Den här texten ingick i Arbetarmakts pamflettserie FRKI-dokument som nummer 5. Vi publicerade pamflettserien strax efter att Arbetarmakt bildats som organisation och svensk sektion av FRKI — Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International 1994. Syftet var att sprida ett antal grundläggande texter som definierade FRKI:s politiska program och tradition för att därigenom klargöra hur Arbetarmakt skiljde sig från de reformistiska, stalinistiska och centristiska strömningar som då och nu dominerar vänstern. Nummer 5 av FRKI-dokument handlar om vår syn på några av försöken till trotskistisk omgruppering som pågick då. De organisationer som kommenteras har till stor del upphört att existera eller genomgått stora förändringar. Principresonemangen i texterna, när det gäller synen på vilken grund revolutionära organisationer bör stå, är fortfarande aktuella.
Innehåll:
För en demokratisk öppen konferens
Hur öppen konferens?
Healyismens spöke
Projektet med den öppna konferensen: ett bokslut
”Arbetarnas international”: Bluffen med konferensen i Budapest
Vad är centrismen?
22 teser till trotskismens försvar
Konferensen i Rimini bygger på lösan sand
Uppdatering: 2003 bytte FRKI namn till F5I — Förbundet för Femte Internationalen. Sedan 2025 ingår FRKI/F5I i Internationella Socialistiska Förbundet efter en omgrupperingsprocess på internationell nivå.
Redaktionen
Under veckoslutet den 17–19 mars [1989] deltog representanter för RRKI i en öppen konferens i Italien med organisationer som identifierar sig med trotskismen. Konferensen understöddes av GOR (Revolutionära Arbetargruppen) från Italien, RWP (Revolutionary Workers Party) från Sri Lanka, Internationella Trotskistiska Kommittén (med representanter från Storbritannien, USA och Italien), Leninist-Trotskistiska Tendensen (FI) från Belgien och Västtyskland och Internationalist Faction från Storbritannien. Vid sidan av RRKI deltog också IKL från Österrike, Förberedelsekommittén, Workers Socialist League (US) och Freedom Socialist Party (US). League for the Revolutionary Party i USA sände en observatör.
Under tre dagar debatterade mötet Fjärde Internationalen, Gorbatjov, Polen, Iran, Sydafrika och mottog en rapport om den nuvarande situationen i Sri Lanka. Sessionerna var mycket demokratiskt organiserade och därför blev de allvarliga programmatiska skillnader som åtskilde konferensens anordnare från varandra, och från RRKI, uppenbara. Konferensen bekräftade vår åsikt att hopsamlandet av vitt skilda organisationer, under rubriken av en påstådd ”trotskism” eller kring paroller om något slags återupprättande av Fjärde Internationalen, inte är någon väg framåt. Det hjälper inte till att lösa de djupgående programmatiska frågorna.
WSL, FSP, GOR, RWP och IF röstade för att upprätta en europeisk samordningskommitté, med band till en liknande kommitté som upprättades i USA förra året. ITK lade ned sin röst, men gick med på att delta i den.
Tydligen ser dessa grupper, och särskilt Riminikonferensens initiativtagare GOR, denna gruppering som en tendens i sig själv, eller ett instrument för att skapa en större (men lika lös) gruppering med Förberedelsekommittén (WRP, vargaiterna och nyligen avsplittrade grupper från morenismen i Argentina, USA etc). Samtidigt som RRKI tar seriöst på varje internationell diskussion, vilket framställandet av våra 22 teser till trotskismens försvar visar, upprepar vi, att varje tendens som inte är grundad på ett återutvecklat program kommer att vara byggd på lösan sand.
Workers Power nr 116, april 1989