Tidöregeringen har, som bekant, inte bara försummat klimatet, utan även fört en politik som har ökat utsläppen. Enligt Klimatpolitiska rådets rapport för 2026 kommer den politik som Kristerssons regering har fört att sammanlagt öka Sveriges utsläpp med 40 miljoner koldioxidekvivalenter, eller i stort sett ett helt års utsläpp, vilket vi skrev om här (själva rapporten finns här). Detta istället för att kraftigt minska utsläppen, vilket hade varit ett huvudmål för varje regering som inte är direkt kriminell. Som vi konstaterade i den ovan länkade artikeln har regeringsföreträdare bemött rapporten genom att direkt förneka vetenskapen.
Romina Pourmokhtari, som är tillbaka på jobbet som ”klimat”minister efter föräldraledigheten, liksom andra Tidöföreträdare, slår sig dock på bröstet för att utsläppen är längre nu än när de tillträdde. Där är det för det första osäkert om det stämmer – en prognos säger att de kanske kommer att visa sig vara det, men i så fall bara lite. Men en viktigare invändning är att detta är en patetisk sak att skryta om. Utsläppen måste inte bara minska marginellt på fyra år, de skulle ha behövt minska rejält – 7 % per år minst för att Sverige ska göra sitt för att Parisavtalet ska kunna uppfyllas. (För en diskussion om 7 %-målet, som nu snarare måste betraktas som för lite, se Staffan Laestadius bok Större än du nånsin tror, som vi recenserade här). En pytteminskning på fyra år (om det nu överhuvudtaget blir någon minskning alls, alltså) är helt enkelt ett praktfiasko, även innan man konstaterar att det viktiga är de totala utsläppen – inte utsläppen ett enskilt år – och dem har ju regeringen lyckats öka rejält under mandatperioden.
Regeringen fick dock i slutet av 2025 en present i form av en rapport från Naturvårdsverket som visar att kolupptaget i de svenska skogarna och markerna under 2024 hade ökat väsentligt till 54,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Enligt rapporten lagrades mer kol i svenska skogsmarker än vad Sverige släpper ut i territoriella utsläpp, vilket är det mått som nästan alltid används – 48,1 miljoner ton samma år 2024. Genast började det hagla påståenden om att Sverige är koldioxidneutralt – vanligen med andemeningen att vi således inte behöver göra så mycket åt våra utsläpp om ens något alls. Detta, förstås, från röster som stödjer regeringen. Regeringen var inledningsvis lite försiktiga med att direkt påstå detta, men många av deras anhängare kände inga sådana hinder – speciellt i kommentarsfält, men också en del ledarsidor.
Olika regeringsföreträdare har förvisso varit inne på ämnet tidigare, men om inte annat hade Ulf Kristersson och Jessica Rosencrantz en debattartikel i Aftonbladet den 16 juni där de uttryckligen hävdar att Sverige, som det enda landet i EU, fångar upp mer koldioxid än vi släpper ut. Några dagar tidigare hade Moderaterna börjat sprida påståendet på sin Facebooksida, och säkert på flera ställen. Vi kan nog vara säkra på att vi kommer att få se mer av detta i valrörelsen – tillsammans med lögner om bidragen, att tonårsutvisningarna inte är deras fel, att låginkomsttagare gynnas av deras politik samt att en kommande S-ledd regering kommer att föra en brutal vänsterpolitik.
I debattartikeln hävdas också att Moderaterna för en bättre klimatpolitik än Miljöpartiet, och att de främst gör detta genom EU. Synd bara då att de i stor utsträckning har motarbetat EU:s klimatpolitik (se här). Det är uppenbart att Moderaterna inte har annat än lögner att komma med i klimatfrågan.
Men åter till frågan om Naturvårdsverkets rapport. Det första man kan konstatera är att det ökade kolupptaget i de svenska skogarna – vilket självfallet är glädjande i sig – på intet sätt är regeringens förtjänst. Deras skogspolitik går ut på att minska hindren för skogsägare att avverka när de vill. Naturvårdsverket konstaterar dock att en av anledningarna till den ökade kollagringen är att avverkningen har minskat, något som sannerligen inte är regeringens förtjänst. En annan faktor är att tillväxten i skogen har ökat, på grund av bättre väderförhållanden, minskade skadeangrepp från insekter och annat. Givetvis inte heller på något sätt regeringens förtjänst.
Men ännu viktigare än att bemöta regeringens försök att slå sig för bröstet och ta åt sig äran för detta är att konstatera att det här till stor del handlar om tillfälliga faktorer. Sverige var inte koldioxidneutral hur man än räknar 2023, och åren innan det, 2017-22, låg nettoupptaget i skogen på en klart lägre nivå. 2021 låg det på 35,4 miljoner ton, efter flera år under 40. Det höga kolupptaget 2024 kan därför mycket väl visa sig vara högst tillfälligt.
Med sämre väderförhållanden, värre skogsbränder på grund av värmeböljor och torka, åter ökade skadeangrepp och svåra stormar kan tillväxten minska väsentligt – samtidigt som avverkningen åter kan öka. Mycket talar också för att klimatförändringarna kommer att innebära att tillväxten i de svenska skogarna kommer att minska avsevärt framöver. Enligt en rapport från det brittiska miljödepartementet i samarbete med underrättelsetjänsten finns det exempelvis en verklig risk att de boreala skogarna – alltså de nordliga skogarna, som de svenska är en del av – kommer att börja kollapsa redan under 2030-talet.
I så fall kommer uppenbarligen den skogens kollagring inte att rädda oss – då kommer det kolet åter släppas ut i atmosfären och ytterligare värma upp klimatet.
På en mer grundläggande nivå kan man helt enkelt inte kvitta kolupptag i skog och mark mot fossila utsläpp. Kolet i fossila bränslen har legat där i åtskilliga miljoner år, och en stor del av det som släpps ut kan stanna i atmosfären i hundratusentals år. Kollagringen i skogarna är mycket mer tillfällig. Kolet stannar så länge skogen är intakt, men stora mängder kan försvinna redan genom en skogsbrand eller en rejäl storm – för att inte tala om ifall de boreala skogarna kollapsar. Man kan därför inte kvitta upptag i skogen, hur stora dessa än är, mot fossila utsläpp. De fossila utsläppen måste minska snabbt samtidigt som kollagringen i skogen ökar.
Dessutom är det nödvändigt att ha ett internationellt perspektiv. Alla länder har inte samma förutsättningar i form av skogar som kan lagra kol. Det behövs en internationell plan där varje land gör vad som är möjligt utifrån deras förutsättningar. Att se det som att länder som har mycket naturlig skog därför skulle ha något frikort att släppa ut mer koldioxid är otroligt kortsiktigt och egoistiskt.
Den andra sidan av saken är att påståendet att Sverige är klimatneutral bara bygger på de territoriella utsläppen, alltså de som sker inom Sveriges gränser. Dessa var som sagt 48,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2024, vilket mycket riktigt är mindre än de 54,6 miljoner ton som skog och mark tog upp. De konsumtionsbaserade utsläppen räknas däremot inte, det vill säga utsläpp som skapas av det som konsumeras i Sverige, även om produkterna tillverkats i något annat land (och därmed räknas till detta lands territoriella utsläpp). Detta är helt orimligt när det gäller ett land med hög konsumtion som Sverige. Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp var 2023 uppskattningsvis 80 miljoner ton, vilket, som ni lätt kan se här, är betydligt mer än 54,6 miljoner ton.
Så nej, Sverige är verkligen inte klimatneutralt, det är fullständigt nonsens att påstå något sådant, och vi kommer att minnas namnet på Tidöföreträdarna och andra ansvariga för den katastrofala klimatpolitik som förs.
Här är en genomgång av den klimatpolitik vi vill se i stället.
Jens-Hugo Nyberg
Bildkälla, framsidan; Sozmedia; Pixabay