Det vill säga det som mer än något annat har skapat den nuvarande situationen. Därför är det helt enkelt nödvändigt med kamp underifrån i den här frågan.
Man kan diskutera vilka metoder som är lämpligast. Här är exempelvis en av våra artiklar som dskuterar metoder. Jag är inte övertygad om att just vägblockader är bäst, men jag har full förståelse för dem som genomför dem och tycker att det är bättre än att inget händer alls. Än svårare har jag att se det upprörande i Extinction rebellions aktioner mot flygplatser, speciellt när det gäller privatjetplan, vilka omgående borde förbjudas.
Det vore uppenbarligen betydligt mera befogat att döma företrädare för de storföretag som har gått i täten för att skapa klimatkrisen till fängelse. De har medvetet åsidosatt vår framtid för sina vinsters skull och borde behandlas som brottslingar. Likaså vore det rimligare att döma de politiker som vägrar att agera med någon kraft mot klimatkrisen, samtidigt som de låtsas agera. Det är de, inte några klimataktivister, som hotar vår framtid.
Dessutom är det naivt att tro att det bara är klimataktivister som kommer att drabbas av den hårdare linjen. Den styrande blåbruna alliansen formligen skriker efter hårdare tag (L gläfser mest, men följer snällt med i kopplet). Detta har givetvis inte bara udden riktad mot gängkriminella. Flera företrädare för M och SD har kallat klimataktivister som exempelvis blockerar vägar eller flygplatser för terrorister. Om man likställer något med terrorism öppnar man givetvis upp för betydligt hårdare tag från både polis och domstolar. Det kommer knappast att begränsa sig till dylika klimataktioner heller. Högern gillar överhuvudtaget inte att vi går ut i kamp, och nu när vindarna blåser mer deras väg visar de det tydligare. Vänta bara tills de börjar bli varmare i kläderna. Andra former av civil olydnad kommer att hotas, och vi kan nog vänta oss hårdare tag även mot olovliga eller politiska strejker, strejkvakter eller dylikt.
I Spanien införde exempelvis M:s och KD:s spanska motsvarighet Partido Popular för sju år sedan rejäla inskränkningar i demonstrations- och yttrandefriheten. Att organisera en icke tillståndsgiven demonstration kunde plötsligt ge böter på flera miljoner kronor, om det var på en ”känslig” plats, och även de som förolämpar politiker, poliser eller Spanien kunde få dryga böter. Även att filma eller ta bilder av poliser i tjänst – ni vet, sådär som polisövergrepp brukar uppmärksammas – blev också olagligt, liksom att ”glorifiera” terrorism. Det sistnämnda kanske vissa kan tycka låter rimligt, men det ger stort utrymme för godtycke. En person blev faktiskt dömd till fängelse för att ha skämtat om när Luis Carrero Blanco – Francos premiärminister, alltså en ledande företrädare för Francodiktaturen – blev sprängd i luften. Amnesty kritiserade några av Spaniens inskränkningar här.
Ingen företrädare för M eller KD i Sverige invände såvitt känt mot inskränkningarna som deras broderparti i Spanien införde, och ingen borde bli förvånade om de vill gå åt samma håll även här. Faktiskt så inskränktes ju också yttrandefriheten i Sverige för några dagar sedan, närmare bestämt i den mån man publicerar uppgifter som kan störa Sveriges förhållande till annan makt.
Alla som inte delar M:s, KD:s och SD:s – och även en hel del sossebyråkraters – uppfattning att lite mera inslag av polisstat skulle vara bra, och speciellt varje socialist, borde protestera. Och vad gäller samtliga klimataktivister borde de frisläppas, utan påföljd. Döm istället dem som är medskyldiga till klimatkrisen, liksom dem som utgör hinder för effektiva åtgärder mot den.
Jens-Hugo Nyberg