Den här texten ingick i Arbetarmakts pamflettserie FRKI-dokument som nummer 5. Vi publicerade pamflettserien strax efter att Arbetarmakt bildats som organisation och svensk sektion av FRKI — Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International 1994. Syftet var att sprida ett antal grundläggande texter som definierade FRKI:s politiska program och tradition för att därigenom klargöra hur Arbetarmakt skiljde sig från de reformistiska, stalinistiska och centristiska strömningar som då och nu dominerar vänstern. Nummer 5 av FRKI-dokument handlar om vår syn på några av försöken till trotskistisk omgruppering som pågick då. De organisationer som kommentereras har till stor del upphört att existera eller genomgått stora förändringar. Principresonemangen i texterna, när det gäller synen på vilken grund revolutionära organisationer bör stå, är fortfarande aktuella.
Innehåll:
För en demokratisk öppen konferens
Hur öppen konferens?
Healyismens spöke
Projektet med den öppna konferensen: ett bokslut
”Arbetarnas international”: Bluffen med konferensen i Budapest
Vad är centrismen?
22 teser till trotskismens försvar
Konferensen i Rimini bygger på lösan sand
Uppdatering: 2003 bytte FRKI namn till F5I — Förbundet för Femte Internationalen. Sedan 2025 ingår FRKI/F5I i Internationella Socialistiska Förbundet efter en omgrupperingsprocess på internationell nivå.
Redaktionen
”Förberedelsekommittén för Fjärde Internationalens återuppbyggnad” har uppnått sina mål och följaktligen upplösts. Vid en konferens, som hölls i Budapest den 14–15 april [1990], grundade den sin egen ”international”. Dess arbete slutfördes på samma bedrägliga och lömska sätt som utmärkt projektet med en ”internationell konferens” sedan dess begynnelse 1986.
Konferensen tillkännagavs som en diskussion om de problem som arbetarklassen i öst och väst står inför och inget nämndes om dess planer på att sjösätta en ny international. FRKI frågade om vi kunde representeras av vår österrikiska sektion.
Det gjordes på grundval av ett tydligt uttalande i marsnumret av Tasks of the Fourth International (Förberedelsekommitténs tidning) om att konferensen visserligen var sammankallad av de som ”kämpar för Fjärde Internationalens kontinuitet, men inte var inskränkt till de som är överens med oss i den frågan.”
Det stod emellertid snart klart att denna ”öppenhet” inte gällde de genuina trotskisterna i FRKI. Ett brev kom skyndsamt tillbaka från Geoff Pilling, kommitténs sekreterare, som vägrade att låta oss delta och förklarade: ”Allmänt sett är detta inte en konferens som vi har inbjudit organisationer som sådana till: vi planerar inte för en diskussion, åtminstone inte vid det här tillfället, bland de som gör anspråk på att vara trotskister.”
Det brittiska Workers Revolutionary Party (WRP) drabbades tydligen av panik vid tanken på att FRKI skulle delta. Så till den grad, att en av observatörsgrupperna, Revolutionäre Kommunistische Liga från Österrike, tvingades att under ed hemlighålla konferensens mötesplats för att vi inte skulle kunna närvara!
Denna uteslutnings principlösa karaktär avslöjas genom att betrakta vilka WRP var beredda att invitera. En organisation som tillfrågades om att delta var exempelvis League for the Revolutionary Party från New York, en organisation som anser att Sovjetunionen, Östeuropa, Kina, Kuba etc. är statskapitalistiska. Uppenbarligen föredrog Förberedelsekommittén statskapitalistiska grupper och även grupper utan någon som helst anknytning till trotskismen, som en av de ungerska grupperna, framför trotskisterna i FRKI.
Anledningen till deras FRKI-fobi är tydlig. Ända sedan deras första ansatser till en ”öppen” internationell konferens, har vi argumenterat för ett verkligt demokratiskt forum som fokuserar debatten på de programmatiska nyckelfrågor som arbetarklassen står inför. Vi hävdade att en ny international enbart kan byggas genom att erkänna de fel som ledde till Fjärde Internationalens degenerering, inklusive ett erkännande av den del som WRP:s egen ruttna tradition inom Internationella Kommittén spelade, och en överenskommelse om ett gemensamt program för världens arbetarklass.
Förberedelsekommittén vägrade dock att anta en sådan inriktning och såg istället fram mot att bygga en ny ”international”, utan att förbereda framtidens strider.
Budapestkonferensen rapporterades i Workers Press (21 april). Uppslagen över framsidan fanns nyheten: ”Ny arbetarinternational grundad”. Vad som däremot inte fanns med var de närvarande organisationerna eller ens vilka organisationer som hade grundat denna nya ”international”!
I stället för ett program, var man bara överens om ett ”utkast”. Det enda dokument som antogs var organisatoriskt och upprättade en demokratisk centralistisk ledning samt en politisk rapport av Balazs Nagy.
Ännu mer bisarrt är att det visar sig vara en international för att återbilda en international! ”Arbetarnas International för att återbilda Fjärde Internationalen”. Allt detta återspeglar den hopplösa centrism och rent av politiska ohederlighet, som man kan vänta sig av en ledning som höll fast vid och stödde Healy under Internationella Kommitténs mest degenererade år.
Vi förutspår att den nya ”Arbetarnas International” inte kommer att få någon bättre meritlista och vidare att dess livslängd innan splittring och fragmentering kommer att bli betydligt kortare.
Workers Power nr 130, maj 1990