Den här texten ingick i Arbetarmakts pamflettserie FRKI-dokument som nummer 5. Vi publicerade pamflettserien strax efter att Arbetarmakt bildats som organisation och svensk sektion av FRKI — Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International 1994. Syftet var att sprida ett antal grundläggande texter som definierade FRKI:s politiska program och tradition för att därigenom klargöra hur Arbetarmakt skiljde sig från de reformistiska, stalinistiska och centristiska strömningar som då och nu dominerar vänstern. Nummer 5 av FRKI-dokument handlar om vår syn på några av försöken till trotskistisk omgruppering som pågick då. De organisationer som kommentereras har till stor del upphört att existera eller genomgått stora förändringar. Principresonemangen i texterna, när det gäller synen på vilken grund revolutionära organisationer bör stå, är fortfarande aktuella.
Innehåll:
För en demokratisk öppen konferens
Hur öppen konferens?
Healyismens spöke
Projektet med den öppna konferensen: ett bokslut
”Arbetarnas international”: Bluffen med konferensen i Budapest
Vad är centrismen?
22 teser till trotskismens försvar
Konferensen i Rimini bygger på lösan sand
Uppdatering: 2003 bytte FRKI namn till F5I — Förbundet för Femte Internationalen. Sedan 2025 ingår FRKI/F5I i Internationella Socialistiska Förbundet efter en omgrupperingsprocess på internationell nivå.
Redaktionen
Workers Revolutionary Party (WRP) i Storbritannien har inlett ett internationellt initiativ med ett upprop för en ”världskonferens med trotskistiska organisationer”. Detta förslag har redan diskuterats vid en ”trotskistisk/revolutionär konferens” i San Francisco och på GOR/RWP:s internationella konferens, till vilken både WRP och Rörelsen för en Revolutionär Kommunistisk International (RRKI), tillsammans med andra grupper, skickade delegater. RRKI och dess sektioner välkomnar detta upprop. Workers Power förklarar vår villighet att delta både i förberedelserna och vid själva konferensen.
En sådan konferens kommer, om den blir av, att äga rum i en tid av allvarliga kriser för de centristiska huvudorganistioner som gör anspråk på manteln från Trotskijs Fjärde Internationalen. Det öppna avvisandet av teorin om den permanenta revolutionen från det amerikanska SWP, signalerade en flykt mot stalinismen av hela sektioner inom Fjärde Internationalens förenade sekretariat. Det har resulterat i betydande splittringar och en synbar nedgång för denna tendens. Nahuel Morenos olycksaliga fusion och splittring med Pierre Lamberts OCI har följts av en rad splittringar och sönderfall inom hans Internationationella Arbetarförbundet (IAF). Utanför sitt fäste i Argentina, befinner sig denna organisation på nedgång. Lamberts grupp har själv genomlidit två splittringar i Frankrike under den gångna perioden. Gerry Healys internationella kommitté har som bekant exploderat i olika fragment sedan splittringen i WRP i slutet av 1985.
Alla dessa händelser återspeglar krisen för den ”trotskistiska” centrismen under 1980-talet. Detta slags centrism växte dramatiskt, särskilt i Europa, i den våg av radikalisering och klasskamp som följde på den franska generalstrejken 1968, en händelse som signalerade slutet på den ”långa boomen”. Inför en offensiv från de härskande klasserna i Europa och USA-imperialismens kamp för att bekräfta sin hegemoni hemma och utomlands, avslöjas idag centrismens bankrutt – i sina tvillingformer sekterism och opportunism – som ger sig ut för att vara revolutionär kommunism (dvs trotskism). Partier och organisationer som inte har något programmatiskt svar på ledarskapets kris inom arbetarklassen bryts nu sönder av organisatoriska kriser.
En världskonferens som drar in de huvudsakliga centristiska organisationer som påstår sig vara trotskistiska i diskussioner och polemik, kan under sådana omständigheter erbjuda ett verkligt tillfälle för att söka programmatisk klarhet, under förutsättning att den tillåter en öppen kamp med centrismen. På denna grundval har RRKI argumenterat för en fullständigt öppen konferens, som eftersträvar deltagande av alla som påstår sig vara trotskister. Vi ser ingen fördel med att fastslå förutsättningar som utformats av en eller annan av de stora centristorganisationerna för att utesluta deras konkurrenter. IAF har till exempel insisterat på att alla deltagare måste vara för byggandet av ”sektioner av Fjärde Internationalen… i alla länder.”
Inte ens Moreno gör, så vitt vi förstår, anspråk på att bygga sin egen organisation, MAS i Argentina, som ett ”trotskistiskt parti”. Inte heller ska Fjärde Internationalen i sig själv vara en ”trotskistisk” international. Enligt IAF kommer det att bli en international där trotskister kan bli ”en minoritet”. Så varför inte utesluta IAF, likaväl som FS?
Vi avvisar inte alls principen om att bygga trotskistiska partier i varje land. Vi är tvärtom övertygade om att det är avgörande för byggandet av ett nytt internationellt revolutionärt ledarskap. Den exakta innebörden av en sådan princip, och ännu viktigare den programmatiska grunden på vilken sådana partier och en trotskistisk international byggs, är precis den fråga som en öppen konferens borde diskutera. De resolutioner och programmatiska dokument som antas (eller avvisas) av organisationerna vid en sådan konferens, kommer i sig själva att avskilja centristerna från kommunisterna.
Den viktigaste delen av en sådan konferens kommer att bli de preliminära förberedelserna, med spridning och publicering av positionsdokument från de olika deltagarorganisationerna. En förbindelse från alla de som deltar om att sprida och diskutera tvistefrågorna inom sina organisationer och att, som WRP-resolutionen formulerar det, avvisa ”förtal och smutskastning som substitut för politisk diskussion och polemik”, är nödvändig. För att uppnå det, måste konferensen organiseras och genomföras demokratiskt.
Alla organisationer som är villiga att förbinda sina resurser till att bygga en sådan konferens, vilket RRKI är, bör vara representerade i nationella eller kontinentala samordningskommittéer, vars uppgift bör inkludera framställandet av flerspråkiga konferensbulletiner och deras spridning inom de inblandade organisationerna. Sådana organ skulle organisera nationella eller kontinentala förkonferenser för att avgöra de nyckelfrågor och åsiktsskillnader som ska debatteras.
Vi tror att det skulle vara en illusion, vilket en del WRP-ledare föreslår sina medlemmar, att låtsas att en sådan konferens kommer att bli en magisk lösning på ”Fjärde Internationalens kris”. Vi är övertygade om att ledarna för de stora centristiska fragmenten av Trotskijs Fjärde Internationalen under många år och i varje revolutionär situation har visat sig vara oförbätterliga och oreformerbara centrister. Vi är övertygade om att många av de mindre fragmenten är skyldiga till inbiten sekterism, opportunism eller båda delarna. Vi är övertygade om att båda måste bekämpas med kraft. För detta syfte kommer vi att sträva efter att bygga ett block med alla de som är villiga att bekämpa centrismen vid varje sådan konferens, både i teorin och praktiken, kring en principiell gemensam deklaration mot de centristiska förvanskningarna av leninismen och trotskismen. Vi har redan föreslagit ett sådant perspektiv till GOR/RWP och Bolshevik Tendency (USA). Vi inbjuder WRP och dess broderorganisationer (som vi har gjort tidigare) att inleda en sådan politisk diskussionsprocess och kamp mot centrismen.
Naturligtvis finns det en verklig fara för att projektet med en ”världskonferens” inte blir något annat än ytterligare en ursäkt för ett nytt principlöst block mellan centristiska organisationer. Vi erinrar oss våra försök att delta i den mycket omskrutna ”öppna konferens för världstrotskismen” som organiserades av Lamberts OCI och Morenos ”bolsjevikfraktion” som, när den väl ägde rum, var en ”stängd” och principlös fusionskonferens.
Om medlemmarna i WRP vill undvika ett liknande öde, måste de försäkra sig om att den öppna konferensen genomförs demokratiskt och undviker alla försök till uteslutningar som är grundade på principlösa kombinationer. En demokratisk öppen konferens erbjuder ett tillfälle att föra kampen mot centrismen och för återbildandet av en leninistisk-trotskistisk international framåt.
RRKI-sekretariatet, januari 1987
Workers Power nr 90, januari 1987